Bildtext: Compadre, känslornas häst som lärt mig förstå – tack! (26 juni 2011)
Mitt kall i livet är att SE hästen! ..och då menar jag inte hästen som ras och vad den har för instinkter, inte bara. Självklart har jag förståelse och visar hänsyn till detta men min tanke är att ta hästen som individ till en helt ny nivå – till vår nivå! Där vi värderar varandra högt, aktar och älskar varandra OCH “behandlar varandra som vi själva skulle vilja bli behandlade” – och vad innebär egentligen det för dig?!
För att ta det till en larvig nivå så kan vi såklart inte ge dem en säng, låta dem äta på tallrik med bestick eftersom de inte skulle uppskatta det. Vi skulle heller inte gilla att bajsa i en box och äta hö, den olikheten är ju såklart bara för oss båda att acceptera.
Men, varför jag tar det till en sådan löjlig nivå är bara för att jag tror att vi missuppfattat hur medvetna våra fyrbenta vänner egentligen är!
De lever i flock med ett levnadssätt som handlar om att ha ordning och samförstånd i en grupp. De har inget språk att uttrycka sig med verbalt som vi utan behöver diskutera saker med kroppen. Utstrålning och kroppspråk är alltså deras språk och vi behöver imitera dem för att göra oss förstådda och inte tvärt om.
Dock tror jag att vi missar en viktig aspekt i det hela, nämligen tankeöverföring!? Flummigt kan det låta men jag tror verkligen att det är en sanning – för hur förklarar man annars att en liten minishettis kan “vara högre i rang” än en jättestor häst som med lätthet rent fysiskt skulle kunna krossa den lille. Det handlar helt enkelt om personlighet, karisma och utstrålning!?
Mitt kall är att försöka göra hästens röst hörd, så som jag uppfattar att den talar om för mig!
Det handlar inte om att dominera eller att domineras, utan om en balans! En balans där man balanserar upp sin självkänsla, respekt, förståelse, överlevnad, fortplantning, trauman eller rädslor – och allt handlar om relationer eftersom hästen är flockdjur!
Min vision är att nå så många hästar och hästmänniskor för att delge dem min syn på hästen. För för mig handlar allt om känslor! Att släppa kontrollen, gå efter magkänslan, låta energin flöda vare sig det är jobbiga känslor eller underbara känslor!
Om vi återgår till “att vara mot andra som man själv vill att andra är mot en själv” så får jag återigen vara lite löjlig. Detta för att man ska se allt med mer klarhet.
Jag tar barn som exempel eftersom det är viktigt att lyssna på dem, vi tar till och med en baby bara för att dra det till sin spets – eftersom de precis som hästen inte kan prata!
Babyn skriker när den vill ha mat, när den är trött, är arg eller ledsen. Hur tolkar vi dessa skrik till rätt saker?! Jo, VI får lära oss eftersom vi är så öppna och kärleksfulla och vill våra älskade barn allt väl. Det är sedan en svår balansgång att veta när det är dags att sätta gränser, var vi ska sätta gränserna och hur. Alla är vi olika så själklart sker detta olika, men en sak har alla bebisar (och hästar) gemensamt – de styrs av en känsla!
Känslan av att vara arg, ledsen, glad, ledsen, rädd, osäker, egocentrisk.. Känslor som både kan vara blandade, skiljas åt och även blandas ihop eller missförstås.
Missförstånd! Den vanligaste orsaken till varför problem uppstår. Något som jag stöter på varje dag i mitt jobb med hästarna och det är en svår balansgång att förmedla till både häst och hästägare så ingen tar illa vid sig. Ett missförstånd har inget ont i sig, men ett dåligt samvete eller skuld kan göra lika ont om man vet hur illa ens motpart farit av detta “oskyldiga missförstånd”.
Men det är tanken som räknas, eller är det verkligen det?! För tyvärr så blir det inte alltid bra bara för att man har en god tanke men någonting.
