För några minuter sedan hörde Johannas mamma Camilla av sig över telefon. De var nu iväg på en tävling i Kisa och hon berättade stolt över hur duktigt Noan hade traskat på transporten.
Johanna hade ridit en klass felfritt och hon tyckte att Noan kändes lugn och fin. Mellan första och andra klassen fick Noan stå i transporten en stund då de skulle äta en bit mat. Med lite hö att tugga på stod hon duktig still, förmodligen också ganska nöjd, i transporten utan att göra några speciella oväsen från sig som Johanna berättat att hon gjort förr.
Jag bad Camilla ringa upp mig och berätta hur andra klassen och hemresan gått sedan. Det ska bli spännande att höra! Men så som jag förstod på Camilla var hon inte något nervös över hur det skulle gå då Johanna haft full koll på situationen.
Det är alltid lika kul att höra om hur det går, speciellt när det går så bra – Härligt 🙂
Förresten, träningspasset som jag rekommenderat dem att gå igenom innan tävlingen hade de inte hunnit med. Snacka om skillnad på självsäkerhet/trygghet om man jämför nu och innan vad gäller lastningen med Noan. Jag känner mig stolt och beundrar deras mod i att faktiskt våga åka iväg på tävling som innebär mycket stress, tålamod och väntan – ett stort test.
Än så länge ligger på nivån VG, eftersom de faktiskt inte kommit hem än. Vi får se vad det slutgiltliga betyget blir när de ringer och berättar fortsättningen 😉
Kommentar:
“Vill på detta sätt tala om att pålastningen när vi skulle hem gick som en “dans”. Hon tvekade en halv gång men gick sen in utan några som helst problem. På vägen hem dundrade hon lite i transporten och stod inte helt stilla men när vi kom hem till stallet så var det dags för urlastning och det gick bra även om det gick en aningen fort för Johanna hade lädergrimma på och det ger ju inte samma kontroll som den (röda, fina) skolgrimman gör. Nu ser vi fram emot att Bella kommer i helgen igen så vi kan fortsätta. // Camilla “
Efter att ha läst den här kommentaren på inlägget kan jag ge VG+ men kan definitivt ändra till MVG om jag får veta att Johanna noggrant lastade in – och ut igen då det gick lite för fort från början.
Duktiga ni är!!
