Vad är vilket? Hur gör man vad? När gör man det och varför? Är det bara lite spring, motion, gynnande alls eller rent av skadligt? Många frågor som jag ofta hör folk diskutera och fundera över..
Så, vad är min uppfattning?
Jo, visst sort linköpning tycker jag är skadlig och kan även bli farlig! Varför? Eftersom den sortens linlöpning där hästen enbart springer runt runt utan något direkt syfte mer än att bli motionerad gör att hästarna i typ 99 % av fallen “lutar sig” mot linan, dvs. att de söker upp ett tryck i linan och lutar sig mot detta för att hålla balansen.
För det första så finns det med all säkerhet en rad dåliga påföljder rent fysisk när hästen lutar sig mot linan eftersom tyngpunkten inte blir naturlig. Eftersom cirkeln inte heller är naturlig alls för en häst (vore rätt flummigt att se en häst löpa runt på en volt av sig själv, hehe!) så har vi redan där varit lite väl påhittiga och våghalsiga, kanske till och med dumdristiga om vi inte funderat över ett “HUR?” på denna volt.
Hästen går rakt fram i naturen, böjer och vrider, tänjer och gymnastiserar bäst naturen runt omkring dem tillåter. Så, visst mår vi alla bra av en tur i skogen! Behöver din häst lite motion en dag och du inte känner dig väldigt säker på longering, så skippa linköpningen och ta en tur i skogen istället – och då menar jag vid hand. Ta en promenad, möt naturen, upptäck en annan sida av din häst, hur den är att UMGÅS med 🙂
Men eftersom detta inlägg handlar om just voltarbete i lina så återgår vi nu till det.
Alltså, linköpning går direkt bort – helt bort! Helt onödigt enligt min mening, det finns nyttigare saker att ägna sig åt än att låta hästen springa och slita ut sig på en volt genom att centrifugeras i en lina. Det finns bättre alternativ till motion och finns inte tiden eller orken så låt hästen vila istället. Självklart finns det fler motionsalternativ men jag kommer som sagt hålla mig till ämnet, därför återgår jag till det nu.
Att “arbeta/balansera i/på en cirkel” för mig är en lösgörande, frigörande och förlösande arbetsmetod. En cirkel är jämn, lätt i rörelse och balanserande. Det kan innebära jämlikhet, liksidighet och balans.
Men att “vara i/ på en cirkel” kan också vara en snurrig, ständigt fast och oförändrad arbetsmetod. En cirkel kan vara ojämn, svår att följa och obalanserande. Det kan också innebära ojämnhet, likgiltighet och obalans.
Balans är den enda grundstenen vi behöver, samma sak på alla plan. En cirkel är den sanna balansen men också den svåraste. Rita en runt cirkel, rocka med en rockring, rulla ett hjul, studsa en boll, få ett exakt runt ting i balans. Enkelt om tyngpunkten fäst längst ned, men om det som är inuti det runda tinget också ska vara i balans krävs koncentration – om inte perfektion!
Vi kan aldrig nå någonting som är perfekt, men om vi siktar högt kommer vi längre än vi hade gjort om vi satt ett lägre mål.
Så vad har då detta med longering att göra? Jo, förstå ni – på en cirkel krävs det en oerhörd balans. För det första för att inte trilla eller kliva snett = behålla formen, för det andra för att inte bli yr = obehag och flykt. Är hästen i mental obalans klarar den inte av att gå på en korrekt volt, lika så om den är i fysisk obalans. Det ena kan föda det andra och tvärt om.
Varför i hela friden skriva ett så komplicerat och oerthört abstrakt inlägg om något som skulle kunna förklaras i enkla termer?
Jag hade kunnat “hålla i handen” och gå igenom allt från början till slut, men det hade varit precis tvärt emot vad jag just skrivit om. Det hade varit “linlöpning” – eftersom ni lutat er i linan genom att börja läsa detta inlägg – vilket är okej och bra, för det är att vara nyfiken och fråga om någonting. Så när ni var tillräckligt intresserade och “tog stöd på min lina” skjutsade jag ut er på volten och bad er balansera upp er själva, kanske genom att fördjupa er i ämnet eller kanske till och med genom att kontakta mig?!
Visionen om att ge någon ett förtroende men inte låta denna luta sig mot en utan att stå på egna ben. Ibland behöver vi allt för konkreta förklaringar eller bevis för att tro på saker, eller kanske för att ens bli nyfikna. Men ibland får man lita på sig själv, sin känsla, göra sin egen tolkning!
Som i det här fallet, väldigt lite mycket..
Jag tänker inte stå och underhålla någonting som stannar när jag slutar. En boll är tacksam eftersom den enbart behöver en liten knuff för att få fart. Så för alla min nära, kära, er och era hästar:
Ibland behöver det där “hjulet sättas i rullning” för att komma i balans 😉
