Naturligtvisabellas blogg

Lilla söta Sanne!
Vem är du? Vad gör du? Hur tänker du? Från att vi ena dagen planerade in så många träningspass inom den närmsta tiden som vi båda hinner med, till att hon idag är som en klocka. Nog för att jag ständigt är med om helvändningar med hästar men att det kommer så snabbt och oväntat som idag med Sanne var lite magi – dock får vi se hur länge förtrollningen sitter i, imorgon fortsätter vi “inför premiering”-träningen.
Bildtext: Alla nöjda, glada och lättade efter dagens pass (4 aug 2011)

Sanne (likt de flesta andra hästar) ogillar skrammelburkar och spön, fast om vi ska hålla oss till sanningen så ogillar hon dem inte – hon är LIVRÄDD!!

Problemet som vi nu har är att det är premieringsdag och mentaliteten där är inte alltid så hästvänlig som man kan önska, för där är det nämligen skrammelburkar och spön som används för att “showa upp stämningen”. Något Sanne med all säkerhet skulle totalflippa över..

Så, för att gå lite mot mina egna principer arbetar jag under tidspress (Obs! Jag gör inget som inte Sanne är okej med.) men tyvärr är detta någonting som ofta förekommer i hästvärlden – och vad är bäst att göra?! Vara profsig och hjälpa till i den mån som går eller att lämna häst och hästägare åt sitt öde.. Jag hjälper såklart till men är mycket noga med att tala om för hästägaren att detta är “onormala” omständigheter och han man möjlighet att skjuta fram det man planerat (flytta fram dead-line) så är det alltid det bästa för att slippa press från olika håll. Dessutom får hästen inte mycket beröm eftersom den är duktig under träningarna och sedan ska man iväg på galej precis när saker och ting börjat fungera. Men som sagt, livet blir inte alltid riktigt som man tänkt sig så det är bara att gilla läget och göra det bästa utav det.
Bildtext: Sanne med glada söte-blicken (4 aug 2011)

I detta fall har vi en häst som är en mycket speciell tjej! VÄLDIGT VÄNLIG – men också VÄLDIGT SPÖKIG 😉 Hon vill alltså alltid vara till lags men hon har så mycket spöken i huvudet som säger någonting helt annat till henne och att vara Sanne är inte alltid så lätt..

Summeringen av dagens pass med Sanne blir iaf. följande:
Jag stod med skrammelburken och fullständigt TOK-APADE mig från alla håll och kanter och det enda Sanne bad om var att få vara nära??!! Haha, både jag och Lena visste inte om vi skulle skratta eller gråta – eftersom hon dagen innan visat att det enda som var okej för henne då bara vi ens tittade på burken var full kareta i galopp, även kallat sken.

Lena kunde sedan efter lite “samarbetsträning” med emellan springa med henne liknande som på premieringen och jag stod med piska och skrammelburk en bit bort. Då ska även tilläggas att jag innan detta försökt få henne framåt för pisken eftersom hon vägrade gå bort från mig när jag skramlade med burken, så jag trodde hon kom in i en mental låsning. Men eftersom hon inte ens brydde sig om mina tillättavisningar med spöet – direkt på henne till och med – så fanns det liksom inget mer att göra mer än att leeee och vara glad över att hon tänkte istället för att panika 😀

Nämna ska jag också göra att vi enbart börjat med skrammelburken eftersom Lena sagt att hon är väldigt spörädd också, idag när vi hämtade spöet var det för att försöka förlösa den mentala knuten men hon reagerade som sagt inte ens på det – jag är typ chockad!
Bildtext: Sanne med den vanliga skeptiska blicken .. (4 aug 2011)

Så fortsatt träning blir fram till slutet av augusti när det är dags för premiering. Självklart ropar vi inte hej förrän vi kommit över bäcken men man får ta till sig de bra gångerna och ladda batterierna med. Det som är kvar i träningen är miljöombyte och samma sak där, samt upprepning för att verkligen vara säkra på vår sak.

“Lilla” (kanske den största.. och viktigaste!) hemläxan är att sortera upp känslorna i sitt eget huvud så hästen inte missförstår, samt tala från hjärtat ända ut till alla kroppsdelar – så hela jag talar samma språk 🙂

Men det tar vi då, nu slappar vi och mår bra 🙂

Alla vi som arbetar med hästhantering har åtminstone en sak gemensamt (förhoppningsvis) och det är att få en trygg häst, en säker relation till den och att de litar på oss. Jag arbetar helt med detta som slutmål men jag har även blandat in en extra krydda som gör min variant lite annorlunda – och mer exotisk 😉

Bearbetning av trauman, problemlösning på hästens vis där jag enbart coachar och tar ansvar över ordnade omständigheter runt omkring!

