Naturligtvisabellas blogg

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Första gången som Charina travar i stadig form och takt (26 mars 2010)

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Josefin underunderhåller formen (26 mars 2010)

OBS! Ursäkta tjatet, men så är det att rida för mig – eller hur Josefine!? hehe

Charina och Josefin!
Vilken liten pudding Charina börjar bli nu med rätt träning. Hon och Josefin gör bamse-framsteg varje gång jag kommer och det är stor skillnad som sker under tiden som jag är borta också.

Jag låter videon tala för sig själv för jag kan skriva hur mycket positivt som helst om hur hon kommer mer och mer till rakriktning och bakbenen mitt under sig.. Det enda jag fortfarande är på och hackar om (som nog märks på videklippet, hehe!) är den där yttersidan som man inte får glömma bort. Så fort hästen är eftergiven i innersidan ska man lägga om till yttersidan – glöm inte det Josse 😉 tihi

Lovely och Kajsa!
Jag kan inte annat än att säga detsamma om Lovely, hon bara växer och växer – lika så Kajsa. Tyvärr fick vi ingen video på detta, vilket är synd för de fick till några riktigt pampiga travökningar. Vi lossade Lovely i en helt annan form där hon bar sig – liksom lossade helt nackpartiet i en högre form så hon fick in flytet.

Bildtext: Johanna och Noan kämpar med att slappna av i formen (26 mars 2010)

Det var som vanligt massor med krut i lilla Noan, men idag skulle vi få den energin på rätt plats även i ridningen.

När jag första dagen satt upp var hon inte alls sugen på det jag tyckte vi skulle göra. Jag tyckte nämligen att vi skulle forma in den där rumpan mitt under henne istället för att den skulle flänga omkring där den inte hörde hemma. Det blev bara skritt-arbete och sedan fick Johanna sitta upp och känna.

Andra dagen upptäckte jag att Noan lurat mig lite, för när jag stod och tjatade gallfeber på Johanna då jag ville att hon skulle rakställa henne slutade det med att jag själv satt upp och hade 30 långa minuter framför mig i att få kontakt med den lilla damen.

Det kändes nästan som kriget eftersom Noan ville göra väldigt stor sak av allting. Allt jag bad om var att hon skulle ta ställningen korrekt i nacken men det var inte så poppis.. Hon taktade och for med huvudet rakt upp i luften, jag ignorerade beteendet men detta höll alltså på i över 30 minuter och då var det enbart lite skritt och trav jag ägnade mig åt.

När hon äntligen släppte var det verkligen en helt annan häst, men hon kom inte ned på jorden helt för det. Johanna satt upp och fortsatte, medan jag fortsatte att hålla nästa lektion, och hon var duktig och tålmodig.

Nästa dag kändes hon annorlunda tyckte Johanna när hon hade skrittat fram. När jag satt upp höll jag verkligen med. Lugnare, tryggare och väntande – mer i balans! Ändå var det en hel del att ta igenom även denna dag, hehe 🙂

Ponny är ju ponny som jag brukar säga och det stämmer ju verkligen för idag hade hon lagt till sig med nästa sak istället. Som besatt skulle hon skjuta ut rumpan och Johanna hade inte en chans. När jag tjatar gallfeber på henne för andra gången, tagit av hästen sadeln så Johanna barbacka skulle känna in henne tydligare slutade det återigen att jag satt upp.

Efter en massa övertid idag igen och full av ponnyhår på hela rumpan satt jag av och lämnade över till Johanna. Vi hade återigen funnit en lösning och nu var det upp till Johanna att göra detsamma.

Några minuter senare när de också kom överens slängde sig Johanna runt Noans hals och utbrast “NU förstår jag vad du menar!!”

Ska bli spännande att se hur det går nästa gång vi fortsätter med Noan och Johanna – och de framsteg som de gjort (hemläxan!) medan jag inte varit där.

Bild/video kommer inom kort!

Fortsättning av den fantastiska historien om Prince kommer här!
Resten av torsdagen fortsatte Prince att mestadels ligga ned i sin box. Vi fick i honom preparaten tre gånger om dagen och även ett par kilo hö, men vatten ville han inte dricka. En liten slurk hade han fått i sig på torsdagskvällen..

