Naturligtvisabellas blogg

Insikt: Olika hästars lika beteendemönster

Än en gång var det dags för lite arbete med Lovely och hennes ägare Kajsa. Den här gången ägnade vi oss åt att nå Lovely på ett annat plan för att finna hennes energier och motivation till positivitet. Jag tränade in lite grunder i lite enkel tricktraining som är ett utmärkt sätt att locka fram härliga sidor hos sin häst.

Lovely var ju minst sagt speciell när Kajsa fick hem sin nyinköpte pålle förra året. De har verkligen utvecklat en fin kontakt och känner varandra väl. Från början mådde inte Lovely bra men efter en tid kom hon allt mer i både fysisk och psykisk balans.

Idag är Lovely en helt annan häst att både se på och hantera. Hon står i ett större stall och klarar omständigheterna förvånansvärt bra för att vara så pass känslig för sin omgivning.

Dessvärre har hon fortfarande sina mindre glada sidor som hon då och då plockar fram. Så den här helgen gick vi igenom mycket i ridningen som lockade fram en liten argbigga i Lovely, men så fort det gäller träning och fysisk ansträngning tycker jag att det är okej. Jag menar, vem skulle kunna påstå att vi står med ett leeende på läpparna och hojtar glatt om vi skulle stå på gymmet och anstränga oss 😉

Men idéer som att stå och hugga efter både armar, fingrar och andra personer (eller bara rent ut i luften) när man går igenom vardagliga rutiner i stallet är inte okej. Därför tog vi som sagt till knepet med tricktraing som väcker mycket nyfikenhet i hästarna.

Ni som följt min blogg har även följt utvecklingen med frieserstoet Sanne som även hon har mycket oroliga känslor i sig. Likheten med dessa två ston är just känslorna som leder till ett beteende vi kallar opålitlighet, men som egentligen är någonting vi ska lära känna och gå till botten med. Känslor är till för att levas ut, för det är inte förrän då vi kan identifiera dem.

Skillnaden på dessa två, faktiskt lika, ston är att Sanne agerar ut sina oroliga känslor i form av osäkerhet, Lovely å andra sidan agerar ut sina genom aggression. Tricktraining fungerade otroligt bra på båda dessa flickor!

Åter till just arbetet under dessa dagar i Linköping, för det blev en markant skillnad på Lovely även denna gång. Små saker i vardagen som eskalerat, gick helt upp i rök (ex. att lägga grimman runt halsen) och små, men mycket viktiga grunder i ridningen lossnade de också – näst intill helt och hållet!

Kajsa kämpade på för att hålla Lovely borta från mitten av ridhuset där Lovelys “offer” stod och instruerade dem (jag!) hihi 🙂

Efter att det muskulära arbetet var genom, och Lovelys bogar stadigt men lösgjorda var på plats inom ramen, flöt de fram som ett riktigt tävlingsekipage i ridhuset!

Jag kan inte sluta förundras över denna speciella pålle. Bara som när jag själv skulle sitta upp till att börja med under helgens första ridpass, då grinar hon illa och visar precis vad hon accepterar och ej.. Medan Kajsa några minuter senare kunde sitta upp och få henne att gå fram som en klocka (efter att Lovely gjort några protester för att tydligt visa mig att hon fortfarande vet att det är jag som säger till Kajsa vad hon ska göra och att hon inte gillar det) Men efter att hon förstått uppgiften och de båda kommit i balans och harmoni ser det till och med ut som Lovely sträcker på sig lite extra för att visa hur nöjd hon faktiskt är efter att ha löst uppgiften.

Jag sitter själv med min lilla Loppa där hemma i stallet som även hon visar vad hon tycker och tänker, men även detta på ett annorlunda vis. Hon tappar stinget och motivationen och verkar bli helt matt.. Det är någonting som dock nu är ett minne blott, men ibland kommer det åter när vi åtar oss en ny arbetsuppgift som hon inte kan identifiera eller finner gynnsam. Så fort hon insett att uppgiften har ett syfte och att hon blivit en erfarenhet rikare dansar hon gärna flera minuter extra bara för min skull.

Det var precis som häromdagen när jag och Loppan skulle ta en galopp i skogen och hon bara lossade, vågade tro på mig, vågade lita på att jag tar mitt ansvar, känner henne och lägger arbetet på en passande nivå. Det är då livet leker, luften känns extra god att andas in och man önskar att den där galoppen aldrig ska ta slut. Men med den där känslan tar jag självklart mitt ansvar och saktar av till skritt när det går som bäst. När hon mer än gärna traskar på i stora lösgjorda, härliga kliv och hur hon frustar högt och nöjdt när jag klappar om henne kärleksfullt.

Vad skulle vi göra utan hästar, vad skulle jag göra.. Jag väljer att inte skriva något frågetecken eftersom jag aldrig vill ställa mig själv den frågan 🙂

Bildtext: Kajsa och Lovely in action (6 och 7 feb 2010)

OBS! Fler bilder från helgen kommer att uppdateras i bildgalleriet.