Blog Image

Naturligtvisabellas blogg

Välkommen till gamla bloggen om Naturligtvisabella (2008 - 2015)

Kom till den nya bloggen from. sep 2015 och framåt - genom att KLICKA HÄR

Det var en gång en Zorro

Problemlösning Posted on Fri, February 25, 2011 19:47:47

Tänk att ibland tar det lång tid att låta sig övertygas. Även om man verkligen tror på någonting, eller vill någonting så kan man påverkas av sina känslor, hur man känner sig mentalt eller många andra saker.

Zorro har både varit en riktig ögontjänare som visat hur duktig han är och hur lätt han har för saker. Samtidigt som han tydligt visat att han har saker att säga om det mesta bara för att han kan. Båda sidorna är bra sidor, men en blandning kan bli lite förvirrande för både han själv och Elin..

Bildtext: Elin och Zorro fotas i mitten av träningspasset av Ida (25 feb 2011)

Idag var inte en bra dag.. – det var en UNDERBAR dag! Elin fick som vanligt visa “hemläxan” och berätta hur det gått under veckan. Som vanligt sade hon att det funkat kanonbra och nu förberedde vi oss på något nytt galet som skulle hända när jag var där, som det gjort varenda gång.

Men idag hände ingenting, eller allting – det beror på hur man ser det. För Zorro visade sina absolut bästa sidor. Han var lugn, men även med lite bus i kroppen som Elin balanserade jättefint. Sedan när vi kom till galoppen (i longeringen) var han så positiv att han självmant tog galopp hela tiden och visade vad han kunde :’) Så himla mysigt att se hur motiverad och glad han var!

Så, för en gångs skull kunde Elin sitta upp på Zorro och så skulle vi ta tag i det problemet som hon egentligen kontaktat mig för – att han stannar, backar och vägrar gå på vissa ställen och speciellt om man möter andra hästar.

Efter lite träning i paddocken med introduktion för hur hon ska använda sig av det “magiska tygeltaget” traskade vi ut mot ridvägarna. Tänk också vilken tur, för precis när vi kom till det ställe där Zorro blir omöjlig kom det en mötande häst som skulle gå förbi oss – perfekt – och gissa hur det gick?!

Zorro stannade, han började tänka bakåt men eftersom Elin var snabb med tygeltaget och efter all träning vi gjort och tagit bort mentala och fysiska spärrar så gick han genast framåt istället 🙂 *HÄRLIGT*

Sedan testade vi med massor av andra saker som Elin berättat om är omöjliga men som nu fungerade helt perfekt. Det enda Zorro gjorde var att stanna upp och sedan gå framåt igen 🙂

Så från och med nu räknas Elin och Zorro som helt problemfria och förstående och överens i sin kommunikation. Nästa gång vi syns blir det istället vanlig träning uppsuttet – spännande det också!

Sammanfattning
Zorro har varit en dröm att träna eftersom han hela tiden ifrågasatt mig till det yttersta och det är precis sådant som gör att man utvecklats. Jag har inte kunnat slappna av en sekund utan att han tagit tillfället i akt att testa mig 🙂

Det mest underbara med allt detta var att se skillnaden på attityden hos Zorro som från början var bitter, låg och osäker eller moppsig, larvig och farlig då han kastade sig omkring utan att vara rädd om varken sig själv eller andra. Nu är han positiv, lugn och självsäker eller busig, glad och säker 🙂

Samma härliga förvandling har hänt med Elin som från början kände sig osäker och låg tillsammans med sin ponny. Negativ till utmaningar/problem och passiv i kritiska lägen.. MEN NU – var det till och med Elin som var taggad och positiv till att se hur det skulle gå med Zorro när vi var på väg mot de “omöjliga ställena på ridvägarna” och hon skrattade och log med hela ansiktet när vi talade om hur Zorro kan ta över och testa henne. En avslappnad, självsäker tjej med glimten i ögat som äntligen visat sig tillsammans med sin ponny 😀

Jag älskar mitt jobb !! <3



Flipp eller flopp !?

Compadre Posted on Fri, February 25, 2011 12:51:44

Inlägg från:


Torsdagen den 24 februari 2011

Igår skulle det bli en dag värd att minnas. Igår skulle jag påbörja den
plan som jag tänk över nu när ridningen inte riktigt är första
prioritet. När Ida och jag kom ut till stallet var det fullt i ridhuset,
jag kände mig allmänt omotiverad och tja det kändes inte som den här
dagen/träningspasset skulle ge så mycket.

När det blev tomt i
ridhuset några minuter mellan några ridpass smet vi in och tog
tillfället i akt att träna lite från marken utan att behöva känna oss i
vägen. Tanken var att fortsätta träningen då jag går vid sidan av
Compadre och håller i halsringen. Att kunna få honom att följa, känna
sig bekväm och avslappnad vid min sida i både skritt och trav.

Jag
började att gå på hans innersida i vänster varv, som är enklast. Då
spårar han nästan till hundra och följer mig lugnt och det jag ber om i
halsringen. När jag byter varv så jag hamnar på yttersidan och “tränger”
honom får han lite mer panik och vill fly, men idag gjorde han inga
hysteriska försök att spänt kasta sig undan mig och komma lös. Idag fick
han bråttom, blev spänd men valde att lugna ned sig och stanna kvar 🙂

Bildtext: Helt enkel “springa vid sidan om”-träning vänster varv (23 feb 2011)

När
det sedan var dags för högervarvet på innersidan var jag förberedd på
det värsta.. Han är ju stelare i detta varvet och visst att han hade
gått nästan på tvären när jag gick på yttersidan men det var iaf. under
kontrollerade former istället för kaos. När jag går på innersidan om
honom blir det samma stelhet och spändhet och detta gör att hans rumpa
faller ut flera decimeter utanför honom. Det blir helt en inkorrekt gång
för honom och min position gör det väldigt svårt för mig att kunna
påverka honom.

