Naturligtvisabellas blogg

Bildtext: Positiva Izel gillade träning i boxen (dec 2011)

Hon är verkligen härlig Izel, glad och positiv även att vi gör helt nya saker som för en unghäst kan vara lite läskiga. Men hon visar att hon är mogen och analyserande och tycker hon någonting är läskigt tar hon det med ro för att sedan försöka bearbeta det farliga istället för att hetsa upp sig 🙂

Vända höger, vända vänster, beröra på olika delar av kroppen. Lyssna, känna in, vänta, flytta – så himla duktig! Vi är alla imponerade av hur fint hon tar allt när hon innan blivit ganska upprörd, som Therese berättat, och liksom blir arg på sig själv. Jag har inte sett något av detta beteende mer än lite första dagen. Härligt att se alla fyrbenta vänner komma till ro i sig själva.

Bildtext: Sanne med fina fölmagen (lånad bild, dec 2011)

Så himla glad jag blev när jag kom till Barkeryd sist och inte bara fick träffa utan även träna mysiga Sanne igen! ..och storm blåste det ute så vi höll oss faktiskt inne i stallet denna dag.

Tanken var att pyssla med lite trickträning eftersom Sanne verkligen gillar det men när jag började med lite småsaker visade hon tydligt att hon hellre ägnade sig åt kommunikationsövningar – gärna för mig 🙂

Lena blev publik idag, vilket hon verkade trivas som med ett ständigt leende på läpparna. Sanne som haft så mycket problem med självkänsla och självförtroende har växt massor personlighetsmässigt och det är något som vi alla märker av. När jag tränar henne såhär går det inte att ta miste på hur Lena njuter av att se sin häst knåpa med båda hjärnhalvorna.

Vi fortsatte på temat som vi förr arbetat massor med fast på annat vis, som är inramning. Idag handlade det om att vara uppmärksam, lätta för tryck och hitta dit energierna flödar. Sanne fick ett par små små återfall i att visa worried-eyes men det är så himla kul och intressant att se hur snabbt hon kommer över det och tycker det är kul istället.

Vi höll till i boxen till att börja med och sedan tog vi en sväng ut i stallgången. Fria och glada var vi och hon följde med mig genom min goda vän pekpinnen 😉 samt rösten som tillrättavisning.

Himla kul när man verkligen ser hur hästen ägnar sina energier åt att följa och lyssna. Den typiska nickningen eller gungningen med huvudet som skvallrar om att hästen är med och VILL 🙂 Mysiga Sanne, hon är verkligen en av mina favoriter – så speciell!

Så var det dags för själva lastningen tillsammans med “vilda” Wilda 😉 ..som verkligen är allt annat än vild men när hjärtat talar ibland gör sig hennes namn rättvist.

Man vet nämligen inte riktigt vad Wilda varit med om under sin första tid i livet. Hon kom till Anna som en totalt ohanterad 1, 5 -åring som på grund av olyckliga omständigheter fråntagit från sin uppfödare och placerades i ett annat hem fram till Anna köpte henne.

Bildtext: Anna och Wilda på stallplanen (30 dec 2011)

Wilda reagerar lätt på hastiga rörelser med att kasta med huvudet och en bit in i den huvudsakliga lastträningen utanför transporten och en bit upp på rampen kom en hel del känslor upp till ytan.

Allt hade gått väldigt lugnt till och Wilda var precis som i introduktionsarbetet samarbetsvillig och duktig. Nu hade hon dock ingen “vägg” vid sidan om sig och när jag visualiserade en vägg vid hennes sida som inramning tog hon sig friheten.. och friheten är precis vad jag vill att hästarna ska ta sig för det gör att de bearbetar och rannsakar sig själv på ett mycket öppet sätt.

Wilda började fint med att göra saker som jag inte bad henne om och när hon fick ta fler fria beslut gick det henne lite över huvudet och hon tappade helt samarbetsförmågan och precis som ett barn håller för öronen blev hon nu – väldigt otippat 🙂

När jag började leda in henne på “rätt väg” igen blev hon väldigt osäker och skygg, ett beteende som vi sett lite av i introduktionsarbetet men som nu blev mycket större. Detta är ett väldigt viktigt steg i bearbetningen och som ställer stora krav på vår förståelse, så vi bemöter hästen på rätt sätt för bästa utveckling och förtroende!

