I helgen skulle jag och Compadre åka iväg till en kär vän på landet/i skogen och dagen började verkligen som en dans. Han var kelig och kontaktsökande och det riktigt värmde i hjärtat att äntligen vara honom igen för att han verkligen ville 🙂

Igår hade jag lasttränat lite (början till att kunna lasta själv) och detta hade gått kanonbra till en början och sedan flippade lemmen lite på transporten vilket gjorde honom både osäker och lite flyktig/hitta en anledning att slippa, på samma gång. Men det löste sig sååå fint! Han var såå duktig. Tror att det var detta, att vi verkligen löste någonting ihop, som fick honom att verkligen komma tillbaka rent mentalt till mig.

Jag riktigt njöt hela denna lördagförmiddag för att han var så mysig och gosig mot mig även om jag sprang och packade grejer, borstade av honom lite snabbt och sedan lastade – som gick fint.

Resan gick bra – kom
till Kalvefall, där vännen bor, kl: 12.45, sedan myste vi lite i stallet och han fick tugga på lite hö. Släppte sedan ut honom i
en hage, fick gå ensam en stund så vi kunde in och äta lite lucnh, men några hästar gick i hagen mittemot och senare skulle han få sällskap av en annan snäll lite skrutt 😉

Lunchen serverades kl: 13.15 och sedan gick jag direkt för att hämta honom i hagen, detta ca kl: 14.00 – Då var han borta!!

Compadre hade alltså tagit sig ut ur hagen på något obegripligt vis, inget som var trasigt men det var lite högt på ett ställe som jag kan ana att han upptäckt och utforskat..

Vi gav oss ut i skogen för att leta efter några spår och det fann vi, han hade följt en väg och sedan irrat ut i skogen – men vart?

Vi var fem personer som gav oss ut i skogen och letade efter honom men efter några timmar fick vi även ta till ett par hästar och ta oss fram i hårdare terräng som vi funnit att spår fanns, upp mot ett berg (gulp!).

Efter sex timmar utan ens en skymt av honom mer än hovspår och nylagd avföring gav vi upp och ringde även polisen. Var han på väg hem mot Eksjö? Irrade han omkring i panik i skogen eller var han rent av på en trevlig liten upptäcksfärd. Av spåren att döma var det en nervös Compadre som tagit mycket svåra vägar omkring i stora skogen. Vi tog oss tom. inte ens fram tillslut, när vi följde spåren..

Sista rycket gjorde vi klockan tolv på natten, men även detta utan framgång. Var var VAR är du Compadre, snälla kom tillbaka 🙁