Det är ett flitigt debatterande världen över om det som kallas “rollkur” eller “hyperflexion”. Så länge som jag och alla de jag känner har tränat hästar så har det alltid kallats att hästen “går bakom lodplan” eller “går bakom hand” vilket har varit högst oönskat.
Jag vet inte vad jag ska säga när jag läser alla artiklar om de som faktiskt använder sig av denna träningsmetod. När jag ser alla bilder så riktigt knyter det sig i mig, som en stor klump i magen.
Det sägs ju att ögonen är själens spegel. När jag öppnar mina ögon så öppnar jag även min själ och den ser obehaget i hästarnas uttryck, sorgen i deras ögon.. i deras själ.
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Ger du en häst ett äckligt foder under en period så leder detta självklart till att hästen äter sitt vanliga foder bättre sedan. Samma med denna träningsmetod, när hästen huvud och hals knölas ihop i rollkurens onaturliga läge så går hästen självklart bättre när den sedan tränas “vanligt” igen. Det är väldigt logiskt, men så ack så oschysst.
Det är så självklart att en individ till slut hellre lyder än att gå emot när det gör ont eller är obehagligt, men det finns så mycket vänligare metoder att använda sig av än negativ förstärkning.
Även om vissa människor påstår att hästen samlar sig bättre av rollkur så förstår jag inte hur man kan tycka att det är värt det, äventyra hästens välbefinnande och inte minst människans och hästens relation. För även om hästen nu skulle samla sig så mycket bättre av rollkuren så finns där ingen motivation och glädje i hästens uttryck. Då tycker jag att det kvittar hur bra en häst går i form, för det ser inte vackert ut ändå när gnistan inte finns kvar..
Jag har då svårt att kunna se en häst som självmant skulle välja att gå i den formen.
