Idag var det andra dagen med de två
goingarna . Jag började med att leda ut Cru, eftersom jag igår såg tendenserna hos honom, när Ida ledde ut
honom till inhägnaden, han var överallt och ingenstans i sig själv.
Men idag var han lugn som en filbunke, självklart hehe, bara för att..
Väl i inhägnaden var jag “mer vanlig” och kände
efter i lina på volten för att se hans reaktion, eftersom han trots allt är unghäst och att
jag är ny för honom. Men han svarade exemplariskt på det jag bad honom om så därför avslutade
jag direkt. För mig är det viktigt att inte tjata ut om hästen gör det jag ber den
utan då direkt gå till vila för att förstärka med positivt.
Jag bad Ida ta bort linorna som vi byggt upp inhägnaden med och jag vad
fullt medveten om att han här skulle “skydda sig själv, utan att ta
hänsyn till mig” så med högsta beredskap gav jag klartecken till Ida.
Jag stod vänd mot “det farliga” och hade Cru mitt emot mig.
Han började genast studsa som en gummiboll på stället men då jag vänligt
men konsekvent tog i honom för att visa att det inte fanns någon utväg
framåt. Efter en lång stunds studs kom ett fullständigt lugn som sköljde
över Cru. Massor av beröm!
Höll sedan en liten “föreläsning” med Cru för Ida där jag visade
effektiva övningar hon kunde träna på där han skulle följa och flytta
tillsammans med henne. När det var Idas tur att testa gjorde jag en av
mina vanliga “psykologi-lekar” som funkar lika bra varje gång 😉
Bildtext: Denna jättefina bild på Cru lånade jag från Idas blogg
Övning
Ida går baklänges och ber Cru följa henne i skritt, med flyt och
korrigeringar tillsammans så en jämn ström syns i deras samarbete.
Problem
Ida är ambitiös, men blir FÖR noggrann medan Cru tröttnar och vinglar
omkring, stannar eller går med för stora steg eftersom han blir less på
det virrvarr av tankar som Ida omedvetet förmedlar till sin kloka lilla
häst.
Hjälp till lösning
“Okej, nu ska vi leka en lek och nu menar jag allvar. Träning, planerad
träning ska vara mjuk och följsam, precis som du är – mycket bra! Men
ert problem är inte träningen, utan det är plötsliga händelser som får
er att tappa fotfästet och bli osäkra. Det är oplanerad träning och det
som är mest sunt är att träna på dessa genom att leka lite lekar. Man
ska vara fullt medveten om att det är just en lek och att vi helst av
allt ska planera, vara mjuka och fina i vår träning med små delmål.
Men, som sagt.. problemen uppstår ofta inte då utan när vi minst anar
det. När oväntade saker sker eller när grunden i relationen inte byggts
upp på respektfulla grunder.
Vi leker/låtsas såhär:
Du planerar en ram där du backar och ber din häst
att följa. Nu när du har testat vet du ungefär vad han gör bra och
mindre bra. Nu är det dags att höja svårighetsgraden i vår fantasi, som
inte på något vis kan skada oss men som får oss att träna på direkt och
mer konsekvent och extra tydliga önskemål.
Vad leken går ut på är att du och din häst ska lära känna varandra i mer
kritiska situationer. Reglerna är enkla. Jag berättar vad det är jag
vill att du ska göra och allt eftersom ökar svårighetsgraden.
Allt eftersom jag ser att ni klarar de regler/begränsningar/svårigheter jag sätter upp kommer jag höja er till nästa nivå.
Om jag ser att du inte försöker blir det Game Over. Behöver jag flika in med något blir det Paus.
Kom ihåg att detta enbart är en lek, det ska vara roligt 🙂
Vill du veta mer om dessa lekar så ring mig och boka en tid, hehe!
roligt att läsa 🙂 du är bäst! väntar med spänning på 3:e! 🙂