Naturligtvisabellas blogg

I morse vaknade jag klockan sju av Olle som berättade att det stod en liten herre och väntade på mig utanför.

Olle skulle ut och åka med bilen i utkanten av skogen för att kontrollera att Compadre var kvar i krokarna i morse och då hade han stått vid de andra hästarna utanför hagen.

När vi gick ned och skulle hämta honom var han väldigt vaken och hastig i sina rörelser. När han såg mig kom han fram till mig, och nästan förbi mig – så när jag tog ett steg mot honom kikade han på mig som om han sade “Oj, jaha är du här jag såg dig inte.. öhh säkert, hehe!”

Jag kollade igenom honom och det enda som syntes var en liten skråma på vänster framben och väldigt nedslitna hovar, så att verka honom behövs ju inte på tisdag som det var tänkt.

Åh, dumma lilla pålle vad skönt att du är tillbaka!
Bildtext: Bild tagen av Gustav Hugosson (3 okt 2010)

På eftermiddagen åkte vi hem och sedan blev vi fotade på kvällskvisten av Gustav Hugosson som skulle ha lite bilder till ett slutprojekt för en kurs han läser på någon fotohögskola. Fotodokumentation med “ljus” som tema, av något yrke.

Bilden är bara en av de testbilder som vi tog idag, det är dags för lite mer riktig fotografering imorgon bitti när solen går upp och imorgon kväll 🙂

Compadre var lite varm och svullen i sitt vänsterben när jag kände igenom honom, och TRÖTT i övrigt också. Samtidigt så kändes han så “sprallig” (det närmsta jag kan komma på som beskriver det jag kände) i kroppen. Flyktig!? Jo, det är han ju till vardags men snarare mer irriterat..

Men vem skulle inte vara trött, irriterad och lite flyktig i kroppen om man bott i skogen en natt. Själv knallade jag ju sex timmar oavbrutet i skogen, och det gjorde min kropp otroligt utmattad..

I helgen skulle jag och Compadre åka iväg till en kär vän på landet/i skogen och dagen började verkligen som en dans. Han var kelig och kontaktsökande och det riktigt värmde i hjärtat att äntligen vara honom igen för att han verkligen ville 🙂

Igår hade jag lasttränat lite (början till att kunna lasta själv) och detta hade gått kanonbra till en början och sedan flippade lemmen lite på transporten vilket gjorde honom både osäker och lite flyktig/hitta en anledning att slippa, på samma gång. Men det löste sig sååå fint! Han var såå duktig. Tror att det var detta, att vi verkligen löste någonting ihop, som fick honom att verkligen komma tillbaka rent mentalt till mig.

Jag riktigt njöt hela denna lördagförmiddag för att han var så mysig och gosig mot mig även om jag sprang och packade grejer, borstade av honom lite snabbt och sedan lastade – som gick fint.

Resan gick bra – kom
till Kalvefall, där vännen bor, kl: 12.45, sedan myste vi lite i stallet och han fick tugga på lite hö. Släppte sedan ut honom i
en hage, fick gå ensam en stund så vi kunde in och äta lite lucnh, men några hästar gick i hagen mittemot och senare skulle han få sällskap av en annan snäll lite skrutt 😉

Lunchen serverades kl: 13.15 och sedan gick jag direkt för att hämta honom i hagen, detta ca kl: 14.00 – Då var han borta!!

Compadre hade alltså tagit sig ut ur hagen på något obegripligt vis, inget som var trasigt men det var lite högt på ett ställe som jag kan ana att han upptäckt och utforskat..

Vi gav oss ut i skogen för att leta efter några spår och det fann vi, han hade följt en väg och sedan irrat ut i skogen – men vart?

Vi var fem personer som gav oss ut i skogen och letade efter honom men efter några timmar fick vi även ta till ett par hästar och ta oss fram i hårdare terräng som vi funnit att spår fanns, upp mot ett berg (gulp!).

Efter sex timmar utan ens en skymt av honom mer än hovspår och nylagd avföring gav vi upp och ringde även polisen. Var han på väg hem mot Eksjö? Irrade han omkring i panik i skogen eller var han rent av på en trevlig liten upptäcksfärd. Av spåren att döma var det en nervös Compadre som tagit mycket svåra vägar omkring i stora skogen. Vi tog oss tom. inte ens fram tillslut, när vi följde spåren..

Sista rycket gjorde vi klockan tolv på natten, men även detta utan framgång. Var var VAR är du Compadre, snälla kom tillbaka 🙁