Inledning av inlägg från:
http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/
Carina Högkvist som är utbildad till dipl. hästmassör gjorde följande fördjupnings-arbete när hon gick kursen ”Hästens rörelseapparat” vid SLU 2003.
De senaste åren har en stundtals ganska ivrig debatt pågått angående den form – sättet att rida hästen ”på tygeln” – som dagens dressyrhästar rids i jämfört med den form hästarna reds i för cirka 30 år sedan.
Men det är kanske inte så lätt alla gånger att hänga med i vad debatten egentligen handlar om; det krävs en hel del kunskap om hästens anatomi och biomekanik för att förstå hur skillnaden i olika sätt att rida påverkar hästen.
Här följer en jämförelse av hästens sätt att belasta sig vid dressyr ridning ca 30 år tillbaka i tiden och nu, samt några teorier om detta.
Dressyrsporten har under de senaste 30 åren utvecklats mycket avseende sättet att gymnastisera och balansera hästen under ryttare. Dagens dressyrhästar är ofta underbart välgymnastiserade och lydiga, men om vi jämför Liselott Linsenhoff och Piaffs uppvisning under OS 1972 (guldmedalj) med dagens elitryttare ser vi att det skiljer en hel del beträffande hästens form och självbärighet.
70-talets elithästar reds med nosen framför lodplanet och med nacken som halsens högsta punkt. Dagens elithästar har ofta nosen bakom, eller ibland kraftigt bakom, lodplanet och med området ovanför den tredje halskotan som högsta punkt. Det är just detta som har givit upphov till dessa diskussioner.
Vi reder ut begreppen från början!
Läs fortsättningen på:
http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/
