Titeln på detta inlägg fann jag på google, för jag visste inte att Zorro betyder räv – men det gör det. Det är om Zorro det ska handla om också, men inte vilken Zorro som helst utan C-ponnyn Zorro, en liten vit knabstruper-korsning som såg så snäll ut där han stod i boxen och väntade på att vi skulle sätt igång 😉
Elin kontaktade mig genom Ida (Premier Crus ägare) och behövde hjälp med sin ponny Zorro som tagit över och numera kunde bestämma det mesta. Vänder rumpan till i boxen, svår att longera eftersom han hittar på lite allt möjligt annat som känns roligare, han vill inte gå från stallplananen eller förbi saker som han inte känner för och allt detta i bakåttänk. Han backar och backar och backar och backar och Elin kände inte riktigt för att rygga hela uteritter längre så därför kom jag in i bilden.
Elin berättade att Zorro egentligen är världens snällaste ponny men att han speciellt tagit överhanden över Elin sedan de köpt en ny sällskapsponny till honom som han börjar köra med. Det var intressant när han kom på hur mycket han kunde göra och bestämma över i hagen, så när Elin som vanligt kom för att ta hand om honom bestämde han sig för att göra detsamma med henne.
Hon hade rätt om att han var vänlig för när han lyssnade var han följsam och tillmötesgående till max. Inte kunde jag tro att denna lilla vita godsak kunde få för sig massa dumheter..
Han hade väldigt jobbigt för högervarvet, att forma sig och följa med i rörelser som jag bad om. Han sköt ut bogen i båda varven, typiskt tecken på att han inte följer linan och därmed backar av/tappar tempot.
Allt jag lade ihop bottnade i att han tänker för mycket bakåt. Han backar, han skjuter ut bogen vid longering och stannar kanske rent av och vänder sig emot den som longerar. Om han kan komma undan tar han några språng ifrån en istället och man slungas med som en liten vante.
När jag kännt in allt i den lilla inhägnaden från början var det egentligen inte mycket saker som var jobbiga utan så fort jag bad honom att flytta lite åt olika håll från och med mig så följde han jättefint i longeringen också. Sträckte ut sin yttersidan och tog för sig med ytterframben/ytterbogen på plats så volten blev runt och fin 🙂
Men så fort han fick friheten att vara i hela paddocken spelade han mig några spratt genom att försöka kliva utanför ramen och när jag märkte detta och gjorde någonting åt det brallade han lite och sedan lyssnade han. Det var halterna som egentligen var svårast, som bottnar i att jag sätter “ett tryck” i linan. Jag gungar/vibrerar litet eller stort beroende på hur väl hästen lyssnar och då vill jag att denne ska stanna inom ramen i volten och bara stanna. Men då ville hans om sagt vrida om och gärna backa av ett par steg.
Jag lät Zorro få stå för sina handlingar och möta de konsekvenser som blev av hans beteende. Så när han gjorde detta stod jag kvar i mitten där jag ville stå och flyttade istället honom dit jag ville ha honom. Det blev vift och hopp och skutt men tillslut kom han på att det var väldigt mycket smidigare att bara stanna när jag bad honom för annars fick han ju lösa massa problem och det var inte så poppis 😉
När detta funkade i båda varven i skritt nöjde vi oss för dagen med detta, men innan vi avslutade helt skulle vi fortsätta lite i stallet med “vända rumpan mot”-problemet.
Jag ville träna på att Zorro skulle veta kommandon på att flytta åt båda hållen, precis som i longeringen fast jag inte stod i mitten av boxen utan vid dörren. Det hade fodrats så en stor god höhög låg i boxen och Zorro blev minst sagt hela besatt!! Han gick raka vägen in och boxen och tog en stor tugga att jag inte trodde det var möjligt. Jag bad honom vänligt att flytta sig men det var inte en enda reaktion på Zorro. När jag markerade större brydde han sig inte heller, inte en suck. När jag markerade så stort att jag trodde han skulle flyga i taket och bli rädd blev han istället ursinnig. Han hade såklart förstått hela tiden men det är en annan sak att bara skita i det för att man inte vill. Så han gav mig en lektion i hur han gör när han tycker att det är nog. Då sparkar han bakut – och inte lite heller! Zorro skickade och skickade och skickade mot mig och bakbenen var minst sagt spikraka i luften mot mig. Eftersom jag stod utom räckhåll och nådde ändå genom att dutta med en lång förlängd arm i forma av ett spö kunde jag fortsätta störa honom och tala om att jag verkligen menade allvar.
Det jag bad om var att han skulle flytta sig åt höger och gå ett varv, sedan skulle han få gott. När han tillslut kom på att jag faktiskt hade något viktigt att säga blev han åter den lilla vita snälla ponnyn och vi kunde träna åt både höger och vänster för att sedan låta honom fortsätta äta lite hö.
Fortsättning följer imorgon och då får vi se vad vi fortsätter med. Jag vill självklart fortsätta med det vi gjorde idag, men sedan är det upp till Elin vad hon tycker känns mest relevant 🙂 Kanske ridningen? Vi får se..
Jag behöver nog inte förklara titeln nu heller, för alla vet nog vem räven är 😉
