Idag började jag med att ta in Sally och hon skutta
omkring som ett råddjur i hagen, men så fort hon kom på att jag lät henne vara
om hon ägnade sig åt mig lugnade hon sig. Försökte förklara så gott jag kunde samtidigt
trots regn och blåst.

Hon var seg på vägen mot stallet och stannade när jag försökte flytta bogarna,
men lättade snabbt. Sedan fortsatte vi med longeringen och det märktes att hon
var mycket mer med på noterna idag. Det blev några upprepningar i varje varv
med att hon skulle följa linan istället för att gå emot den, låsa framdelen och
slira runt med rumpan. Även att jag fick säga till lite större ett par gången
var hon väldigt fin och med mig. Hon försökte och jag var noga med massor av
beröm!

Detta tog längre tid än jag trodde så det är verkligen svårt för henne att resa
framdelen och bära sig bak. Men vi tog och sadlade och så fick Miranda sitta
upp på samma ställe där vi longerat.

Rumpan ville sticka direkt men Miranda fick snart koll på läget och voltade
henne jättefint. När hon skulle stå still var det en hel del trampande så här
fick de chansen att rätta tillbaka alla kroppsdelar den vägen de kom från, hehe
J

När vi även gått igenom ”det speciella tygeltaget” var det dags att anta den
riktiga utmaningen. Uteritterna! Miranda berättar att hon stannar och antingen
backar över stock och sten eller rent av stegrar i protest – mot vad vet hon
knappt. Ibland är det saker som kan vara läskiga men ibland verkar det vara
helt utan någon som helst anledning.

Vi kom till ett speciellt ställe där Miranda alltid vet att hon strular och så
skulle vi se hur de löste det idag med mig som guide på cykel bredvid.

Det blev ett stopp, dock senare än det stället som det brukar komma och sedan
hade Miranda att göra – hon var jätteduktig! Jag hade redan innan sagt att jag
kunde sitta upp men att jag tänkte låta henne sköta detta eftersom det blir mer
bestående resultat om hon klarar ut det på egen hand. Jag vet redan precis hur
jag ska göra så därför blir avdramatiseringen bättre men risken större att
problemet blossar upp efter hand med Miranda. Är jag då inte med blir det lätt
bakslag och så sitter man i samma båt igen.

Men det gick som sagt väldigt bra. Miranda tog ett steg i taget och
avdramatiserade så gott hon kunde medan jag stod och tjatade på marken med
kameran i högsta hugg, hehe! Sedan kunde hon gå förbi flera gånger och på egen
hand rida alla kroppdelar på plats så allt gick lugnt till.

Miranda berättade att hon innan känt sig väldigt maktlös och osäker när Sally
börjar strula så som hon gör och antingen har hon inte vågat göra så mycket
eller så har hon markerat mycket mer. Att det nu gick så lugnt och metodiskt
gjorde att både häst och ryttare höll sig lugna och koncentrerade istället för
att motarbeta varandra – det kallas teamwork J

Nu ska Miranda och Sally träna på sin hemläxa som de fått i ridning och hämta i
hagen, samt vardagliga hanteringen. Sedan fortsätter vi i mitten av nästa
vecka!

Angående longeringen så har vi lagt den åt sidan för dem eftersom Sally är
väldigt osäker även med mig som ändå har en exakt plan. Det skulle bara bli
orättvist för båda att låta dem träna på detta utan hjälp och nu var ju det
huvudsakliga fokusen på uteritterna.

Men som sagt, det kommer – en sak i taget!