Tre dagars lastträning med Ferrara
Det är inte varje dag man får arbeta med en prinsessa, men det var precis vad jag fick göra i helgen – iaf. om man frågar Ferrara själv 😉

Ett stort ståtligt skimmelsto med taktfast steg och schwung dansade runt mig i picaderon när vi hade vår “lära känna”-stund. Hon var närvarande men ändå inte med mig, hon såg mot mig men inte på mig. När någon i “publiken” rörde sig bröts den lilla förtrollning som lyckats byggas upp mellan oss, ingenting jag sade var längre viktigt.

Det var en lång stund vi fick ägna oss åt varandra vid första “lära känna”-tillfället. Sedan, äntligen, kom klicket – då stod hon med sänkt huvud och kunde nästan helt slappna av, lyssna lugnt och känna in hur det faktiskt verkligen kändes.

Vid lastningen var det åter kaos, om inte mer kaos. Så mycket känslor, överallt och överallt! Nog för att jag har mött hästar som varit upprivna och mått väldigt dåligt över lastning men jag kan med all säkerhet säga att Ferrara tog priset. Lilla stora flickan så skör så skör men samtidigt med sådan stor stolthet.

Man misstänker att hon blivit väldigt hårt behandlad (och säkert orättvist) innan hon importerades från Tjeckien till Sverige.. och ingenting annat tyder på motsatsen efter första dagens träningspass.

Förr var jag alltid överens om att en av tre dagar (vid lastträning) är en “känslodag” när trauman löses upp, i kaos, sorg, aggressioner, rädsla!? Alltid olika från häst till häst, men alltid en dag. Är det första dagen är andra och tredje lugna, är det andra dagen är första och andra lugna och är det lugnt första och andra dagen kommer det den tredje. Därför vill jag alltid träna minst tre dagar!

Ferrara är en av de få hästar som talade om för mig att tre dagar inte räcker. Andra dagen kom det där underbara lugnet, insikten. Hon hade blivit märkbart påverkad av första dagen, med all rätt!! – och det var nu allt hade landat i henne, inte till 100 % såklart eftersom hon inte känner mig, men så pass att hon vågade tro på mig, vågade lita på mig så mycket att hon upptäckte hur väl jag ville henne och brydde mig om henne.

Som tur var ville Ferraras ägare redan nu boka in fler träningstillfällen än dessa tre dagar vi var mitt i, vilket var mycket klokt beslut eftersom Ferrara då får klara ut lastningen med min hjälp hela vägen. Jag pressar aldrig på en häst som ska “levereras” efter si eller så många dagar utan behövs det mer tid – så är det så 🙂 All respekt till hästarna och speciellt eftersom jag vinner deras förtroende på väldigt kort tid och skulle då aldrig ha varken mage eller hjärta att svika dem!

Tredje dagen var en “halv-kaos”-dag då Ferrara från början var lugn och stabil mentalt, men så kom en vändning där hon nog skulle bearbeta samt utagera några känslor som fortfarande fanns kvar – och vilken skillnad! Hon har speciella små “knycker” som hon lärt sig med tiden och dessa tänkte hon idag, men lät dem vara ogjorda.

Tänk att hon förvånade mig verkligen. För om när ni läser detta (och när jag själv gör det) låter det som vi mest stod och trajade fram och tillbaka, men..

Vi stod alltså första dagen med en “omöjlig” häst som vankade av och an, andra dagen helt inne flera gånger men problem med sista utbackningen längst ned på rampen med baktassarna. Tredje dagen övade vi på samma sak som vi gjort andra dagen och vi kunde i princip börja exakt där vi avslutade dagen efter med den enda skillnaden att hon var darrig och osäker så därav massor av upprepningar. När detta släppt kunde Ferrara börja öva med matte som kämpade tappert – men “prinsessan Ferrara” var minsann inte nöjd med detta. Hon utnyttjade sin stora stolthet och talade om för matte att hon minsann visste hur man gjorde detta och att hon inte skulle lägga sig i.

Jag fick flera gånger gå in och “ta ned Ferrara på jorden” eftersom hon gjorde det omöjligt för stackars matte att få in tekniken när hon inte trodde på henne. Hon utnyttjade verkligen läget till max. Första gången jag möter en häst som inte klarar det med matte när allt går så klockrent annars – intressant!

Såklart funkade det väldigt fint flera gånger men finputsningen som skulle göra det sådär självklart fick bli en hemläxa istället – eftersom Ferrara varit såå duktig ville vi inte tjata på henne 🙂 (förtroendet i första hand!)

Sammanfattningen av dessa dagar är att Ferrara blir stressad av att bli inramad, extremt stressad om hon har andra saker att tänka som rör sig omkring henne. Inramning är inte nödvändig om man har en fungerande vardag, men här har vi en pålle som inte gärna vill bli lastad och vad kan vi då konstatera – jo, att hon tyvärr “måste lära sig att acceptera” och gärna tycka om och trivas med att bli inramad eftersom vi inte kan göra väggarna i en transport elastiska 😉

Hon kom till Sverige som ett nervvrak och hon matvägrade, stressade och sprang omkring över minsta lilla – minst sagt KAOS! Matte tillsammans med personal har ägnat mycket tid åt att Ferrara ska komma ned på jorden och lyckats mycket fint. Idag är det inte många som tror på dem när de berättar att hon fortfarande kan komma in i extrem mental kaos! Jag trodde dem bums – eftersom Ferrara ganska direkt visade vem hon var.

Sammanfattningen efter dessa tre dagar är att Ferrara nu klarar av inramningen väldigt bra, men hon är inte helt bekväm med det än, yttre faktorer påverkar henne fortfarande allt för starkt..

H E M L Ä X A :

* Inramning (i stallgången, vid promenad, till och från hagen, överallt tänkbart!)
Varför? För att övertyga henne om att inramningen är en trygghet att känna sig lugn i istället för att försöka explodera ut ur. Exploderar hon så låt henne göra det men plocka sedan in henne i ramen igen.

* Fokus (under tiden som hon hanteras kan hon lyssna, men inte på allt annat *blink*)
Varför? För att lastningen ska vara säker behöver hon koncentrera sig på att gå lugnt och försiktigt in och ut ur transporten.

* Håll avstånd! (överallt och alltid, hästen ska flytta från dig och inte tvärt om)
Varför? För det är viktigt att värdera dig själv högt! Det finns bara en du och din säkerhet är viktig. Hästen får stå på egna ben – och du också – ni växer båda genom detta!

* Magkänsla & sunt förnuft (känn tillit, ta djupa andetag, prata högt med dig själv och hästen)
Varför? För att tro på sig själv utgör grunden till att hästen ska tro på dig, andas för att hålla fokus och lugn, prata högt för det förstärker det du/ni gör och det ger än mer trovärdighet då!