Våren är här med sol och värme! Jag åker landet över och tränar nya och gamla elever tillsammans med sina hästar samtidigt som vi kämpar med renovering på gården.

Bildtext: Compadre, jag och Zebastian i paddocken (1 maj 2011)

Jag har varit väldigt slarvig på att uppdatera, så även att det stått still här så är det allt annat än sanningen – det är fullt upp, så himla härligt!

Här ska ni få en liten uppdatering på några ekipage i träning. Fyller i så snart jag kan 🙂

Kerstin och nordsvensken Emil, Eksjö
Äntligen lade sig skador och dylikt så vi kunde börja fila lite på ridningen igen. Efter en lång vinter med mycket vila var Kerstin och Emil på G igen. Vi tränade ju förra året på mycket balans, självkänsla, avspändhet och självsäkerhet. Detta är ju någonting som jag gör med alla mina elever men Kerstin och jag har haft som huvudmål att stärka henne tillsammans med Emil för att övervinna rädslor och stress.

På våra träningar har vi nu stärkt balansen mentalt så Kerstin nästan inte alls åker framåt i avsaktningar och ekipaget utstrålar numera glädje och hunger på att lära mer.

Galoppen som varit det störta stressmomentet för Kerstin börjar sakta men säkert närma sig. Men än så länge tränar vi mycket på korrekt ställning och böjning, lagom med hjälpgivning m.m.

Mycket tid läggs på djupa andetag och att ta en sak i taget. Att känna in Emil, slappna av i kroppen men samtidigt behålla hållningen och tydlighet i sin sits. Att befinna sig i en bubbla tillsammans med sin häst för att inte låta någon annan störa 🙂

Lena och friesern Sanne, Barkeryd
Även Lena och hästarna mår bra efter ett långt träningsuppehåll. Men träning har det varit fast utan mig, Sanne har nu blivit inriden men Lena ville få ut någonting mer än att bara kunna rida henne, nämligen att det ska vara en helhetupplevelse för båda två.

Sanne blir fortfarande lätt skrämd och upplever ryttaren som obehaglig. Hon är väldigt speciell/annorlunda för att vara frieser som i vanliga fall är lugna, lättlärda och trygga. Sanne är lugn, för att sedan totalt explodera och i ena sekunden har hon lärt sig eller accepterat någonting och i andra har hon helt glömt vad hon varit med om.

Vi har tränat på nedåt, framåt sökning istället för fri flack form, ta ett steg i taget istället för att bara tänka framåt i full fart. Hon trivdes bra med detta och när vi även tränade lite fritt med henne växte hon verkligen och det riktigt sprudlade om henne 🙂

Ida och araben Cru, Nässjö
Vi har engagerat oss i att träna bort hans fobi för spön, plastpåsar och annat skrammel. Ida har tränat lite på egen hand men känns sig osäker och utsatt. När en annan person som vågade “utmana” Cru testade hade han sparkat personen, vilket både jag och Ida var medvetna om att det var stor risk för att bli om man tog för lätt på saken. Cru är otroligt vig och spänstig, han är försiktig och känslig men samtidigt väldigt tydlig och bestämd herre, att läsa av honom är ibland inte alltid helt lätt eftersom han pendlar mellan dessa drag så därför är det viktigt att ta ett steg i taget.

Jag visade Ida hur jag “ramar in” honom i en trygg ram där han ska vilja stanna, inte för att han måste utan för att han vill. Efter två träningspass kunde vi röda honom över hela kroppen, inklusive huvud och under mage och bakom bakbenen 🙂 Han bearbetade sina fobier jätteduktigt och fick ur sig både aggressioner, irritationer och rädslor.

Karin och ponnyn Prinsen, Linköping
Detta tappra ekipage gick igenom en hel del gamla känslor tillsammans som var mycket länge sedan de kände på. Det blevn en fragil stämning men som påminde om vem Prinsen faktiskt är och hur han kan bli. Han har svårt att lita på Karin när hon ber om någonting nytt och ansträngande, så istället för att försöka lite först så sätter han sig helt på tvären och är helt säker på att hon har en baktanke med allt.

Karin som aldrig gjort en fluga förnär tar då åt sig och blir lite nedstämd, tappar tron på sig själv och glömmer vad det var hon bad Prinsen om. När dessa två individer är ett ekipage är det lätt att fastna och känna att allt går emot en. Men ibland kan det vara nyttigt och lärorikt att tappa sig själv, speciellt när det gått så bra som det ju gjort för Karin och Prinsen.

När de åter var på rätt väg igen, möra både kropp och knopp avslutade vi och de fick i hemläxa att bara traggla med det svåra, men små korta pass för att stärka sig själva och tro på sig själva. När de jämför mot “det lätta varvet” undviker de det svåra, därför skulle de enbart fokusera på en sak och sluta jämföra – ta dagen här och nu 🙂

Lena och varmblodet Lucky, Bodafors
Lena som tränat för mig på sin förra medryttarhäst bad mig komma och börja träna henne igen på hennes nya medryttarhäst. Introduktionsarbetet som jag alltid börjar med var med publik (Lena, Luckys ägare och stallägaren) och de fick se det vanliga – När hästen flängde omkring i början, när jag började be om saker, reaktionerna av detta, övningar med att respektera privata zonen och nedåt framåt sökning. Därefter fick de skillnaden när han “flängde omkring på egen hand” som han nu inte gjorde, utan han lyssnade efter en takt, lyhörd men ändå fri att bestämma 🙂

Angelica och araben Nielegro
Öppna, sluta och mitt emellan 😉 Det var ungefär vad vi pysslar med, hehe. Angelica är ambitiös och Nielegro är jättelyhörd, kombinationen blir kanon – om inte, Angelica gör allt för att få Nielegro i en öppna och Nielegro själv släpar benen efter sig och tycker att det var ju gött men någon som gjorde jobbet åt honom.

Så vi tränar på att Angelica ska våga visa tydligt för Nielegro vad det är som gäller och sedan får han klara sig själv. Det blev jättefina både öppna och slutor i båda varven, en del i flyt och en del i vingel – men alla lika väl 🙂