Bildtext: Zorro står fint i gången och väntar efter lite träning (12 jan 2012)
Lille pojken! Han är verkligen en smidig, men ack så fräck liten en.. (ponny, hehe!) ..för han har nu bara på snart två veckor gått igenom mycket mental och fysisk utveckling. Den tjocke magen är fortfarande kvar och det är ju något som tar tid att få bort, men annars blir han smidigare och mer balanserad i hur han rör sig.
Han har väldigt lätt för att röra sig som en “ponny-smitare”, som innebär för mycket tyngd på sin framdel och så framåt. Hans knabstruper-kropp är fin och fördelaktig så det är inga problem för honom att bära sig på sin bakdel, men eftersom person = mentalitet speglar fysiken tar det själen speglar över kroppsspråket.
Han är verkligen så snäll, och som med sin räv bakom örat gärna hittar på lite bus.. som han gärna inte står för när han blir tillrättavisad – något vi tränat massor på. Han har väldigt lätt att skämmas, eller bli osäker, men också väldigt lätt att “glömma” det och göra om samma sak igen.
Att stå i gången lös, klarade han otroligt snabbt och fint.. men sedan glömde han också varför han skulle göra det och så tog “ponnybuset” över för en millisekund, som förvandlades till lite ånger eftersom han kom på att det ju inte var jätteuppskattat och så har dominoeffekten kickat in.. *hyttar med fingret i luften*
Första så kallade riktiga ridpasset ute i friska luften, dock i paddocken, så tog gamla vanor över lite väl och han visade mig hur han minsann brukade göra. Det var ingenting som egentligen denna dag var ett problem, för jag satt barbacka i mysbyxor och ville egentligen bara introducera samma övning som vi innan gått igenom i stallet fast nu utomhus. Det som blev ett problem var att, precis som jag beskrev ovan, så kom han i konflikt med min hjälpgivning och sin egen kropp och knopp – det gick INTE att gå framåt, så då går man bakåt *hehe* ..eller vad säger du Elin? 😉
Jag som alla gånger vill hjälpa mina fyrbenta till egen insikt och personlig utveckling lät honom styra detta träningspass, vilket ledde till att vi inte gjorde någonting som jag ville utan bara “gick in i hans känsla”, och eftersom jag lät honom göra detta fanns det inget som var rätt eller fel, bakåt är ju också en väg.. (eller!?) Dock var det för honom ett försök till utväg, medan jag hellre hade sett det som en omväg, för då hade vi åtminstone varit PÅ VÄG, men bara låtit det ta lite längre tid.
Självklart är man alltid på väg, så det är inte det att saker och ting sker för ingenting, men just denna dagen slutade vi egentligen när vi båda tröttnade – vilket jag vet ger massor när han fått fundera över saker på egen hand efteråt. Folk är väldigt rädda för att “ge upp” eller “låta hästen vinna” men jag har alla gånger bevisat att det inte är vad det för hästarna handlar om.
Efter ett par dagars fundering, eftersom jag själv drabbades av förkyldning och sjuka, satt jag åter idag upp och precis som vid förra träningstillfället försökte jag introducera honom för det vi gått igenom. Den enda skillnaden som jag gjorde var att byta varv eftersom jag kände att det skulle bli som en liten nystart, istället för att påminna honom eller kanske till och med bjuda in honom till ett “misslyckande”. Han vet ju så väl om att vi förra gången inte skulle göra det som vi trots allt gjorde, så han känner där min lilla missbelåtenhet. (Ta “missbelåtenhet” med en nypa salt!)
Dagen var så bra! Han hade en helt annan attityd som jag blev så glad av att känna. Ödmjukt och följsamt, öppet för att visa sina svagheter som jag gärna hjälper honom med och ärlig att tala om vad han tycker och tänker, vilket jag också gärna hjälpte honom genom när det var jobbigt eller kände hans stolthet när han klarade följa 🙂
Skritt i vänster varv, sluta – fria energier – och riktigt fin början till sluta i vänster varvets trav.. och detta nöjde jag mig mer än väl med, med tanke på förra träningspassets “konflikt med sig själv”. Zorro kändes också väldigt nöjd, men också väldigt förvånad över att jag var så glad över det lilla.
I stallet blev han lite “tillbaka till högervarvet”. Men det är en helt annan historia 😉 ..så precis som jag skrev på facebook-uppdateringen, så finns det en “göra en häst tvärt om-teori a la Bella”. När man förändrar, förflyttar, förfinar och förädlar energierna är man på väg. Står det still har man kört fast! ..och vi är definitivt på väg 😀