Så fort Wilda förstod att världen inte gick under kom hon tillbaka till oss mentalt och med en stor suck blev hon väldigt avspänd. Under resten av träningen gick det bara framåt med några små liknande känslor som behövde göra sig hörda igen.

När Wilda blev mer och mer säker, samt började visa att hon inte hade så mycket mer hemska saker att få ur sig var det dags för Anna att börja ta över 🙂

Vid detta laget hade vi gått igenom framåt, bakåt och åt sidan-träning, bearbetning av trauman tillsammans med mig, pålastning och avlastning, självlastning, stå kvar i transporten och förberedande träning för att lägga på bommen.
Bildtext: Anna och Wilda traskar med lätthet på transporten (30 dec 2011)

Det gick jättebra när detta kärleksfulla ekipage upprepade allt som jag och Wilda gjort. Dessa två är det ekipage som jag sett “bandet” mellan mest tydligt HEMLIGT hos. Det syns tydligt speciella band mellan alla hästar och ägare men dessa två är sådär kryptiska, hemlighetsfulla kärleksfulla, hehe!

Oftast så kommer mycket känslor fram när ägaren tar över eftersom det många gånger hänt saker, missförstånd, olyckor eller annat mellan dessa två. Men mellan Anna och Wilda verkade saker och ting vara väldigt förstående. De gånger som det dök upp någonting, exempelvis när jag “störde” för att stärka banden mellan dem, så bröts enbart kommunikationen mellan dem för att Wilda gick in en känsla själv och utelämnade Anna. Skillnaden är att hästen kan välja att utelämna någon eller så går något snett i kommunikationen som jag ser hänt förr och då väljer hästen att sluta lyssna och/eller tro på människan.

Fördelen med att Wilda gick in i sin bubbla och utelämnade Anna, var att det enda jag behövde göra var att coacha Anna till att nå Wilda och då fick de snabbt tillbaka kontakten igen.

Vi hann faktiskt med så mycket att Anna kunde testa att bearbeta känslor utanför transporten. Dock förklarade Wilda då att det inte behövdes, men fördelen med att Anna vågade gå in i denna rollen är att om Wilda skulle behöva hennes stöd i framtiden finns hon där för henne och hjäper henne att bearbeta. Detta är någonting jag försöker förmedla till alla!

Så, allt som allt dessa tre dagar har vi gått igenom lastning och hantering tillsammans med allt som uppkommit runt omkring. Anna och Wilda har en fin kommunikation och förståelse för varandra och avslutningen på den tredje och sista dagen blev en liten åktur med avlastning på hemmaplan igen.

Nu är det hemläxa för dem att träna på och så återkommer jag om några veckor för uppföljning. Om de har stött på någonting som är några steg bakåt i processen så blir det detta vi tränar på under uppföljningen, annars är tanken att åka en tur till ett nytt ställe och lasta av, för att sedan lasta på och åka hem igen 🙂

När jag delger er mina tankar såhär vore det väldigt intressant att få era tankar om mina tankar. Så kommentera gärna och kom med synpunkter och önskemål!
Bildtext: Anna och Wilda står redo att bli “inlåsta” i transporten (30 dec 2011)

Problemlösning: Lastning
Wilda kastar sig inte längre ut ur transporten, utan kan på sin höjd välja att backa ut för att hon inte känner sig bekväm. Då krävs ett par gångers av- och pålastning för att komma tillbaka till tryggheten. Rörelse bakom transporten är det som kan framkalla de självmana utbackningarna, vilket som sagt upprepas ett par gånger för att sedan funka.

Bakbommen, lemmen, övre “luckan” (rullgardin i detta fall) var ingenting som lockade fram några underliggande känslor och inte heller åkturen.

Anna berättade att Wilda sparkar/skrapar i transporten när de åker och svettas kraftigt, ingenting av detta märkte vi heller av. Svettningarna får jag återkomma om när vi åkt en längre tur eftersom vi nu åkte i enbart några minuter.