Igår var det “examen”-dag för Zeroun och hans ägare i lastning, åka en sväng och sedan lasta ur. Efter en vecka med mycket fokus på vardaglig hantering var det dags.
Från början kändes han kanonfin, balanserad och medgörlig. När Zerouns ägare fick testa att lasta och genomföra alla steg innan åkturen kändes det även då mycket bra med bara ett par små tillrättavisningar.
Zerouns stora problem ligger INTE något speciellt i varken lastningen eller utlastningen utan i åkningen. Dessvärre speglar det av sig i att det leder till problem i det.
Han är så himla fin och fokuserad i alla steg, ända till det att han blir lämnad själv i transporten. Han får inte direkt panik men hans kroppsspråk blir yvigt och näst intill aggresivt. Detta är något som är helt upp till hästen hur trygg han bestämmer sig för att bli själv i transporten. Det enda man kan göra är att hjälpa honom i på- och avlastning, samt bidra med lite hö inne i transporten och en ängels tålamod.
Efter den lilla åkturen runt på stallplanen valde vi tillsammans att jag skulle lasta ur honom. Precis när vi var klara och skulle kliva ur transporten träffade hans våldsamma rörelse med huvudet min kind och aldrig har jag sett en häst komma på sig själv och skämmas över sin handling så som Zeroun gjorde då. Tyvärr kastade han sig ut i nästa ögonblick, men det som är svårt att säga är om det berodde helt på att han förstod sitt misstag i att skalla mig, eller om det faktiskt också berodde på ett “återfall”.
Vi lastade på direkt igen, klockrent. Sedan åkte vi bara ett par meter för att göra om saken, detta för att fastslå om saken skulle upprepas. Den här gången var utlastningen helt felfri. Lite darr i bakbenen, annars gick han stabilt, lugnt ut och väntade tålmodigt på mig när jag bad honom.
Nästa gång, förmodligen imorgon är det dags för Zerou och hans ägare att för första gången testa helt på egen hand att lasta, åka en liten tur och lasta ur. Det ska bli spännande att få höra om sedan.
Så.. fortsättning följer 😉