Tanken var att klia hästen på rumpan för att de brukar gilla det, en god känsla, men just denna hästen, som man tänker förmedla en god känsla till, har varit med om något obehagligt där och känner därför sig pressad och får panik – sparkar och gör den andre illa. Missförstånd, okunskap eller oaktsamhet?! Vem vet, olika i olika situationer.. Det som är en gemensam nämnare är att man försöker förstå. Finner man inte förståelsen så ta hjälp.
Ett annat exempel är en häst som inte vill gå på transporten. Varför? Har något hänt? Är den rädd? Envis och sur?
Säg att hästen är rädd, är det för det trånga utrymmet, eller för att åka, eller för att bli instängd, eller kanske för att backa ut? 9 av 10 hästar som jag hjälper med lastningsproblem har inte lastningsproblem – utan utlastningsproblem. De vill inte gå på transporten för att de vet att de måste gå ut 😉
Ibland är känslan så stark att den kan förpesta andra saker som egentligen inte är jobbiga, men eftersom man har så svårt att skilja på känslorna eller att koppla bort dem så blir allt tillslut en enda stor smet och man vet egentligen inte ens själv varför problemet uppstod från början.
Min coaching handlar om att öppna upp hästen, tillåta känslorna att komma ut, bearbeta dem och analysera beteendemönstret för att till sist ofta se vad grundorsaken var. Det är en resa för både häst och hästägare och många får en helt annan förståelse för sina djur!
Tekniken då? Detta ständiga “hur”..
Tanken som finns hos mig är att gå efter känslan. Eftersom det är känslan som skapar en obalans i hästen som sedan, om den får fortgå, skapar problem. Det kan vara en mental obalans eller en fysisk och ibland både och. Det ena kan skapa det andra och vise versa.
Jag blandar “min arbetsteknik” med att ta hänsyn till hästens naturliga kroppsspråk – SAMTIDIGT som jag tar hänsyn till hästens känslor. Det är en balansgång där kroppsspråk och känslor ibland inte går hand i hand. En häst kan se fruktansvärt aggressiv ut trots att den egentligen är ledsen. Man kan själv känna sig hotad när en häst blir rädd för något och kastar sig mot en, är det då fel att markera för att slippa bli översprungen?! Rätt är känslan.. och handlar det om att hästen blir rädd får den visa det, men den får inte springa över någon annan för det. Det är viktigt att ha en tanke i allt, att förmedla känslor till varandra. Handlar det då om att hästen faktiskt blir rädd och kastar sig mot en och man markerar för sitt liv och hästen blir än mer frusterad och kaos uppstår. Förklara då för hästen att det var okej att den blev rädd men att den måste förstå att du är sårbar – jag lovar att den kommer förstå!
Vissa tror eller är rädda för att hästen ska förknippa markeringen med att man sade till den för att den bli rädd. Det missförståndet kan såklart ske det också, men är det värt att låta sig bli översprungen istället?
Moral och etik är svår när det gäller hästhantering eftersom vissa saker kan verka diffusa och svåra att förstå. Vågar du öppna upp dig själv, släppa dina hämningar. Tala ett kroppsspråk som din häst förstår men också förmedla känslor så skapar du en god relation till din häst.
Jag strävar efter en säker hästhantering som innebär extrema saker som att åka transport med häst som i grunden har klaustrofobi. Hur “lär” vi hästen att acceptera det när den har känslor som bara väntar på att få blossa upp. Kanske över någonting som vi inte kan ana och står man där med en olycka mitt framför sig.
Få istället hästen att förstå, bearbeta de känslor och tala om dem för dig så du förstår och lär dig hur du ska hjälpa din häst till balans, så slipper man chansa eller vara rädd att problemet ska återkomma.
Som vanligt så var jag inne och nosade på massor av saker som det finns tusen tankar kring. Jag tror jag får skriva en bok, där varje liten del kan få var sitt kapitel 🙂 Det är än så länge en tanke, som jag någon gång i framtiden hoppas blir verklighet!
