Yvonne som står i samma stall som Ida med Cru bokade in en lektion igår (fredag) för att komma underfund med sin ponny Hird. Hon har berättat om att han är världens lugnaste, snällast i alla lägen – förutom när hon rider.. Då blir han väldigt rädd för saker och ibland vänder han till och med om på en 25-öring och springer hejdlöst en lång sträcka innan Yvonne med röst, tyglar och skänklar kan få stopp på honom.

Yvonnes problem med Hirds är alltså att hon inte riktigt förstår varför han blir så rädd och vad hon ska göra åt saken?!

Yvonne berätta för mig att hon i veckan kommit underfund med att hon har svårt för att få Hird att gå framåt i många lägen och att det nog har med hans rädslor att göra. Nu var det upp till mig att se hur jag uppfattade honom och hans rädslor – och hur mycket framåtbjudet berodde på allt..

Det första “lära känna”-arbetet gick sådär smidigt så det nästan känns som man missat något. Å andra sidan så finns det ju hästar som funkar så bra både mentalt och fysiskt att det helt enkelt inte är något att anmärka på och då är det bara att gå vidare.

Det jag fick träna lite extra på med Hird var bara att backa eftersom det var lite svårt för honom. Så fort detta var okej funkade han framåt mycket bättre också, för precis som Yvonne sagt var han lite svår att få med sig när man bad honom.

Jag uppfattade verkligen Hird som en riktig gammal gentleman! Han gjorde inte mer än han behövde eftersom han är lite lat av naturen, men när han märkte att jag behandlade honom respektfullt men ändå bad honom om lite mer action så gav han mig det. Det blev ingen stor grej av något utan han kändes trygg i sig själv, tog inget personligt utan såg det som en del av livet.

Det kan vara väldigt tufft för en äldre häst när jag kommer utifrån som en okänd person och efter en kort “lära känna”-stund talar om vad jag skulle vilja ha för en relation med denne. Många hästar tar det personligen och det känns som att de minsann tycker att det är så gamla att de SKA bestämma.. Självklart är detta väldigt olika men det var så härligt för Hird var en av de tryggaste individerna jag mött 🙂

Så sammanfattningen för första dagen med Hird och Yvonne var lite träning på marken och en snabb uppsittning på slutet för att introducera dem för “det magisk tygeltaget”. De fattade det jättesnabbt och Hird var förvånansvärt mjuk och följsam för sin ålder, härligt att se.

Imorgon blir det dags för en liten ritt ut i skogen för att utvärdera situationen där med lite mer intryck än i paddocken.