https://youtube.com/watch?v=pYAraA5S1Oo%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1Den fortsatta lastträningen med Sigge gick verkligen inte som vi hade tänkt oss!
Jennifer fick börja på egen hand idag med Sigge och hon berättade att det gått kanonbra alla gånger de tränat – nästan så det kändes lite tjatigt eftersom han hela tiden ligger ett steg före och vet vad han ska göra 🙂
Dock visade han upp lite annat denna dag..
Han var lite skeptisk till att jag skulle stå utanför så blicken for hela tiden bakåt för att ha koll på mig så jag inte skulle få för mig att stänga in honom, hehe. Snar försvann skeptismen men han var dock inte helt med på noterna eftersom han stannade upp innan han skulle gå in i transporten, sedan följde han med när Jennifer bad honom, sedan på utbackningarna trajsade han väldigt. Det var inte så att han var bökig eller motsträvig i utbackningarna men han blir trampig – liksom står och trampar på samma ställe som om han säger att han inte kan bestämma sig hur eller var han ska sätta ned hovarna.
Detta beteende känner jag så väl igen sedan innan på andra “lastnngsproblem-hästar” så jag tog över träningen en liten stund och sedan gick han raka vägen på transporten och backade av utan att trajsa ett steg *jippi* – Alltid lika härligt att få se den bekräftelsen på att känslan är rätt och att hästen bara totalt kommer ned på jorden och trivs med läget 🙂
Sedan gick det bara framåt hela tiden för Jennifer och Sigge. Det var nu så säkert vad som var problemet i detta fall, att han gärna vill uppfatta saker på hans vis och får han då avgöra detta och ta egna beslut blir de tyvärr inte bra. Därför vågade Jennifer stå på sig och tala lite rakare språk till sitt känsliga fullblod som blev en avslappnad och trygg pålle 🙂
Tro det eller ej men vi kunde därefter göra alla de steg som varit katastrofala förr, alltså att öva med bakbommen – inga problem! ..samt allt annat med att sätta på den, ta av den, backa ut och gå in igen, lemmen, övre luckan, lämna ensam, åka några meter och sedan lasta ut igen och allt var lugnt och tryggt och helt otroligt bra!! Aldrig har jag varit med om en häst som SÅ snabbt bara tycker allt var trevligt istället för livsfarligt. Inte en enda gång hetsade han ut eller ens tryckte sig, utan lyssnade så tålmodigt och förtroendefullt på Jennifer som tog allt i sakta mak.
Vilken solskenshistoria 😀
Nästa gång blir det första riktiga åkturen efter lite upprepningar först. Så länge får de tränar lite på egen hand och så ska de ta semester några dagar. Spännanade fortsättning!
