Bildtext: Wietske Joukje Ster e. Ludse 305 – Rypke 321 (Bild från Barkerydsfrieser.se)
Härliga Lena Hulterström som driver Barkeryds frieser fick ett nytt tillskott till sin verksamhet i början av året och det är det bedårande stoet Wietske. Hon är fyra år gammal och direktimporterad från Holland från en “pom-pom”-värld där man stäcker på sig för att synas i mängden!
Hos Lena har hon mest fått gå i hagen för att lägga på sig lite massa. När hon började arbeta med henne lite mer från marken märkte hon väl hur svårt Wietske hade att flytta sina fötter, detta visade sig även när hon bad henne om att lyfta fötterna vid hovkratsning men det som kändes märkligt var just hur hon verkade blockera sig i vardaglig hantering.
När jag såg Lena leda ut Wietske till inhägnaden förstod jag lite av vad hon menade, för hon var ENORM! Aldrig har jag sett en frieser som kunnat göra sig såå stor – som en hingst!
När jag stod bredvid Wietske varnade jag Lena redan innan att detta kunde bli “hallaballua” om hon på något vis skulle förhålla sig för nära mig. Lena log och var helt införstådd med vad jag menade. Jag var lagom förvånad att möta en så “yvig” häst hos Lena det vill jag lova 🙂
Men det blev inte så yvig som jag var förberedd på utan Wietske höll sig på lagom avstånd i inhägnaden, dock med ett friskt tempo och huvudet uppe i vädret. Precis detta som Lena önskade få hjälp med att träna bort till en nedåt-framåt-sökning istället.
Jag fick stå väldigt länge i mitten av inhägnaden och egentligen bara känna in läget. Wietske susade runt och kikade på allt annat än mig, så pass att jag beslutade att inte byta varv – det hade enbart förvirrat henne. Så vi höll oss i vänstervarvet och när hon lugnat sig så passa att hon började vila på steget beslutade jag att ta in henne till mitten och prata lite mer. Nedåt-framåt satt långt in i denna häst, hon droppade gärna huvudet men for genast upp igen. Efter lite hokus pokus och zim zalabim 😉 så kunde hon stå bekvämt och avslappnad kvar med mig, ryggningen ställde till det och hur var det med att lyfta benen sade vi.. Precis som Lena beskrivit var det som om hon inte riktigt kopplade.
Efter lite ytterligare trollerikonster ryggade hon avslappnat och näst intill rakt bakåt i låg lång form. När jag sedan bad henne gå framåt på volten var det lojt och vingligt, trevligt att se en häst nere på jorden. Dock trollade vi bort det flashiga steget men det är väldigt positivt eftersom hon nu ska lära sig att bära upp sin kropp i lägre och längre form och sedan när hon gör det kommer stegen tillbaka om inte mer än innan!
Något snubbelstel och aningens förrvirrad tittade Wietske på mig med sina nu lugna ögon. Nu var det inte längre så viktigt att hålla koll på allt annat, hon kunde slappna av och finns ro i att bara vara istället 🙂 Även formen fick vi till helt okej, nedåt och framåt i skritten. När jag testade att be henne om lite trav tappade hon den ganska direkt men efter några små ledtrådar var hon på väg rätt, dock sprang tempot iväg lite.
När vi gick in i stallet fick jag påminna henne lite om lite lägre profil (inte kasta upp huvudet i skyn) och då kom hon direkt på sig själv. Sedan traskade vi in med aktsamma steg i stallet för att “parkera” i boxen, så jättefint och genomtänkt från Wietskes sida – duktig tjeja!
Ett kanonavslut på ett mycket tänkvärt träningspass!
