Angelica & Nielegro
Angelica kom väl påläst på läxan med en häst som bar sig mycket bättre, lagom hög/låg form och vi längde till och med stigläderna ett hål för att hon kommit ned så fint i sin sits, med tyngden i benen.

För övrigt så blev det att träna på nyanserad ridning idag. Rakriktning och ställning i nacken, ställning i nacken och böjning, öppna och sedan varierade vi mellan dessa just för att finna de små skillnaderna som gör stor skillnad.

Angelica red väl och Nielegro var mest bekväm och hela tiden skulle han gå över i “samlad galopp” för att komma undan. Precis såhär har Angelica berättat att han gör hemma och lyckas hela tiden komma undan. Idag kom vi förbi detta genom, som som vanligt “det magiskt tygeltaget” och driva honom framåt samt lösgöra bogarna.

Ganska snart fick vi sällskap vilket satte igång tankeverksamheten hos Angelica lite galet. Eftersom Nielegro kan låta irritationen eller koncentrationen gå ut över andra hästar syntes det väl hur Angelica spände sig och blev lite orolig. Efter massor av pepp-talk och coaching av mig (fick hojta rätt högt för att nå fram, hehe!) så lossade det för dem och Nielegro fick fram i traven, lyssnade på hjälperna som Angelica gav honom, samt koncentrerade sig enbart på henne och struntade i den andra hästen 🙂

Elin & Zorro
En liknande övning tränade vi på med Elin och Zorro. Nyanser och mer nyanser – bli medveten om yttersidans uppfångande inverkan, insidans formande inverkan och att verkligen känna NÄR det blir rätt och när det blir en “fejk”.

Elin bad mig sitta upp och ge henne en bild av hur det skulle se ut i öppnan. Zorro var mjukare än mjukast och det är till fördel för honom eftersom han tar sig undan lätt, men det blir självklart till stor fördel när Elin kan vända en icke samarbetsvillig Zorro till att bli samarbetsvilllig 🙂

Eftersom Elin hade lite svårt att känna när det blev rätt bad jag henne att börja med att tänka på sig själv. Zorro fick stå ut en stund med att hon experimenterade, så kunde hon bli mer nyanserad sedan när hon visste vad det var hon sökte. När hon väl vågade testa så kände hon direkt 🙂 Det tog lite tid innan hon vågade men tillslut dansade de fram, visserligen alldeles för kraftigt i sidvärtes men nu gav hon Zorro tydliga riktlinjer vilket jag tyckte var viktigare.

Detta blev allt för dagen eftersom det tog mycket kraft mentalt för dem båda att verkligen ha ett tydligt mål med sin ridning/träning. Egentligen precis samma sak som vi upptäckte från marken, att Elin ska våga tro på sig själv och inte vara rädd att göra fel. Men idag vågade hon tro – hon visste tom. att hon kunde, att de kunde tillsammans 🙂