Bildtext: Lientjes öga (30 nov 2010)
Onsdagen den 5 maj
Idag var det Lientjes tur att bli utvärderad. Lena har redan från början
berättat om att hon och hästen inte kommer bra överens alls och att de bara
blir osams. Det var flera år sedan hon senast red henne, istället har hon
medryttare som rider henne i skogen. Det som Lena inte tycker om med
Lientje är att hon uppfattar att hon hela tiden säger nej från början när man
ber henne om någonting. Arbete var någonting som hästen verkade tycka skulle vara på hennes eget sätt, annars kunde det kvitta..
Från marken var hon trevlig, rörde sig bra och var allmänt stabil. När jag
bytte varv var hon väldigt seg och fastnade med frambenen i backen, samma sak
när jag skulle flytta henne. Backa var inte några direkta problem, men det flöt
inte heller på helt och hållet. Jag uppfattade henne som en tjusig dam som
tyckte att det var jobbigt med arbete men att hon gärna gjorde det när hon väl
kom igenom i kroppen.
När vi skulle rida var jag mycket nyfiken på hur det skulle vara. Lena
berättade även att hon gärna gick i pass i skritten istället för att gå i ren
fyrtakt. Allt jag kunde lägga ihop var att hästen bar sig fel med ryttare och
att hon därför gick in i passgång.
Hon försökte bara gå ifrån mig och ”passa iväg”, lade sig i tygeln och ville
bli tung/stark. När jag plockade i henne lyssnade hon knappast alls så jag fick
riktigt rycka i henne för att hon skulle bära upp sig själv. Hon ville gärna
stanna, eller bara tuta iväg.
När hon väl förstod efter en liten stund kom ren skritt ett par steg, sedan blev det återigen lite
otakt men hela tiden försökte hon så vi kämpade med att tajma ihop oss. Hon
kändes inte stel, men när jag skulle flytta bogar och samtidigt förböja lite,
så hon skulle göra det på egen hand utan att ta stöd i tygeln så blev hon
väldigt stum.
Travövergången blev bra, hon passade inte in i traven utan ökade bara på
skritten. Avsaktningen var helt okej, för jag fann henne i traven och takten.
Men det var mycket att ta loss bara genom att rycka i henne och böja och ställa
igenom, för hon låste hela sig. Jag skulle inte vilja kalla henne stel utan
bara spänd och jobbigt med balansen. När det väl släppte så kom flytet i traven
flera steg, för att sedan få börja om igen. Några veckors träning på detta sätt
och hon kommer att bära sig mycket bättre.
Hon liksom slår ned sina hovar, speciellt i traven och blir då fast och stum i
frampartiet – vilket gör det omöjligt för henne att bära sig med lätthet.
Därför kan hon lätt uppfattas som stel och negativ, eftersom hon tycker det är
så svårt.
När Lena sedan satt upp verkade hon också känna skillnad. Med några enkla tips
från mig kom hon också igenom henne fint. Det lilla som jag redan hade plockat
igenom henne hade givit en definitiv skillnad bara det lilla.
Det som jag var mest noga med att kommentera till Lena var att hon absolut inte
skulle vara rädd för att ta tillbaka Lientje, så hon skulle få en ärlig chans
att hinna med sig själv. Sedan skulle hon även våga plocka igenom henne
kraftigt ända till hon lossnar så det inte blir halvt om halvt.
Inte kunde man tro att de inte kommit överens innan, nu när de flöt fram och verkligen förstod sig på varandra med en ödmjuk klang. Det var
verkligen jättekul att se ekipaget och jag tycker till och med att det riktigt lös om dem!
Bildtext: Josefine och Dite visar att livet på ett öra funkar bra idag (maj 2010)