Naturligtvisabellas blogg

Efter ridpasset med Karin satte jag mig i bilen och började
åka förbi alla hagarna ned mot vägen. En man stannar mig och säger att det går
några hästar utanför hagen, jag ber honom åka till stallet och meddela detta
och själv fortsätter jag på vägen med lite extra utsikt så jag inte kör på
några pållisar.

Att de var utanför hagen var ju en stor sanning men också en liten underdrift.
De var mitt ute på vägen rakt på väg mot de större vägarna!!

Jag ropade mot några som stannat sina bilar att meddela stallet och hälsa att
jag åkte efter och att de får ringa mig så de vet var hästarna tar vägen.

Sju hästar i full galopp på stora vägen utanför Ullstämma i Linköping –
herregud!

Efter flera minuters försiktig förföljelse en bit ifrån hästarna vek de av mot
ett bostadsområde. Efter ytterligare några minuter tappade jag dem ur sikte och
när jag höll på att köra fast mitt bland alla snö och is vände jag tillbaka och
körde runt bostadsområdet, in i ett annat bostadsområde dit spåren visade.. Så
stod de där, vid två killar som fått tag i var sin pålle.

Bildtext: Snäll häst som lyssnade
på drag i täcket, hehe (2011-02-10)

Med den ena killen hållandes i en hästs huvud och den andra hängande i täcket
lyckades jag få på två av hästarna två grimmor som jag hade i bagaget och en
lindade vi en lina runt skallen som en provisorisk grimma.

Bildtext: Folk/häst-samling mitt i
bostadsområdet (2011-02-10)

Snart kom det fler personer och hjälpte till och vi hade hundkoppel och skärp
runt hästarnas huvuden för att hålla dem kvar.

Snöyra och kyla, sju hästar, mitt bland husen, okända människor som vissa var
hästvana, andra livrädda – vilken katastrof 😉

Efter en liten enkel genomgång av säkerhetsåtgärder kändes läget stabilt och
Karin och hennes mamma kom med lite grimmor och grimskaft så vi kunde hålla i
alla hästarna. Efter en lång, lång stund kom hästarnas ägare och vi kunde börja
promenera hemåt stallet, flera kilometer därifrån..

Bildtext: Äntligen alla hästar
under kontroll och på väg hem (2011-02-10)

Väl hemma i stallet efter två timmar var vi alla möra och lättade. Äntligen
kunde jag också få åka hem, lagom försenad. Tanken var att åka förbi Mantorp
när jag ändå var i krokarna men det blev nu inte lönt. Så Katarina och
Niccolina fick vänta 🙂

Slutet gott allting gott!

Idag hade jag och Karin taggat igång för att
förhoppningsvis kunna hoppträna med Prinsen. Jag kände att jag hade lite dålig
koll på läget eftersom det nu var snart två månader sedan de tränade för mig då
vinter, snö och planering inte riktigt gått ihop i vardagen.

Men idag var vi alla på G igen – härligt!

Bildtext: Karin och Prins tränar takt, stretching och bärighet (2011-02-10)

Karin fick först visa mig hur de låg till i sina energier så hon började med
att visa ställning och böjning för hand från marken – vilket satt helt
klockrent, wow! Karin som haft mycket prestationsångest då Prinsen blir väldigt
stum när hon ber om ställning till vänster. Det har då blivit mer krävande och
så har de tappat effekten av att lyssna av varandra och istället blir det stora
hjälper som Prinsen blir spänd över när Karin sedan sitter upp. Men inte idag –
kanon!

När Karin kontrollerade ställning åt båda hållen uppsuttet stod Prinsen
avslappnat och lyssnade av helt annorlunda än jag sett honom göra. Samma sak
har det här varit för mycket prestation och större hjälpgivning så Prinsen
blivit spänd och börjat steppa fram och tillbaka istället för att de väntar på
varandra och tar det i den takten som båda är redo.

Det som var så imponerande var Karins självlysande självkänsla som strålade lång
väg. Lugn och metodisk, som Karin förvissa alltid är men ibland speglar paniken
igenom och det behöver inte synas så väl om man inte känner henne, men av
Prinsen och döma syns det jätteväl 🙂

Det är ju kanonbra när häst och människa speglar varandra så man lätt kan se
när den andre gör något galet. Dessvärre är det ofta tvärt om detta uppfattas,
så när hästen försöker visa någonting som den vill lära människan tar vi detta
som en olat och ska försöka ”rätta till det”, när det egentligen är oss själva
vi ska se över. Det är precis det här som jag talar om, som Karin gjort!
Speglat tillbaka sin häst beteende mot sig själv och tagit det som en chans
till utveckling istället för någonting jobbigt. Är SÅ STOLT över de båda och
stoltare skulle jag bli under träningspassets gång.

När Karin och Prinsen skrittade runt i ridhuset för att börja värma upp kunde
jag inte låta bli att le och fråga hur det kändes!? Karin undrade nog vad som
flugit i hennes tränare och svarade att det kändes okej. Men det jag syftade på
var bara den underbara helheten i hur detta ekipage tog sig fram – jag menar,
trots att det var en uns av undertempo i skritten så var det taktfast och
balanserat som aldrig förr 🙂

Sedan fortsatte lektionen precis i den här andan, i balans, i takt och samspel.
Karin löste allt jag bad henne om på egen hand och Prinsen lyssnade till henne.
Ibland blev det en för stor hjälp och då sade han ifrån och när det var lagom
flöt de fram i en jämn ström.

Eftersom Prinsen lätt blockerar sig och blir stark tränade vi över bommar på
böjt spår, först i trav och sedan i galopp. I galoppen blir han väldigt platt
och klumpig över bommarna, han tar sig över men hur det bryr han sig inte om. När
jag lade bommarna så de kom några centimeter ovan marken började han förstå
galoppen över hindrena som nu blev en liten studs. Tillslut kunde Karin och
Prins skutta över tre studshinder i jättefin balans i precis lagom böjning och
ställning för den vinkeln som hindrena stod i.

När Karin från början tog galopp på Prinsen, innan vi ens började med hinder
stod jag med hakan i backen – imponerande bärighet och lugn och inte alls lika
hög form som han annars får för att kunna hålla galoppen. Över hindrena blev
han lite för hög i formen fortfarande men det var en jättebra övning för att få
honom att anpassa sin galopp och sin steglängd.

Kontentan av detta ridpass blir – personlig utveckling! Karin vågar säga ifrån
när Prinsen inte lyssnar på vad hon har att säga. Hon håller sig till sin plan trots
att han försöker få henne ur balans och hon lyssnar på mig SAMTIDIGT som hon
själv känner in hur faktiskt Prinsen känns. För mig handlar det inte om att ”lyda”
mig utan att ta emot tips och känna efter själv 🙂