Inkännande, mekanisk och destruktiv ridning/hantering
Så, vad menar jag när jag säger rida inkännande? Jag ska förklara..
När
man tränar för mig, vare sig det är ridning, lastning eller andra
områden så vill jag inte som så många andra tränare stå och dirigera hit
och beordra dit. Istället vill jag vara ett bollplank, som man kan
bolla sina idéer med, samt en coach som guidar mot målet och sist men
inte minst en vän, som visar respekt genom att möta upp häst och
människa i deras relation.
Mekanisk ridning är motsatsen till
inkännande ridning. När man rider mekaniskt gör man som sin tränare,
eller man själv, säger och man gör det ganska direkt.
För mig är
det här en farlig fälla som de flesta går i. De som jag beskyller för
detta är alla duktiga tränare som inte tänkt på att detta faktiskt är
ett problem. Istället verkar det som om många tränare står och är nöjda
över att deras elever gör som de blir tillsagda. Jag vill ha kvar den
där känslan, den där analyserande inkännande känslan som finns mellan
häst och människa. Jag är en coach som lägger fram förslag, ingen
diktator som pekar med hela armen.
Varför tycker jag då att
detta är ett så stort och omfattande problem? Jo, för den största vikten
hos eleven ligger i att göra som man blir tillsagd och sedan, efter att
man har gjort det, funderar man över hur det kändes. Istället för att
först känna in hur det känns och sedan allt eftersom man känner sig
redo, göra det man blev ombedd att göra.
Exempel: Jag ber min
ridelev att byta varv.. De flesta som i början tränar för mig tar ganska
direkt och byter varv på enklaste sätt eftersom det var ju det jag
sade, eller?
Eftersom min filosofi i livet, både med hästar och
människor, bygger på kärlek, respekt och tillit så vill jag hjälpa till
att stärka alla individer. Stärka sin personlighet genom personlig
utveckling. En medvetenhet om hur viktig just Du och Din häst är.
Kort sagt, en balanserad livsstil!
Ber
jag någon byta varv, lägga en volt, lasta sin häst eller något annat så
ber jag han/hon om att göra detta så balanserat som möjligt. Planering
är det bästa sättet till balansering, både fysisk förberedelse och
psykiskt förberedelse. Med allt!
Så när jag ber någon om att byta
varv så är det en väldigt bred och fri önskan. En önskan om att han/hon
jag ber detta själv ska fundera ut en passande lösning, eller fråga mig
ber specifikt om man känner att man vill bli coachad.
Nu blev det här rätt långt, bara om mekanisk ridning/hantering, så jag fortsätter med den inkännande ridningen/hanteringen.
Att vara inkännande innebär alltså att känna in och göra det som känns bäst just nu. Att vara delaktig i mina resonemang eller önskningar och på så sätt vara analyserande inför vad som komma skall.
Att vara inkännande leder också till att häst och människa kommer till en gemensam balans där båda växer som individer, båda har en åsikt och man lyssnar till varandra. Det innebär att ta hänsyn till varandra, till dagsformen, omgivningen osv.
Sist vill jag gå in på destruktiv ridning/hantering. Det är när man antingen har en egen tanke eller att bli ombedd att göra någonting men undviker att göra det.
Om vi tar samma exempel som innan där jag ber min elev att byta. När någon rider destruktivt kommer denne aldrig riktigt till skott. Oftast har jag märkt att det handlar om att man fastnar i sina egna onda tankespiraler och inte kommer ur dem. För de som rider destruktivt är det extremt viktigt att de litar på sin tränare/sin egen plan. Har man fastnat djupt i sina banor kan enda räddningen vara en sund tränare som man har tillit för, så man vet att denne aldrig skulle göra/be om någonting orimligt.
Ska man lösa en uppgift, lätt eller svår, så är det viktigt med konstruktiva tankar som löser bygger upp en plan till hur vi ska göra och sedan fullföljer den. Blir man coachad och vågar tro på att det är på en rimlig nivå för mig och min häst växer man sig starkare och klarar sedan nästa uppgift lättare. Kommer man inte ur den onda spiralen kanske det är dags att ta hjälp av en tränare, om man inte redan gjort detta, eller kanske rent av byta tränare till någon annan.
Så, summeringen av destruktiv ridning/hantering är att man fastnar i uppgiften och kommer aldrig riktigt ur den. Man överanalyserar det man blir bedd om att göra istället för att vara inkännande och tänka konstruktivt.
Viktigt är att ha någon som förstår sig på en, lägger en lagom nivå och finner motivationen till att våga gå vidare.
Vilken ridning/hantering är du? 🙂
Bildtext: Emma och BenHur (gammal bild)