Bildtext: “Elli” med sina kloka ögon och unga kropp (bild lånad av Emilia)

Självklart är det ingen nyhet att jag möter mycket speciella hästar i mitt liv, med tanke på valt yrke 😉 Men ändå slutar jag ändå aldrig att förvånas, den ena slår den andra på olika vis och ni alla ger mig verkligen nya utmaningar hela tiden!

En av förra veckans utmaning som var en av de mest speciella pållisarna jag mött. Dessutom är hon (och en häst till) ensamma om att redan innan jag börjar arbeta med dem ladda rakt mot mig – alltså, de hade helt i blindo sprungit rakt över mig om jag inte flyttat på mig..

De Elli’amie, “problemhästen” som blev den “fungerande hästen”
Lilla stumpan “Elli”, är ett halvblodssto född 2007 vars ägare kontaktade mig efter en lång tid av strul. Emilia var ledsen, uppgiven och desperat efter hjälp som skulle fungera och vi bokade in tre träningsdagar i följd för att påbörja äventyret.

Jag mötte en häst med djupa kloka ögon och en ung kropp med fötter som steppade runt i stallgången. Vi gick ut till inhägnaden för att sätta igång och jag hann inte mer än att ta över Elli från Emilia som lett henne till paddocken..

Hon visade från första sekund att hon hade massor att tala om..
..men inte på ett sätt att hon öppnade upp sig medvetet i förtroende utan hon exploderade, alla känslor på en och samma gång och jag hann inte ens börja analysen innan hon hade valt sin väg.

Det var en häst som skrek (inombords) och eftersom de just inte kan skrika eller uttrycka sig verbalt fanns det bara ett språk, kroppsspråket! Det var en monolog, där hon totalt pratade ned mig och jag fick inte en syl i vädret. Jag kämpade för glatta livet för att göra min röst hörd och första dagen var den mest omtumlande jag varit med om i mitt hästliv.

Elli delade med sig av så mycket känslor..
..att det blir svårt att sortera upp dem, men tack vare hennes så invanda beteendemönster kunde känslorna lätt urskiljas. Det är så lätt att döma en häst efter hur de beter sig och det orättvisa är att vi dömer dem efter mänskliga beteenden som inte en häst ens förstår sig på.

En häst är till exempel aldrig envis eller sur så som vi kan vara det, de försöker visa någonting med allt – sanna överlevare som de är. Vi däremot kan vara envisa eller sura med en “ond tanke” eftersom vi är de som kan tänka ut ondskefulla saker med vår intelligenta(?) hjärna. För hästarna finns det ett enkelt mönster att följa, antingen att ställa till oreda i gruppen/flocken/relationen med människan och minska överlevnadschanserna, eller göra det man är bra på och försöka komma överens och öka överlevnadschanserna.

Nu handlar det inte så mycket om liv och död när det gäller en relation tillsammans med människan, men hästen är en hejare på att tala sanning, vilket vi inte är så duktiga på. De är även duktiga på att leta efter och hitta logiska, sunda och hållbara lösningar, vilket vi tyvärr inte är så duktiga på heller.

Elli har gjort väldigt mycket “dumma” saker, stegrat, skenat, lagt sig på bettet, inte respekterat avstånd, haft svårt att stå still osv. – något vi lätt kallar olater!

Hur blir vi då av med dessa “olater”?
Det finns en rad olika lösningar, eftersom det är vi människor som oftast avgör när något är löst, nämligen när olaten är borta.

För mig är det inte så “enkelt”, för för mig handlar det om att hästen GÖR någonting för att de vill BERÄTTA någonting. De kan ju inte prata, de kan bara agera, använda sitt kroppsspråk!

Folk anlitar mig för att jag ska lösa deras problem..
..och det de får är ett löst problem, men också en förklaring till varför det uppkommit och vilken känsla som låg bakom. Att lösa problemet är den lilla biten, dock den stora för oss eftersom det är problemet som vi ser som ett problem. Det stora är KÄNSLAN, vilket vi ofta inte ens reflekterar över, att hästar har känslor.. Visst vet vi det, men hur ofta i själva verket, får hästarna tala om sina känslor? Allt för sällan säger jag! För det som händer, som hit intill är hos ALLA hästar jag arbetat med, är att hästarna berättar en hel historia för mig om hur de har och hur de nu känner sig!!

Det enda som skiljer sig är hur långt gången historian är. Har man tragglat problemen länge får vi gräva djupare för att finna kärnan till problemet, vilket ofta handlar om att vi har tagit till opedagogiska metoder eller bara varit envisa för att “vinna över hästen” – som vi så fint kallar det!

Beteenden är känslor..
..och känslor är beteenden! Dessutom fungerar det som så att ett beteende är starkare än själva känslan, vilket många gånger gör det väldigt svårt att nå våra hästar. För att förklara detta tydligare ger jag två exempel, vilket det ena är en så kallad “problemhäst” och den andra en helt vanlig “fungerande häst”.

Problemhästen har stulat länge och har på senaste tiden börjat stegra vid ridning och gör det omöjligt för sin ryttare att göra någonting, dessutom stegrar de högre och högre och det är inte bara otrevligt och omöjligt utan även väldigt farligt!

Den fungerande hästen har det gått bra med länge, dock kan små typer av protester dyka upp ibland såklart, men dessa löser sig snabbt. Oftast handlar det om att hästen lätt blir stark vid ridning i skogen och på banan att hästen är stelare i ena bogen och har svårare att ställa sig åt ena hållet. Hästen ser fint musklad ut i kroppen.

Enda skillnaden på dessa två hästar..
 ..är att problemhästen “inte kan hålla tyst” och gör sin röst hörd till varje pris, den fungerande hästen “låter sig tystas” när den egentligen har precis lika mycket att tala om, men det är oftast ingen som märker eftersom det ju “inte är något problem”!? ..och därför kontaktar inte heller så många ägare till dessa hästar mig om man inte plötsligt stöter på ett problem! – vilket jag nu ska ta upp i andra delen av denna följetong 🙂