Svårigheter
* Ta höger galopp för ryttarens hjälper
* Hålla tempot
* Behålla framåtbjudningen
* Busar, kan sparka och göra utfall vid longering

Lördagen den 12 februari 2011
På lördag kväll kom Angelica och Nielegro till mig för att testa rida för mig. Eftersom det varit lite annorlunda omständigheter (jour-lastning = lastning, rakt på sak) igår så började vi idag som jag alltid gör, genom att lära känna hästen i en mindre inhägnad.

Jag blev lite varnad innan jag satte igång eftersom Nielegro kan vara sparkig. Angelica har haft svårt att få uppfattning om varför han sparkas, för att han är arg, oförstående eller bara för att han kanske inte vill!? Därför höll jag låg profil till en början för att inte hamna i tvist med honom.

Jag lunkade runde lugnt och avslappnat i båda varven i skritt och det är precis det som funkar berättade Angelica. När jag bad honom stanna sköt han dock ut rumpan i vänstervarvet och i högervarvet stannade han klockrent på spåret. Jag bytte till vänstervarvet igen och bad honom stanna, då rumpan åkte ut igen. Tränade lite på detta så han förstod att han skulle stanna på spåret och då gjorde han det jättefint men med ansträngning.

När jag bad honom ta trav, först i vänster varv såg han också helt OK ut där, dock lite ojämn takt. När jag bytte varv var han mycket renare och mer framåt. När jag bytte tillbaka till vänstervarvet igen såg han fortfarande ojämn ut och då bad jag honom ta med sitt inre bakben lite mer. Han tyckte jag var väldigt jobbig och jag förväntade mig någon slags protest efter vad Angelica berättat men han var jätteduktig och gjorde det jag bad om. När jag sedan bad honom stanna gjorde han jättefina halter på spåret/i ramen utan att skjuta ut rumpan 🙂

Så var det dags för galoppen och det var jobbigare än jobbigast tyckte Nielegro. Angelica hade ju inte heller tränat något på galoppkommando eller liknande utan det här skulle bli spännande att se hur han löste.

Han tog både höger och vänster galopp efter några brall-försök, men dessa uppfattade jag inte som utfall utan mer för att tala om att det var svårt och jobbigt. Han tappade bjudningen kraftigt när jag bad honom om att ta galopperna, precis som Angelica beskrivit i ridningen och speciellt vid träning i inhägnad. Så fort han förstod och vågade tro på sig, för han såg faktiskt lite ledsen ut när jag visade tydligare att han skulle våga ta för sig, så fick han en liten mumsbit vilket uppskattades massor av herr’n 🙂

Bildtext: Nielegro kikar sig omkring i den nya miljön (12 feb 2011)

Efter en liten paus och prat med Angelica (och Ida, som också var med som sällskap *nyfiken i en strut, hihi*) upprepade jag samma saker fast utan inhägnaden.

Det funkade jättefint i skritt och trav men i galoppen tog galenskapen vid. Han skuttade och sparkade och visade en otroligt fin spänst, fast vid lite fel tillfälle hehe. Detta ignorerade jag enbart eftersom han gjorde detta för att försöka komma från ämnet, som var galopp. Så fort han slutade med skutt och sparkar rann all energi av honom. Han tappade helt bjudning och hållning, som om hela hästen rasade itu och samman.

Nielegro, den stolta herren som minsann visat sin matte var skåpet skulle stå bland sparkar, utfall, hopp och skutt visade nu en helt annan sida av sig själv. Han verkade känna sig blottad, men ändå förstådd, svag men ändå stark som vågar visa sina svagheter. Det var precis vad jag misstänkt, att det bara var en fasad och när den fasaden inte längre håller blottar sig en liten pålle bakom allt.

Jag mutade med kärlek, gos och mumsiga morötter som piggade upp den lilla pållen i den stora fina hästkroppen och med hjälp av en “förlängd arm” kunde jag visa de där bakbenen vad de var till för.. och äntligen lossade det för fina Nielegro som tog galopp och galopp igen och för varje gång han gjorde detta växte han sig starkare och gladare.

