Jag som reagerade starkt på det lilla kolikanfallet som Loppan hade häromveckan hade betydligt större problem att lösa i förrgår (onsdags) kväll och natt..
I tisdags talade jag med Josefins mamma Pia i telefon, hon ringde från stallet och hade lite frågor ang. träningen i helgen. Då berättade hon att Karins ponny Prins hade kolik. Jag ägnde dem några tankar extra under kvällen men han hade verkat okej med utmattad vad jag förstod när jag talade med dem lite senare igen..
Nästa kväll, på onsdagen, förstod jag allvaret i situationen..
När jag skulle ringa och kontrollera lite träningstider hade Prins fortfarande kolik. Jag förstod direkt att läget var allvarligt, men när jag fick reda på att koliken pågått sedan i söndags kände jag mig riktigt orolig. Med två tarmrensningar tillsammans med sammanlagt fem lugnande sprutor på tre dagar som hade resulterat i att Prins legat som död i sin box och bara skakat förstod jag att om inget skulle göras kunde ett liv spillas..
Jag tänkte direkt på “akutsprutan” som Morgan och Eddy talat om och ett samtal senare var räddningen påväg!
Jag satte mig i bilen och for till Morgan klockan åtta på kvällen, hämtade M-kur, energimedel och Formula 1, för att sedan vända om mot Linköping. Klockan halv tio samma kväll var jag framme och läget var helt klart kritiskt..
Väl framme i Linköping..
Jag möttes av Prince som stod i stallgången med huvudet hängandes långt ned i backen medan han fick dropp. Karin och hennes mamma tillsammans med några stallkompisar stod alla runt omkring med trötta och uppgivna kroppspråk..
Vi hjälptes åt att få i Prince 5 ml av M-kur oralt och sedan lite Formula 1, några piller energimedel och lite fäste vi även i manen.
Veterinären sade inte ett knyst, inte ens ett hej..!?
Under den timme som det tog för droppen att bli färdig stod jag och masserade akupunkturpunkterna för mage någon minut då och då. Annars var det bara att vänta..
Så fort veterinären hade åkt kämpade vi ut med Prince för att gå en liten runda. Han var väldigt svag och hela tiden skakade han av allt lugnande som kroppen kämpade med att bryta ned.
När klockan slog lite efter tolv gav vi Prince andra dosen av M-kur. Det var svårt att läsa av läget eftersom han inte druckit eller ätit på flera dygn, men det verkade ändå inte bli sämre. Han lade sig pladask så fort vi lät honom gå in i boxen.
Innan jag begav mig hem till Eksjö igen klockan ett på natten tog jag en liten hårtuss av Prince som jag skulle lämna till Morgan för att få reda på vad som var på tok i Prince kropp. Karin fick instruktionerna att ge den tredje och sista dosen av M-kur klockan tre samma natt, ge lite mer Formula 1 och vatten, samt ut och gå, massera och även låta honom vila.
Eftersom det var i sådant sent skede som hjälpen kom var läget kritiskt.. om han ens skulle överleva!?
