..eller borde jag kanske döpt inlägget till “Yrvädret Cru” istället 😉

Bildtext: Ida och Cru mitt i en mysstund (bild lånad av Ida)

11 februari 2011
Idag tänkte vi lite mer med AR-inspirerat med Cru, ställning böjning, formning osv. Men först fick vi ett yrväder att försöka få ordning på. Vinden ven och dagar som dessa berättar Ida för mig om då Cru inte riktigt är med på noterna.

Det märktes väl att han ville hålla koll på allt och eftersom vi redan vet att han kan ta över lite när han får chansen var det egentligen bara att övertyga honom om att det inte var någonting värt att lägga energi på. Snö som yrde, en presenning som brukar fladdra och försöka träna fokuserat mitt i det här.

Jag gav Ida en bild av vad jag sökte, koncentration och träning men ändå fullt medveten om riskerna i det här vädret. Därför valde jag att gå snett framför honom och när han var mer “i sin kropp” än utanför kunde jag börja gå vid hans sida istället utan att känna mig osäker. Han är nämligen en vig och snabb liten arabkille 🙂

Det var svårt att få in flytet för Cru som gärna ville stanna, backa eller tappa takten framåt. Allt detta ignorerade jag bara och fortsatte visa honom framåt, nedåt i takt och när han sedan var redo att ta dessa steg var upp till honom. Flera gånger när jag bad om ställning i avslappningen kom han nedåt och framåt jättefint där han öppnade upp sin ganasch och sträckte ut sin nacke. Någon korrekt ställning kom inte mer än lite här och där men det var inte relevant idag eftersom vi sökte en jämnt flyt och avslappnat framåtbjud.

När Ida testade gick det kanonfint trots att det var väldigt mycket att tänka på från början och på en gång. Cru var mjuk och följsam och hade tålamod när Ida tränade hjärngympa med sig själv och sin pålle.

Det märktes stor skillnad på hur Cru var i sitt “yrväder-humör” när Ida vågade tro mer på sig själv, då lugnade han sig mycket och lyssnade till henne. Han får gärna kika på saker men han behöver inte vända sig om eller vrida hela huvudet och halsen om för det.