När några mentala spärrar nu lösts upp var det dags för Angelicas tur att börja blandas in i trolldegen 😉

Kommunikation från hästryggen med Angelica och Nielegro
Angelica fick sitta upp på Nielegro och jag berättade lite om hennes inverkan på hästens rygg. Vi längde bland annat hennes stigläder och jag bad henne lägga tyngden i sadeln och på den bredaste delen av foten istället för i hälen som gör att hennes ben åker framåt, hon tappar balansen och sätter sig för tungt bak i sadeln och här blir hennes inverkan lite tokig.

Efter att ha rätat ut Angelicas balanspunkt i sadeln kunde vi sätta igång i skritt. Kraftfulla, spänstiga Nielegro såg faktiskt ganska tung och ansträngd ut i sin framdel men så fort Angelica fann balansen som vi gått igenom även i skritten syntes en väsentlig skillnad.

När jag bad Nielegro om trav lade han åter över balanspunkten på framdelen och ett flertal gånger missförstod han Angelica och trodde han skulle stanna. Detta var någonting som brukar hända förklarade Angelica. Snart fann de balansen bättre och det blev ett mycket bättre flyt i traven och det syntes tydligt hur han lättade i sin framdel och fann sin balans mer och mer korrekt på bakdelen.

Sedan kom vi till galoppen. Idag var inte tanken på något vis att vi skulle lösa problemet med att ta högergaloppen eftersom vi löst upp flera mentala låsningar och nu visste orsaken till problemet men jag ville ändå se det med egna ögon.

Vänstergaloppen som jag inte trodde skulle vara några problem egentligen blev jättejobbig med en ryttare på ryggen, trots att Angelica bara satt där och inte fick göra någonting mer än att bara vara.

Nielegro tappade återigen självförtroendet och så fort jag såg detta bad jag Angelica sitta av för att lösa detta utan något som kan tänkas försvåra för honom. Han fick återigen jättesvårt för att bära korrekt in under sig och jag tog hjälp av den förlängda armen igen så han skulle få hjälp att förstå vad jag verkligen menade.

Det satt långt inne och han var trött i sin lilla hjärna men så kom det där galoppsteget och jag avbröd direkt och gav morotsmums – duktig! När Angelica sedan fick sitta upp igen var det en helt annan häst som bar sig mycket bättre och tog galopp flera gånger av sig själv för att få gottgott 🙂 Så himla härligt när de blir så positiva och inser att det inte är så mycket man ber om.

Högergaloppen sedan, kom aldrig uppsuttet men det var såå nära ska ni veta. Eftersom han nu var så taggad på att galoppera och självsäker med sin vänstergalopp tog han den hela tiden . Jag bad Angelica hjälpa till och be om ställning i nacken samt enbart framåtbjud i ren travtakt för att få en ren och ärlig avslappning genom hela kroppen. För att komma in i den rätta galoppen (höger) så skulle de bara rulla in i den.. – och som sagt, han rullade halvvägs in i galoppen men tappade balans och takt så det förblev trav. Självklart fick han morot att mumsa på när han var så nära 🙂

Åh, med detta sade vi tack och godnatt för idag. En mycket mör men nöjd och glad pålle åkte med Angelica hem.. och gissa angående lastningen?! Det gick jättebra! Angelica hade kanonattityd, självsäker, värderade sig själv och sin känsla högre än hon gjort innan och lämnade stort utrymme för Nielegro att känna efter.

Han knallade på transporten efter bara ett par tvekningar och sedan kunde Angelica stänga bakom honom utan problem. Han stod helt avslappnat och mysig och väntade på henne 🙂

GLAD när man ser den harmonin som växer sig större mellan två indiviver!

Bildtext: Angelica och jag eftersnackar lite efter träningen uppsuttet (12 feb 2011)