Att han går utanför sig har jag innan upplevt i
vänstervarvet på volten i longeringen och även från ryggen – och nu
fallerar allt i högervarvet. Det handlar om att han ska forma sig och
när han inte klarar det tappar han hela sin hållning.

Jag har
försökt ta hjälp mot en vägg i arbetet från marken men då låser han fast
sig i framdelen och stannar, eller hastigt framåt. Uppsuttet har jag
försökt påverka honom eftersom det underlättar för mig att kunna hjälpa
honom från båda håll samtidigt men då går han istället i luften. Minsta
lilla sak man ber om blir en enorm press och hans ögon talar så klart
genom att spärras upp extremt!

Idag tänkte jag göra det som jag
alltid gör med alla andra hästar, men som jag undvikit på Compadre
eftersom han är SÅ SNABB att han kommer undan, kastar sig undan och
kommer lös. Minsta lilla hjälp blir en katastrof och det är inte värt
besväret..

Men idag kände jag att det var dags. Jag lade
grimskaftet på yttersidan för att undvika att han böjer in halsen och
därmed slirar med rumpan. När han inte lyssnade på linan och jag visade
lite tydligare blev han såklart väldigt upprörd och tog det hårt även
att jag är så mjuk jag kan. Det blev några flyg i luften och en stegring
som vanligt, eftersom han börjar backa och eftersom jag följer med för
att inte tappa honom skapar han sin egen mardröm 😉

Men idag
lossade vi på så mycket att jag inte kan tro att det va sant. Att Ida
var med och fotade var en så härlig bonus eftersom jag nästan alltid
tränar ensam eller har en kamera som stänger av sig när den stått och
spelat in ett tag.. Värdelöst att ha videoklipp som slutar mitt i ett
missförstånd – men så var det inte idag 🙂

Bildtext: Introduktion för det nya “magiska” tygeltaget från marken (23 feb 2011)

Jag
känner definitivt att ridningen har hjälpt mig jättemycket från marken
nu när jag väl ser hans reaktioner. Tygeltagen som ni ser på bilen ovan
tar han riktigt bra istället för att helt flippa och inte ens vilja
försöka förstå. Här undrar han, stannar och låser sig, spänner sig när
jag vibrerar i linanför att få loss spänningen som faktiskt lossnar
(kors i taket) och sedan går vi framåt med bakdelen mitt under sig
*LYCKA*

Bildtext: Compadre är spänd och osäker men försöker förstå (23 feb 2011)

Jag
använde mig jättemycket (nästan bara) av väggen för att hjälpa honom
att hitta rätt. Som sagt, minsta sak blir till världens undergång och
jag tycker inte att det ska behöva vara så. Idag raserade bara en liten
del av världen, hehe, för som ni ser här på bilden ovan spänner han sig,
tänker uppåt när han får panik över vad jag försöker visa och sedan
släpper det helt och håller på bilden nedan *skönt*

Jag känner
också att han blir så spänd av saker jag ber honom om eftersom han ju
haft ont innan när han ska samla sig. Därför blir det dubbelt så svårt
när han har jobbigt både mentalt och fysiskt. Men idag har han inte ont,
bara komma förbi de där minnena 🙂

Bildtext: Ren avslappning när han försökte förstå, massor av beröm (23 feb 2011)

När
han väl slappnade av klev han bannemig helt in under sig med vinklade
bakben och som det syns väl på bilden ovan så börjar han slappna av över
sin överlinje och tar för sin framåt. Så underbart att se och känna
*kärlek*

Bildtext: Testade tom. lite trav och kors i taket det gick helt OKEJ!! (23 feb 2011)

För
att verkligen befästa detta moment bad jag honom om några travsteg
också. Absolut inte för att pressa eller inte nöja mig, tvärt om. För
att verkligen hjälpa honom att komma över sin fobi och bara tänka framåt
mer utan att tappa kroppskontrollen. Så fort traven skulle komma
korrekt skulle han få sakta av DIREKT.

OCH – traven kom som ni
ser, med (till och med) helt okej vinklade bakben, inte helt galet hög
form men fortfarande större delen av balansen på framdelen. Allt kommer
när det kommer och på den goda vägen vi var på idag kan jag verkligen
blicka framåt.

Ridningen som vi ägnat oss åt har verkligen hjälpt
oss att komma varandra närmre. Fysisk kontakt, hjälp från både håll men
nu är det verkligen dags för mer markarbete – när ridningen nu blir en
svårighet istället för att underlätta som jag tyckte den gjort nu ett
tag.

Det som är så stort med denna dag är att det är precis detta
han flippar för i ridningen, från marken i kapsonen, vid sidan om honom
– alltid alltid! Detta har förföljt honom från början och det är idag
första gången han verkligen kommer förbi det. Det förklarar ju hur pass
spänd och rädd han har varit för att lösa den knuten. Självklart hade
man säkert kunna lösa det innan men jag har inte känt att det varit
snällt när han mått så dåligt över det. Så fort vi börjar med att mjuka
upp honom blir han ledsen och osäker och har därför inte velat utsätta
honom för det.

Idag var det han som valde att det var okej och det känns så stort! Så glad 🙂