Äntligen har jag tid att uppdatera och jag tror att Lotta just nu sitter och skuttar på stolen över att äntligen få läsa min lilla utläggning om dagarna med Avalon.

En stor herre på över 170 cm skulle jag för det första få ned på jorden när jag först kom till Flyinge på söndagskvällen. Jag arbetade Avalon i en inhägnad och det var stora yviga rörelser från början, men så fort han kom till arbete var han hur snygg som helst. En ung häst i en stor kropp 🙂Bildtext: Jag och Avalon på söndagen, första träningsdagen (18 april 2010)
Bildtext: Jag, Lotta och Avalon gör stora framsteg redan andra dagen (19 april 2010)

Lastningen flöt på redan från början och det som vi arbetade med var att få honom till att lita på den som ska lasta honom. Han kände sig väldigt pressad av tryck i linan och var i allmänhet väldigt benägen att pressa sig bakåt.

Jag tycker att Avalon var riktigt schysst och han ställde upp in i det sista. När vi väl kommit över nervositeten och bakåttänket var det mer en häst som bara ville backa ett steg för mycket för att han kunde. Då fick vi börja bli lite mer stränga mot honom och dessa tillrättavisningar tog han bra.

Ett par tillbaka-steg kom när vi seriöst skulle börja stänga bakom och även åka med honom. Eller om man ska kalla det bakslag, det brukar jag inte vilja kalla dem för det är nödvändigt att hästen får gå bakåt i processen för att inte känna sig pressad.. Men i alla fall så kom det faktiskt lite panik när han började känna sig instängd, det släppte dock med ett par upprepningar och lite morötter inne i transporten så jag kan inte annat än att imponeras av hur denna stora mannen kan känna sig så bekväm i den lilla transporten 😉

Det sista vi gjorde, innan jag åkte hem efter fyra dagar av träning, var att åka en sväng och lasta av Avalalon. Det skedde ett litet missförstånd i styrningen under själva utbackningen så det fick vi rätta till, annars kändes det riktigt bra för att ha varit på så kort varsel.

Lotta har hört av sig sedan jag åkte hem och berättat om hur hon åker och det funkar kanonbra. Någon gång har han haft lite bråttom ut, men aldrig laddat och slängt sig så som han gjorde förr, utan bara gått lite för snabbt än var Lotta velat. Efter någon upprepning har han sedan varit lugn och trygg igen.

Jag har även lovat att skryta om hur duktig och ambitiös Lotta var under träningen. Hon tog verkligen för sig och vågade testa saker som jag berättade om. Hon talade hela tiden högt om vad hon gjorde och vad hon ville med Avalon så för en gångs skull stod inte jag och tjatade gallfeber på mina stackars kund som hela tiden ska berätta läget för mig så jag vet vad planen är, hehe!

KUL – när det verkligen blir så lyckat när vi ändå hade tidspress på fyra dagar och att allt bara flyter på även när jag åkt. Jag blir alltid lika glad när kunden själv känner sig nöjd och även känner att de kan hantera småproblem som uppkommer själva!

Bilder och videoklipp kommer att finnas i bildgalleriet och på Youtube.