Naturligtvisabellas blogg

Ikväll fick jag ett samtal från Susanne som jag tränade i tisdags och onsdags förra veckan på sin häst Harry. Hon ville bestämma en ny tid för en lektion för att fortsätta träna för mig regelbundet – trevligt.

Det känns alltid glatt med nöjda kunder och bland finns det folk som delar med sig av lite extra varma ord. Susanne berättade att det hade gått “så hiimla bra” när hon hade ridit sedan lektionen för mig och att det kändes som om hon hade fått en helt annat häst med så enkla medel.

Liknande respons fick jag från Sannes ägare, Lena, som jag till och med med egna ögon fick se “har fått en helt annat häst”. En trygg, glad, positiv och arbetsvillig häst som till och med har börjat visa lite attityd, vilket hon inte gjort innan då hon mest önskat att vara till lags med en lite ängslig blick.

Nu var det en häst som ville vara till lags men samtidigt visade sina känslor på ett trevligt, ärligt och säkert sätt.

Lena är verkligen en person som jag nästan har undrat vad hon ska ha mig till, ändå vet jag ju att vi alla har att lära av varandra! Men hon är så många år äldre än mig och med så mycket värdefull erfarenhet och god hästhantering, det har känts som att jag agerar som en enkel coach.

När Lena menade på att jag visat henne alla medel, hur hon ska gå till väga och utifrån det har hon kunnat arbeta vidare med Sanne, då kände jag otrolig tacksamhet. Vi har diskuterat saker fram och tillbaka och självklart känner jag att jag har gjort nytta, men det vet vi ju alla hur det är lätt att inte se sig själv lika väl som vi ser andra.

Tack kära ni! Jag tar ödmjukt emot alla vänliga ord, det värmer speciellt gott såhär i det grå och regniga vädret.

Lite gör så mycket, glöm inte det! Ta hand om varandra, lev och lär. Var ärliga men var det ödmjukt, var mot andra som ni vill att andra ska vara mot er.

Till alla mina gamla, nuvarande och blivande kunder:
Ni har alltid rätt, det är upp till er vad jag gör och hur jag tänker. Min uppgift är inte att ni ska lyssna på vad jag tycker och göra därefter. Min uppgift är att jag ska lyssna på vad ni tycker och göra därefter – och krydda lite extra såklart, hehe!

Jag säger bara WOW!!!

Tekniken som vi bestämde oss för att testa på Sanne med start för en vecka sedan har verkligen givit resultat som vi aldrig hade vågat drömma om.

Från att Sanne har varit omöjlig att ta av täcken (och även på, men inte lika illa) då hon varit livrädd för både mjuka täcken när de kommer över länden/korsryggen och vi ska inte ens tala om prassliga täcken som regntäcken. Till det att hon idag står lös, med enbart hängande lina framför sig medan Lena tar på och av till och med prassliga täcken.

Kolla in videon nedan och se hur bra det går. Ioförsig säger Lena att Sanne reagerar mer än hon brukar göra när vi spelade in, men jag som inte sett annat än en skräckslagen häst som riktigt kniper in rumpan under sig tycker det är en stor förvanling på bara några dagar!

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Uppd. Just det ja, glömde att nämna att Lena lastade på och av Sanne helt på egen hand idag. Ni kan tro att båda två såg lagom nöjda ut. Toppendag!

Bildtext: Två stolta flickor efter en riktigt snygg lastning (18 nov 2009)