Det kan låta aningens abstrakt eller tvetydligt när man inte hört talas om det innan och vad jag vet har jag ingen vetskap om någon annan som arbetar med det heller.. Det är en unik förståelse mig och hästen emellan som växt fram genom åren och allt eftersom hästarna tydligt visat mig hur balanserade de blir rakt igenom har jag kunnat se med mer och mer klarhet på vad som faktiskt händer i dem.

Problemet jag ofta upplever är att många människor arbetar med sina hästar i lugn och ro, sansat och tålmodigt, vare sig hästen är hetlevrad eller stencool. Så varför är det då detta ett problem? Jo, för bara eftersom man arbetar efter riktlinjen “Natural horsemanship” så betyder inte detta att alla behandlas lika eller att alla fungerar si eller så – de är också självständiga individer precis som människor!

Många hästar blir tyvärr nedvärderade och till och med felvärderade tack vare detta, trots att det är ett väldigt sunt tänk och många behöver det – och ska arbeta efter det. Men, alltid dessa men.. Vilka bör man tänka ytterligare ett steg med, jo de som är traumatiserade och när jag säger att en häst är traumatiserad kan det vara väldigt olika och till och med skilja sig åt i olika situationer. Ibland behövs bara det vanliga hederliga hästspråkstänket – och ibland den där extra lilla kryddan som jag nu ska förklara lite mer om.

Kryddan, som är viktigt att tänka på enbart är ett kompliment till “den vanliga hästhanteringen”, är det som tillåter oss att tänka utanför ramarna – nämligen känslor! Känslor finns i överflöd och är det bra känslor ska man självklart låta dem både gro och flöda fritt. En självklarhet, förhoppningsvis för alla, som gärna öppnar upp sitt hjärta, men om vi då vänder på steken.

En dålig känsla, vad gör vi med den? ..och vad gör vi med de dåliga känslorna som hästarna får till sig? Trappar ned, backar av, stannar upp, håller andan – någon som känner igen sig? 😉

Missförstå mig inte nu, visst är det väldigt sunt att att trappa ned en smula om kaos är på G, men när vi nästa gång möter på precis samma känsla (eller vår häst) så trappar vi även då ned. Är vi inte de som trappar ned kanske vi istället blir arga, irriterade eller frustrerade?! Det är inte heller optimalt..

Många tänker säkert, att man tränar bort denna läskiga känsla och så har hästen lärt sig nästa gång man möter på något obehagligt som framkallar den att det inte är någon fara 🙂 Mycket bra gjort, men.. (visst älskar vi dessa men, haha!)

..men hästen har LÄRT SIG att det inte är någon fara. Ibland räcker det, men vissa hästar har allt för mycket okontrollerade känslor i sin kropp som allt för ofta svämmar över. Det blir rätt så tröttsamt att för varje gång man möter på den där känslan LÄRA IN på nytt om och om igen att det inte är någon fara.

Tänker man till på många hästar som gärna upprepar sina “dåliga beteenden” så finner vi snart ett mönster där varje dålig känsla uppkommer i väldigt liknande skepnader. Jag börjar rent av fundera på om vi aldrig kan lära en häst någonting, visst låter det knas?! Men tänk själva på hur detta låter; varje gång vi “lär” dem någonting handlar det egentligen om acceptans eller vänlighet från deras sida, som vi får göra om varje gång vi hamnar i ny situation.

Om vi istället struntar i att lära dem någonting och ägnar mer tid åt att låta dem bearbeta en dålig känsla märker vi snart en skillnad, inte bara i hur hästen reagerar på olika saker, utan även hur väl de tar in sin omgivning och tänker, analyserar och utvärderar sina liv och även oss. Vi tar vår relation med våra hästar till en helt ny nivå.

Oj, vilket bubbel 😉 Tanken var att sätta igång en tanke hos er – och att göra er lite extra nyfikna på vem jag är och hur jag tänker i hästarnas värld. Jag misstänker att jag missat att koppla samman vissa påbörjade stycken i texten och som istället mynnat ut någonting annat, men isf. lägger jag till det snarast när jag läst igenom det för mig själv.

Jag kommer även skriva ett inlägg om Lena och Sanne som är relaterat till detta inlägg, så håll utkik!

O B S !
Det vore väldigt mysigt och intressant om ni som läst detta kommenterar, vare sig ni enbart skriver att ni läst det eller har någonting mer att säga – detta eftersom det är viktigt för mig att ni är nöjda med det jag skriver, vad ni tycker om det eller kanske att det är någonting som står otydligt..