Naturligtvisabellas blogg

I slutet av juni tog jag en tripp ner mot Halmstad, där mötte jag upp en gammal vän som visade mig i stallarna runt om Sperlingsholm.

En av dagarna arbetade jag med en häst som heter Bozzdon (Bosse). Det blev “vanlig” kommunikation från marken och i lina. Mest fokuserade vi på att han skulle släppa det lilla tryck som han helst av allt ville ha i linan, men som inte är önskvärt. Så småningom accepterade han mina krav riktigt fint och blev följsam och lösgjord.

Vi arbetade även med att få koll på bakbensaktiviteten rakt under honom, vilket resulterade i några försök att vinkla ut rumpan. Så fort vi fick tag om bogen och när rumpan tack vare detta kom på sin plats automatiskt hade Bosse ett helt annat rörelseschema att bjuda våra beundrande ögon på.

Mycket trevlig, positiv och lyhörd häst att arbeta med. Tack!

Bildtext: Jag och Bosse lära känna varandra (20 juni 2009)

OBS! Jag kan aldrig nämna nog så många gånger hur viktigt det är att verkligen ge ett problem tid i början och lösa varje liten pusselbit tills det hela är lagt. Det går inte att fuska med ett pussel och samma gäller även här, förr eller senare ska man lägga den där pusselbiten som man lade åt sidan. Det gäller att veta när, var och hur! Skulle man lägga en pusselbit på fel ställe eller rent av strunta i den så blir det slutgiltiga resultatet galet. Om man å andra sidan lägger varje pusselbit rätt, känner av och ger det tid så blir det ett perfekt slutresultat.

Kom ihåg.. att det tar olika lång tid för alla att pussla ett pussel eftersom vi alla har olika öga för det. Oavsätt hur skicklig man än är på att pussla så finns det alltid en vis tid som det faktiskt tar att få alla pusselbitarna på plats. Detta är också olika beroende på hur stort pusslet är OCH hur många bitar det innehåller.

Tack för att ni tog er tid att förstå !

Bildtext: Loppans öga (24 juni 2009)

Arbetet med Giro fortsatte en solig dag, det tackade vi för. Men ödets beslut om att sätta oss i pressade situationer kvarstod trots de bästa möjligheterna. Giro var på det bästa humör och det tog inte lång tid innan vi befann oss där vi slutade och kunde fortsätta med fälla upp lemmen bakom oss.

Ofta börjar hästar bli svårlastade för att de tycker att det är läskigt eller lite obehagligt. Vissa vänjer sig och väljer att lita på att det inte är någon fara, med andra lägger till med protester eller istadigt beteende.

Giro är en typisk häst som vet hur han ska göra för att slippa bli lastad, men nu när jag kom in i bilden ändrade hans attityd och han är positiv och villig att bli lastad. Hans speciella ställe att visa sin ovillighet är precis vid rampens nederkant, detta återkommer han till ibland under arbetet.

När vi började arbeta med att fälla upp lemmen märkte jag en annan sida av Giro. Han började uppträda mer och mer nervöst eller ängslig, speciellt när bakbommen satt på plats och han upptäckte att han faktiskt inte kunde komma ut längre. Om man ska använda godsaker som beröm (positiv förstärkning) är det nu det oftast är som mest effektivt. Giro svarade helt sanslöst bra på detta och ändrade helt uppfattning om att transporten var något obehagligt – här fanns ju massa gott!

Vad som sedan hände kan jag inte likna något annat än en mardröm, som trots allt slutade bra! När Giros ägare skulle stänga lemmen bakom oss hade låset hakat sig på något vis.. Så där stod vi, jag och Giro i transporten – inlåsta!

Det var inte många minuter som vi faktiskt stod där inne men alla vet vi ju hur fort adrenalinet kan börja pumpa i vansinnesfart. Som tur var är Giro så ”cool” att han valde att lyssna på oss när vi fortsatte att hålla oss lugna trots den pressade situationen. Dessa gånger tackar jag mig själv att jag inte slarvar med varje litet steg i lastningen/ hanteringen, för det är i stunder som dessa då jag verkligen får mitt kvitto på att jag byggt ett ärligt förtroende hos hästen.

Ut kom vi, genom frontutlastningen som transporten som tur var hade. Det var ingen graciös utlastning men ut kom vi och Giro lyssnade smickrande bra på mig även att vi inte hade ägnat oss åt frontutlastning över huvudtaget.

Det var inga som helst problem att lasta Giro direkt efter ”traumat” (Utan att stänga såklart!) och stämningen var fortfarande lugn och harmonisk.

Det var ett stort fel på transporten så den skall lagas innan vi fortsätter nästa gång. Men så länge har Giro och hans ägare fått i hemläxa att öva på kommunikationsträning.

Bildtext: Giro och jag lasttränar (16 juni 2009)