Torsdagen den 17 februari 2011
Idag var ett betydligt lugnare pass än förra träningen, eller..!? Det beror på hur man ser det 😉 Men vädret var lugnt och stilla, både jag och Ida var lite möra i skallen och Cru växlade mellan loj och tung i kroppen och obstinat och “unghästig”.

Vi fortsatte med ställning, böjning, takt och formning på volten. Jättefint och lagom till en början i båda varven när Ida först visade. Kanonflyt i vänstervarvet och lite hackigt men fortfarande väldigt bra i högervarvet eftersom de inte tränat lika mycket i det.

När vi sedan skulle gå vidare och byta position till med vid sidan om för att ge Cru mer frihet att röra sig på blev det svårare. Cru vinglade och tappade flytet men fick till några steg här och där. Ställningen blev mer ärlig när han var koncentrerad men han tappade lätt fokus och då bar det iväg istället för att hålla sig till volten.

Det här är ju det första viktiga bas-arbetet med Cru så han ska förstå signalerna och det vi ber honom om, därför stressar vi ingenting utan tar det i den tiden det tar. Det är bättre att låta det smälta in lagom så man inte går för fort fram för då slår det nästan alltid bakut senare i träningen och bäst är det om man kan lösa så mycket som möjligt från marken.

När Ida skulle känna på detta, lite mer centrerat, blev hon lite osäker på hur det skulle kännas och se ut och eftersom Cru är unghäst och inte har någon vana för att balansera upp sin kropp såhär blir det extra svårt att se.

Till råga på allt började Cru bli lite otålig, men det är viktigt för Ida att hon får känna sig hemma i träningen så hon inte står som ett frågetecken när jag inte är där. När Ida blev lite osäker vågade hon inte riktigt visa vad hon ville och då valde Cru att traska omkring lite som han ville, vilket resulterade i en lite för stor volt och att han försökte hänga mot i linan.

Jag gick emellan för att visa hur han var lite fräck mot henne och vinklade sig från henne istället för med. Han blev lite irriterad på att jag bad honom lite tydligare men så fort han förstod blev han på gott humör igen. När Ida sedan testade igen och vågade stå på sig lite blev Cru lite bestört över att hon hade något att säga så han lade av en riktig grisspark mitt i allt, sedan fortsatte det lugnt och stilla igen, hehe 😉

Vi avslutade så fort det gick bra eftersom det var lite mör stämning idag och då smälter det in med tidens gång istället för att stå och nöta. Jag bad även Ida öva detta på sin ponny som är lite äldre och erfaren så hon får lite självförtroende i detta istället för att vara orolig över att hon visar fel på Cru.

För mig finns det inga rätt och fel, men när Ida inte riktigt vågar tro på sig och visa Cru tydligt blir det lite pannkaka. Jag uppskattar dock hellre mer försiktighet än för stora yviga rörelser men bäst är ju lagom (detta underbara ord lagom, haha!)

Det är viktigt att våga göra lite halvbra ibland och därför kan det vara skönt att få byta om lite, växla i vardagen och därför kändes det perfekt att Ida skulle träna på ponnyn först 🙂 Vi fortsätter med detta nästa gång, för att sedan när han blivit mjuk och följsam börja tänka på uppsittning.. Men som sagt, det får komma när det kommer.