Fredagen, en och en halv dag efter den akuta behandlingen:
Medan jag höll lektioner i ridhuset en bit bort höll Karin igång Prince i den mån hon kunde för att han skulle få i sig preparaten och hålla igång sin kropp.

Hon berättade att han hade varit ute i hagen i hela 45 minuter innan han hade lagt sig ned och de fick ta in honom – wow, framsteg!

När jag sedan kom till stallet framåt eftermiddagen var det en helt annan häst jag möttes av. Han hade stått upp mestadels under dagen och när han lade sig ned var det inte pladask på sidan utan “som vanligt”.

För första gången sedan söndagen vågade Karin och hennes mamma åka hem och sova hela natten på fredagen till lördagen, efter att vi sett Princen både äta och dricka stora klunkar vatten. Han kämpade även med att nappa upp små morotsbitar som de lagt i vattenhinken. Han knuffade till och med irriterat på hinken och tittade mot Karin när han inte fick upp morotsbitarna, så när hon gav honom dem i handen blev han nöjd igen.

Alla stod vi flockade omkring honom och bara njöt av synen. Jag kunde knappast tro att det var sant – vi hade räddat Prince liv 🙂

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Prince på fredagskvällen, dricker och äter (26 mars 2010)

Lördagen, två och en halv dag efter den akuta behandlingen:
Vad kan jag säga annat än att den här helgen var en helt otrolig erfarenhet i mitt liv. Idag var Prince pigg och glad, han hade gnäggat när Karin kom på morgonen och ni kan själva kolla på videoklippet nedan vilket annorlunda häst än för två dagar sedan..

Innan jag åkte hem senare samma dag visade jag för Karin hur hon skulle träna Prince på en liten volt i skritt för att mjuka upp muskulaturen och därmed rehabilitera honom ännu effektivare. Han försökte till och med stå emot och visa sin envis sida lite och det enda vi kunde göra var att skratta åt honom med tanke på hur kaxig han blivit på bara ett par dagar efter han låg som en död.

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Prince på lördagen precis innan jag ska åka hem (27 mars 2010)

——————————– OBS ! OBS ! OBS ! ———————————

Att Prince skulle ha dött i någonting som vi kallar kolikanfall är han inte ensam om att varit med om. Han hade tur, både att Karin och hennes mamma beslutade att ge den här naturliga behandlingen en chans – men också för att jag ens visste om ATT den här chansen fanns!

Det är inte alltid som det går så bra som det gjorde i just den här historien eftersom vi ofta tar tag i problemen när de redan gått över styr. Därför vill jag uppmana er alla till att söka efter andra lösningar och förklaringar än de som inte kan hjälpa oss eller våra hästar.

Jag har själv varit blind och litar allt för mycket på människor som sagt att det inte finns någonting mer man kan göra. Ibland är det den bittra sanningen, men till 99 % säkerhet är den just för att vi inte gjort någonting tidigare.

Även om din häst mår bra, så kan den alltid må bättre. Även om du mår bra, så kan du alltid må bättre. Varför nöja oss? Varför inte öppna ögonen för det som kan öppna en helt ny värld och helt nya möjligheter för oss att leva (eller överleva!)

Jag började med att göra en håranalys på både mig själv och hästarna, när vi sedan ser vad problemet är så kan vi även få behandling för detta.

Jag tror att det som var den utlösande faktorn i Prince fall var att han fått i sig mögligt hö. Detta behöver inte vara någonting som tar död på en häst, men när han gått med mag- och tarmproblem i så många månader (år?) så var det så lite som skulle få hela hans kropp att slås ut.

Mag- och tarmproblem leder ofta till stelhet i muskler och sedan följer en hel drös av historier vart problemen sprider sig. Stelheten sätter sig ofta i ryggen, ryggont leder till att hästen tar kortare steg och kortare steg kan leda till hälta. Hältan i sin tur leder till att hästen får förslitningsskador och snedbelastar sig själva – och på så vis har en process blivit född som lätt kan leda till att vi förkortat en hästs liv.

Nu har jag bubblat iväg här igen, men jag blir så ivrig och önskar att vi alla kan hjälpas åt att hålla oss och våra djur friska. Allt jag vill är att hjälpa till och dela med mig av det jag tror på och tycker är bra – nu inte bara genom god hantering utan genom allmänt god hälsa 🙂