Elin & Zorro
Det är så viktigt att alltid tänka framåt, njuta av nuet och låta det förflutna förvandlas till efterklokhet. Fastnar man i nuet, ältar det förflutna och stressar framåt blir det bara pannkaka. Detta lärde sig verkligen Elin idag och hon och Zorro är så fina tillsammans i deras språk. Blir hon otålig, blir det slarv och han slingrar sig undan, blir hon fokuserad, avslappnad och i balans följer hennes ponny snart upp henne.
Ridpasset med dessa två underbara handlade om att stretcha Zorro, länga och tänja eftersom han inte spårar helt. Det handlar om att vara inkännande för Elin och lyssnade på vad han talade om för henne. Att hon skulle våga tro på dem – och speciellt sig själv!
Från början var allt som en dröm eftersom vi upprepa det vi tränat på förra gången, men när jag introducerade lite nytt och jag suttit upp på Zorro och visat vad jag menat för att ge en tydlig bild blev det kortslutning istället för att hjälpa.
Elin hade en tuff kamp med sig själv men snart började hon åter finna tillbaka hur allt fungerade. Kanske förvirrade bilden av mig och Zorro henne när hon nu innan lärt sig att lita på sin egen känsla. I vilket fall så var det lärorikt för dem båda eftersom de verkligen behöver komma till mer avslappning båda två 🙂
Det handlar om att Elin lätt tar över hela ansvaret för de båda, vilket är väldigt vanligt har jag märkt. Det handlar ju om att vi som ryttare ska vägleda våra hästar som sedan ska genomföra det vi ber dem om. Sedan är det vårt ansvar att visa tydligt nog, men vi ska inte göra det åt dem.
Elin lär sig att bli mer självständig och våga säga ifrån mot sin ponny som gärna utnyttjar henne. Ganska likt “Karin och Prinsen”-relationen. Ponnyn blir lite spänd, men ändå mest motsträvig för att han inte förstår..
När ryttaren vågar släppa kontrollen och lägga över lite ansvar på sin ponny blir det som om trolldom har lagts över dem – harmoni 🙂
