Bildtext: Caprice (bild lånad av ägaren)
Att plötsligt stöta på ett problem med våra hästar är någonting som är mer eller mindre en vardag, småproblem löser vi lätt och enkelt men oftast kommer de också på besök så pass ofta att vi inte ens ser dem som problem tillslut. Många hästar har till exempel ofta svårt för ena varvet i ridningen och eftersom det brukar handla om att hästen mer eller mindre alltid är stelare i ena sidan så lever vi med detta och hittar på små knep för att snabbare lösa det.
Dock resonerar jag helt annorlunda eftersom om en häst (eller människa också för den delen) går med samma stelhet på samma ställe hela tiden så har vi inte, hur mycket vi än vill tro det, löst det bara för att vi för dagen “löst” problemet.
Allt för många tränar eller lever tillsammans med sina hästar enligt denna tron och för vissa stöter man en dag på ett problem som blivit större! Kanske har hästen blivit halt, skadad, lagt till sig med olater för att komma undan arbetet vi lösgör med?! ..eller så dyker problemet upp på en plats som vi inte kunnat ana, eller ens drömma om.
Caprice, den “fungerande hästen” som blev “problemhäst”
Tävlingsponnyn Caprice överraskade sin ägare en dag när de skulle ut och åka transport genom att helt plötsligt inte vilja låta sig lastas. Jennica kände själv att hon var lite stressad och förstod att Caprice tyckte det var jobbigt eftersom hon påverkas väldigt lätt av hur man agerar mot henne. Men aldrig skulle hon väl tro att detta skulle framkalla ett beteende där Caprice blev svårlastad, stegrade sig och levde rövare!? Men så blev det.. och Jennica var förtvivlad över att hennes dotters fina tävlingsponny nu ställde till med problem för inplanerade träningar m.m.
Jag blev tillkallad akut för att ställa saker och ting till rätta 🙂
Introduktions-analysen blev minst sagt annorlunda!
Arbetet i röresle på volt var näst intill perfekt, det enda var att underlaget ställde till det och att Caprice var lite snabb i rörelserna. När vi skulle börja med nedåt och framåt-sökningen blev jag även här positivt överraskad för hon hajade nästan direkt, dock mötte vi på någonting som vi inte räknade med.. För när Caprice hade tagit ned huvudet ända ned till backen med lätthet kunde jag inte upprepa detta – alls! Hon gjorde det första två, tre gånger och sedan var det lögn. Hon sökte sig inåt och bakåt med huvudet och svarade bara med att gunga eller stöta mot handen, lite som tix.
I vanliga fall kan jag få ägna en stund åt denna övning för att hästen ska hitta rätt, ibland längre stunder. Men med Caprice tog det den längsta tiden jag varit med om! Dessutom visade hon oss en rad olika känslor och beteenden som hon gått och burit på.
Stegringarna som uppkommit i lastningen visade sig vara ett mottryck i linan som jag tror uppkommit av att hon går “i sin egen form” i ridningen, vilket jag även fick bekräftat att hon gjorde. När hon rids går hon antingen i stadig form eller när/om hon tappar den istället för högt och spänt. Hon hamnar gärna lite bakom lodplan vilket också förklarar beteendet som vi nu märkt av från marken. Här får jag alltid bekräftat att allt som har med hästar att göra är detsamma: markarbete, lastning, ridning, vardagshantering – allt 🙂
Än en gång kunde jag lösgöra en mental låsning..
..som ledde till fysisk låsning som i sin tur lett till lastningsproblem, men som från början med stor sannolikhet grundats i att Caprice känns sig lite “fast” i formen och inte riktigt varit med rent mentalt och kännt in formen. Kroppens fina muskulatur skvallrade om god ridning, men hennes psyke om att hon inte varit MED rent mentalt.
Det kom även fram att hon varit lite strulig med just stegringar i ridningen också när de kommit åt henne, vilket väldigt lätt kan dyka upp i andra delar – som nu, vid lastningen. Eftersom Jennica var lite stressad och Caprice hade svårighet med att ta in läget blev det pannkaka och precis som i ridningen slank hon iväg med höger bog som blev en låsning i vänster bog när hon blev korrigerad och stegringen kom per automatik, speciellt med ett litet tryck i grimman.
Våra hästar talar med oss så gott de kan..
..och allt för ofta hör vi dem inte, utan ser bara ett beteende som vi stirrar oss blinda på. Öppna upp era hjärtan och följ magkänslan ni får till er!
Läs den tredje och sista delen av denna följetong 🙂
