DAG 1
Ibland när man ska på hästjobb möter man istället en mussla, hästarna som inte alls håller med sin matte om att ta ut mig är en god idé. De är väl slutna och svårnådda, men de musslor jag mött hitills har varit den nervösa osäkra typen som inte gärna släpper in mig just därför.
Men, någon gång ska vara den första då man möter de musslor som har ett öga för att blänga på okänt folk som tränger sig på. De har blickar svarta som natten och de öppnar sig gärna lite på glänt bara för att visa det “onda ögat” mot en – Celeste är en av dessa “evil eye”-musslor 😉
Hennes matte var nyfiken på mitt sätt att arbeta med hästar och då hon ska sätta igång Celeste efter en viloperiod tänkte hon fiska lite nya idéer i samband med detta. Som vanligt började vi i den lilla inhägnaden med en introduktion – och det var där vi fick hålla oss hela första passet.
Celeste, en sportig knabstruper-modell med fin rörlighet! Hon lunkade på runt mig i inhägnaden och gjorde i princip det jag bad henne om. För från början när det verkade som vanlig longeringarbete visade hon upp sin goda sida med ambition och engagemang – arbetsvillig och till lags helt enkelt. När jag började peta och påpeka att hon kunde tänka lite utanför ramarna tyckte hon minsann att jag inte var riktigt klok. Det var precis som hon sade:
“Hörrudu! Jag har minsann gått på volt så många gånger att du inte behöver komma här och ändra på saker och ting. Det har fungerat bra hitills så vad har du här och göra och tala om saker för mig hur jag ska leva mitt liv?”
Jag log inombords och fortsatte med att be henne om att lyssna av läget istället för att bara vandra runt – runt. Hon lade sig verkligen på tvären men jag fortsatte ändå i lagom takt att be henne om att stanna, vänta, lyssna in, gå igen, rulla in i igångsättningarna och rulla in i avsaktningarna, andas, lyssna in mer och SLAPPNA AV!! – För att slappna av när jag var där var inte vad hon gjorde. Hon såg inte speciellt spänd ut men mentalt var hon som en fiolsträng – för vem vad jag som skulle komma och tala om saker för henne egentligen!?
Det kom aldrig någon riktigt tydlig förändring eftersom det tog så mycket energi av henne att gå och ” vara svår” inför mig. Men jag hade givit henne en hel del att tänka på genom små enkla övningar som var världens mest avancerade hjärngympa för henne. Rent fysiskt hade hon nog inga begränsningar så vad jag menar är mentalt, för allt eftersom hon accepterade mig lite i taget kom även fysiska oblanser upp till ytan. Dock tror jag att dessa obalanser var för att hon var trött i knoppen och att det då gick ut över koordinationen 😉
Celeste matte berättade om att hon varit ridskolehäst, vilket förklarade en hel del om “mussel-beteendet”, samt att hon varit mycket aggressiv. I dagsläget var hon en princessa men som gärna var lite väl närgången.
Om ridskolebiten var jag inte förvånad, men däremot att hon var väldigt närgången eftersom hon verkade väldigt “fin i kanten” och gjorde rätt för sig så kändes det motsägelsefullt. Vid närmare eftertanke är det ju iof. logiskt, eftersom hon kommit till ett kärleksfull hem fullt av bekräftelse och kärlek – visst sitter man väl gärna i knäet och myser då 🙂 Det skulle dock göra väldigt gott för henne att verkligen få stå på sina egna ben så mycket hon kan, just med tanke på musselbeteendet inför nya människor och en osäkerhet i grunden. Jag förvånades nämligen mer när Celeste gick med hennes matte på väg mot hagen, för då fjantade hon ganska mycket över saker och hon gjorde även några speciella ryck om hon inte skuttade till lite – oväntat beteende speciellt med tanke på hur trött i knoppen hon verkligen var, att hon orkade bry sig om de där sakerna?!
Mer om Celeste blir det nästa pass, då vi verkligen hoppas på att få in ett ridpass..
DAG 2
Andra passet blev ridning
som vi hoppats på. Gårdagen hade satt fart på en hel del tankar i Celeste
huvud, därför var jag inte så säker på att det skulle gå så snabbt idag heller
i den lilla inhägnaden – men det gjorde det. Hon hade funderat över saken under
natten och nog kommit underfund med att jag hade ganska vettiga saker att säga
😉
Så vi tog på utrustning för ridning och gick till paddocken där vi började med
att ha Celeste och matte i lina för att jag skulle få en bild av hur det såg ut
med enbart ryttare på ryggen utan någon inverkan, sedan skulle vi pussla bit
för bit.
Det var egentligen bara en bild jag behövde för att genast gilla läget – mycket
god sits och följsamhet med Celeste och så kunde vi istället börja pusslet.
Stärkande ridning såväl mentalt som fysiskt för både häst och ryttare 🙂
Vibrerande bedjande innertygel och följsam yttertygel. Enkla, tydliga hjälper
som gör att häst och människa blir ett utan att bli beroende av varandra!
Celeste tappade volten, sköt ut bogen och ville gärna ha ett stöd från sin
ryttare, men istället för att ge henne det visade hon med sitt spö hur hon
själv kunde forma sig i en ram och följa hennes hand nedåt framåt istället för
att luta sig mot den.
De fann en fin form men såklart kände sig Celeste matte helt full i skallen av
nya signaler som skulle matas in och accepteras av koordinationen som var van
vid annat, hehe! Alltid lika fascinerande när erfarna ryttare som tävlar på
höga nivåer får chansen att känna sig “färsk” och förvirrad igen 🙂
Jag frågade om det var okej för dem att jag satt upp på Celeste för att ge en
bild av vad det var jag sökte och för att både Celeste och matte skulle slippa
känna sig nya – om jag kan visa och känna in den ena vet ju iaf. en någolunda
och då blir det snabbare förståelse när matte sitter upp igen – det var okej.
Så jag satt upp och kände in lilla damen som verkligen var lika princessig
uppsuttet som från marken 🙂 Fin!
Hon lyssnade väl och verkade stormtrivas med denna typ av ridning direkt!
Celeste är den häst som snabbast snappat upp tanken och känslan i principen –
och det var en fröjd att få sitta på hennes rygg. Många gånger kan det ta liten
stund att komma in i tänket och så är hästen så van vid att få massor av hjälp
och stöd av ryttaren att den inte riktigt tycker det är okej att helt plötsligt
klara sig så mycket själv. Men som sagt, Celeste verkade växa i sin roll direkt
och det såg nästan ut som hon sträckte på sig och kände att hon verkligen fick
chansen att bära upp sin ryttare och visa vad duktig hon var genom en enkel
vägledning av sin matte :’)
När deras tränare, som också var med och kikade på oss, kommenterade att hon
verkligen fått fram halsen väldigt fint i denna typ av ridning kände jag att
känslan Celeste gav mig stämde!
Celeste och matte var verkligen två underbart ambitiösa, noggranna och duktiga
tjejer som passar perfekt ihop och jag är helt säker på att de kan nå precis
hur långt som helst tillsammans. Nu skulle de smälta alla nya intryck och
verkligen känna in den takt och form som denna typ av ridning gav dem 🙂
Syns snart!
