Naturligtvisabellas blogg

Dag nummer två med Zorro började lugnt och fint. I den lilla inhägnaden följde han mina kommandon som om han inte gjort någonting annat och formen kändes mjuk och följsam. Eftersom han fick ur sig mycket känslor och testade det ena och det andra igår trodde jag därför att vi skulle fortsätta såhär lugnt och skönt.

Elin har ju berättat om att han stannar och inte vill gå ibland och att detta ofta urartar i en backande ponny som inte direkt går att få stopp på. Av han inställning att döma märkte jag att han testade sina gränser men att problemet urartat så pass som Elin berättat om trodde jag till störst del berodde på kommunikationen mellan dem. Jag skulle dock få smaka på en riktigt omgång med “Zorro in action” 😉

Elin kände på Zorro först i lilla inhägnaden och sedan i paddocken som vanligt. Det gick helt okej men Zorro gick hela tiden och hängde lite lagom på linan så det såg sådär ansträngt ut.. Jag bad därför Elin få loss trycket och positivt överraskad blev jag när hon verkligen vågade visa honom. Dock var han motsträvig och bjöd inte en millimeter på sig själv så Elin kämpade på men utan några direkta framsteg. Ibland följde han henne jättefint, sedan stannade han upp och ville gå bakåt, för att snart lyssna på henne och följa volten och sedan stanna igen – och såhär fortsatte det.

Jag bad att få visa Elin för att ge henne en bild av hur det ska se ut och kännas, men det skulle jag snart få äta upp att jag sade. För Zorro ville inte visa hur det skulle se ut, han hade mycket i sin kropp som istället ville ut ut ut, eller ska jag kanske säga – som INTE ville ut. För han rörde sig sjutton inte en millimeter för mycket när jag bad honom.

Jag tog ut honom på volten, vibrerade för att få honom att följa istället för att dra emot. Svaret jag fick av detta var att han stannade, bad jag honom gå fram lade han i backen och när han tillslut gick framåt drog han i linan igen.. När jag bad honom lösa problemet själv genom att lägga mer tryck i linan då han stannat och “tjurat” /blockerat sig, så stod han bara helt still och vägrade röra sig ur fläcken. Haha, ponny ponny säger jag bara 🙂

När han väl gick fram och förstod att det var det han skulle göra ville han ändå inte det, så han masade sig fram och utnyttjade läget till max. Det fanns inte mycket som gjorde den ponnyn för när i stunden och jag bad Elin hämta ett spö/förlängd arm så jag skulle kunna stå i en mer gynnsam position och fortfarande nå honom.

Han låste sig, gick in i sig själv och tänk er bilden av ett barn som står och håller för öronen, himlar med ögonen upp i skyn och samtidigt säger “Jag hör ingentiiing la la laa!!” – det var precis Zorro!

När han började förstå att det var action jag ville ha, istället för att han stannar upp och bara stänger av, så låste han sig ännu mer. Han frös fast, intog “gunghäst-posen” som ofta syns när folk lastar hästar som inte vill gå på transporten.. Jag lät honom gå för det här var han strid mot sig själv, han ville för allt i världen inte förstå hur noga jag än visade men jag visste att när han fått testa alla dessa grejer som han brukar göra och märker att det inte hjälper kommer det lossna och så ser man att en häst sakta men säkert börjar komma åter till verkligheten – och mycket riktigt.. några minuter senare gick han framåt, han fick massa beröm och sedan testade han att samarbeta istället för att stå emot och det var ju bara trevligt upptäckte han 🙂

När detta genombrott gjorts var vi alla nöjda och ganska mosiga i skallen så då avslutade vi för dagen. Men först fick Elin såklart testa att gå baklänges tillsammans med Zorro som följde henne mitt emot och i både skritt och trav satte de det här helt okej. Det blev även deras hemläxa. Hålla en ram, kunna svänga och styra i skritt och trav.

Inne i stallet upprepade vi gårdagens träning i boxen med att vända och flytta. Detta gjorde han hur fint som helst med bara ett litet irriterat svansvift till att börja med, men sedan kom han ju på att han fick gott-gott om han gjorde det vi bad honom om så då vände det negativa till det positiva 🙂

Åhh, så himla spännande och kul med att bearbeta hästar med gamla trauman, rädslor eller andra inlärda beteenden. Idag kom vi en bra bit på vägen! Syns om en vecka 😉

Äntligen hade all is smält bort i paddocken så träningen med Ida och Cru kunde fortsätta.

När de visade vad de tränat på sedan jag varit där förra gången kunde jag inte annat än att ge dem MVG på hemläxan. I balans och samförstånd kunde de gå tillsammans åt alla håll och kanter, precis en så god grund som man vill ha innan man går vidare med en unghäst 🙂

Så, idag var det dags att avancera lite. Eftersom Cru nu är snart 5 år och “grundinriden” hos förra ägaren tar i det varligt och känsligt framåt när vi tänker på ridningen. Idag var det dags att göra förberedande arbete inför inridningen, för vi vill känna att Cru och Ida känner varandra så väl som möjligt innan det är dags för uppsittning.

Ida berättade att hon tränat lite med bett på Cru så vi tog därför tränset med bett tillsammans med Dually-grimman för att ha valmöjligheter. När jag först testade att stå vid sidan om Cru och ge en vibration i tygeln som gick till bettet blev han väldigt störd och lade in backen. Hela tiden lade han i backen eller slet ned huvudet, precis dessa saker hade Ida sett honom göra förr så det var kanonbra att vi fick se samma beteende nu och kunna ta hansyn till det.

Jag tränade istället Cru nu med tyglarna i Dually-grimman för att försäkra mig om att han kan grunderna utan att bli störd av bettet samtidigt eftersom det bara känns orättvist för alla inblandade. Detta gillade han så mycket bättre! Jag kunde be honom om ställning oh böjning nästan direkt, han stod still i balans och skrittade i balans vid sidan om mig, vilket han inte hade gjort när tyglarna satt i bettet, trots att jag inte hade någon kontakt med honom i munnen mer än lätta vibrationer när jag bad honom om någonting.

Sammanfattningen av dagens pass är att Cru nu söker sig nedåt framåt i form, men bibehåller balansen fint i kroppen. Dock tryckte han sig lite inåt när jag bad om ställning men det var bara att räta upp honom igen så kom vi på rätsida med det. Ställningen kom korrekt ett par gånger men mest sökte han sig nedåt framåt, vilket var fullt godkänt för att vara första gången vi pysslar med detta.

När Ida sedan fick känna på denna träning tillsammans med Cru hade han lite svårt att stå still, men eftersom hon är fullt medveten om detta och gör någonting åt det lät vi det hållas och läggas på hemläxan istället 😉 Sedan gick resten kanonfint! Men svårt är det alltid i början att hålla takten, vilket jag tror Ida håller med om. Så med lite hjälp med hjälpgivning av mig kunde Ida få in en god rytm. Det kommer gå kanon när de tränar på egen hand också 🙂

Ska verkligen försöka att komma ihåg att ta upp kameran ur fickan nästa gång vi tränar så vi kan dokumentera skillnaden och lägga upp lite fint här!
Bildtext: Cru i hagen (jan 2011, bild lånad av Ida)