Naturligtvisabellas blogg

Senaste gången jag var i Linköping och skulle arbeta med Lovely var hon brunstig och inte på något vidare humör i allmänhet. Jag frågade Kajsa om jag fick testa att arbeta henne fritt från marken till att börja med och sedan se vart resan bar..

Så blev det!

Turligt nog fick vi detta på video och allt var väldigt spontant. Min tanke var att få Lovely att tänka på lite annat än att tjura och hon var förvånansvärt postiv till mitt alternativa arbetssätt.

Jag tycker att en häst ska forma och balansera upp sig själv, därför gick jag stegvis fram för att se hur och när hon inte var formad. Sedan åtgärdade jag detta med kroppsspråk, tygeltag, sits och vikthjälper. Tillslut formade hon sig på egen hand istället för att motarbeta det jag bad om.

Även ridningen för Kajsa släppte otroligt fint när vi sedan sadlade på henne och började med en lite mer seriös ridlektion i dressyr. Dessvärre fick vi inte med det på något videoklipp. Ett litet minuspoäng till kameramannen, hehe 😉

Första videon! Arbete från marken helt i frihet<!–
WriteFlash('’);
//–>Andra videon! Arbete från marken i lina, formning genom varvbyten
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Tredje videon! Ridning barbacka med formning genom tygeltag och sits

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Fjärde videon! Barbackaridning formad, samt början på ridning med halsring

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Femte videon! Barbackaridning med halsring i låg form (helt hängande tyglar)

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Igår fortsatte vi med Molly och “rus”-problemet (som vi ännu ej märkt av, hihi!) Jag började med lite arbete i lina och hon lyssnade så himla fint. Sedan var det dags för uppsittning och även den gick näst intill felfritt – det enda jag kunde kritisera var att hon ville ta ett steg fram, som jag backade tillbaka, annars lugnt och stilla.

Emma red i skritt och trav, övergångarna var mjuka. Någon enstaka gång ville Molly skjuta ut bog eller söka tryck i tygeln men Emma löste det jättefint.

Lite extra intensiv-hingst-träning, hehe!
Eftersom allt gick som en dans så fick vi lite tid över, det ägnade vi åt att arbeta med hennes lille hingst. En fjording på 140 cm, ett riktigt charmtroll 🙂

Han var till en början lite hård och svår till att lyssna på små hjälper. När han insåg att jag krävde lite uppmärksamhet började han busa runt som ett föl – ja, han såg ut som en busig hund som liksom sänker framdelen och kastar sig fram och tillbaka.

Efter busmakerierna kom han in i en fas där han försökte inbilla sig att om han lådsades som om jag inte var där kanske jag skulle försvinna.. Självklart försvann jag ju inte, utan speglade bara hans egna beteende och när han tröttnat på detta hade vi en riktig liten pudding som dansade omkring mig.

Det var till en början lite som kriget, med både bufflighet och lite knytnävar men det tog som sagt inte lång stund innan han tyckte livet var ganska okej trots allt.

Komiskt var det att det varvet som Emma haft väldigt mycket problem i nu var det enkla varvet och det andra som han funkat i bättre nu var det svåra.

Hästar är fenomenala på att lura oss, men än en gång rev jag muren och fick lära känna en underbar liten pålle som vågade lita på mig på mycket kort tid 🙂