Bildtext: Jag och Zebastian i solnedgången.. (20 maj 2011)

Så här har vi nu två typexempel på hästar. Ens var ägare..
..upptäckte att de inte bara hade en fin och fungerande ponny, utan även en ponny med ett stort hjärta, lite osäkerhet, känslig och som gärna får saker och ting förklarade för sig så hon inte bara förstår vad hon ska göra rent fysiskt utan även mentalt – och på så sätt kunna ta in allt och bearbeta det. Hon vill bli väl bemött, men också få stöd när hon har det lite tufft med självkänslan 🙂 Matte Jennica berättade stolt hur fint hon gått med dottern efter två dagars lastträning, vilket också visar hur allt hänger samman.

Med Elli fick vi lära känna en otroligt välmenande mystjej..
..som inte kan acceptera att hon inte förstår varför saker ska göras på människans vis, utan en logisk förklaring. Hennes spänningar i kropp och själ går inte att lägga band på, utan behöver bearbetas. Hon är en ung häst, i en ung kropp men med en klok gammal själ som har massor att lära människan. Dock kan all visdom denna lilla donna besitter komma fram så tokigt eftersom hon fullkompligen exploderar och går in i sina känslor till 100 %. Tar man henne på rätt sätt når man till stjärnorna med denna häst, tar man henne för “bara en häst” låser hon in sig och precis som ett barn “håller för öronen och sjunger en trudelutt”.

Nöjer vi oss med “en fungerande häst”?
..är den självklara fråga som jag nu vill fråga er alla, eller vill vi nå våra fyrbenta vänner på en nivå där vi båda känner oss till freds, sedda och hörda i relationen. För vare sig det är en tävlingshäst, unghäst, skogsmullehäst, problemhäst, fungerande eller vad vi väljer att kalla dem, så är de alla SAMMA hästar, av kött och blod, med lika stora hjärtan och behov av kärlek, förståelse, tillit och balans i kropp och själ.

Den enda skillnaden är att de, precis som vi, talar olika, även att de talar samma språk.

Kom ihåg att det bara finns ett sätt för hästar att göra sin röst hörd – och det är genom att agera! Det är vi människor som uppfann lögnen, hästen ljuger aldrig. Är vi sanna mot oss själva, kan vi även vara sanna mot våra hästar. Kan vi se och respektera andra människor, kan vi se och respektera hästarna.

Men om vi väljer att följa strömmen som så många gör när det gäller hästar och hästhantering, och säga att hästar är “bara hästar”, så anser jag att vi ljuger för oss själva, vi sätter på skygglapparna och ser bara rakt fram.

Välj tränare och förebilder med omsorg!
De som ni kan se SER hästarna, som alltid har en logisk förklaring, en hållbar lösning, som väljer att använda den mänskliga intelligensen till att förstå sig på hästen istället för att “vinna över dem”. För det går aldrig att vinna över en häst, eftersom uttrycket vinna är någonting som vi skapat.

En häst är ett bytesdjur, ett flyktdjur..
..därför handlar det om att överleva, att hålla ihop, fungera i en flock, en demokrati där varje individ ansvarar för det område som man är bäst på. Tänk er tanken om hästen hade varit ett rovdjur, hade vi “muckat” med dem då? Hade vi kört med dem som vi gör? Skulle du försöka vinna över ett rovdjur i den storleken, med den kraften, styrkan och snabbheten?

Hästen vill inte skada oss..
..så enkelt är det! Så om de med vilja försöker skada oss har det gått så långt att de känner sig pressade och kämpar för sitt liv – en instinkt som kickar in. Eller, så handlar det om att upprätthålla ordningen i flocken, eftersom vi ju faktiskt blir deras så kallade flockmedlem när vi umgås med dem. Så, tänk er själva.. ett rovdjur som flockmedlem, inte så lyckat borde hästarna känna, men vad har de för val?!

Så om jag ska dra det till sin spets så ber jag er att börja fundera över om ni vill “slåss” för att vi är en människa som ska VINNA över hästen, ett rovdjur som vill DÖDA hästen, eller en flockmedlem som med sin trovärdighet ska bevisa för hästen att vi är bäst på den saken som vi just diskuterar.

Allt för ofta vet inte människor vad de diskuterar med hästen, utan de tappar tålamodet och blir förbannade, ger hästen spö för att de helt enkelt har aggressioner de behöver få ur sig. Eller så är vi fast i principen om att man måste vinna över hästen, och så brukar vi våld för att till varje pris vara den som får sista ordet.

Exempel finns också på de som vill tro att hästen kommer göra det vi önskar bara vi vill det tillräckligt mycket, som inte genomstrålar detta i sitt kroppsspråk och därför inte blir respekterad av sin häst. Ytterligare ett exempel är människor som kan ta diskussionen med hästen genom att markera (som hästen i flocken), antingen räcker det psykiskt men ibland behövs det även en fysisk markering och så kommer man överens på det viset. Även de som enbart kommunicerar mentalt med hästarna.

Sista exemplet jag tar upp är de som markerar (som hästen i flocken) men missar den väsentliga mentala biten och så apar vi på så vis efter hästarnas relationer med varandra genom den bild vi ser med ögat men glömmer känna in med hjärtat!

Vi får hoppas att det inte finns de som bara ser hästen som sin middag, därför tar jag inte ens upp det exemplet 😉

Det jag kommer avsluta med att fråga är:
Hur tänker och känner du när du kommunicerar med hästar? Hur blir du lärd av den du ser upp till eller/och tränar för?

..och jag vet, många kommer till mig och säger att det finns inte ETT sätt som funkar på ALLA hästar, och även att “alla vägar bär till rom” och uttrycket innebär att oavsett vilket sätt man arbetar på eller vilken metod man använder blir slutresultatet detsamma. Jag är inte beredd att hålla med! Vi bedömer allt för ofta med endast ögat, om ens det, för många gånger bedömer vi efter resultat, och inte med hjärtat.

Ska vi tävla är det självklart viktigt med resultat för många, men till vilket pris. Om vi känner efter med hjärtat och ser på väldigt många tävlingsryttare och tävlingshästar, hur ridningen ser ut så är det inte för mig någon vacker syn. Vad säger att du blir en vinnare bara för att du tränar för en vinnare? Hur väl känner din tränare din häst? Kanske känner han din häst och dig, men sällan ser jag tränare som lär känna hästen och ryttaren för sig. Hur väl känner du din häst?

Vi behöver våga bryta mönstret, se oss om och inte bara rakt fram!

Med god kunskap och träningsteknik kommer vi långt, vare sig vi vill tävla, träna, skogsmysa eller annat. Men för hästen, inte bara för allmänt välmående utan också för att förebygga skaderisk och massor av andra fördelar, så behövs en pedagogisk, kärleksfull grund i träningen som är individanpassad eftersom vi alla är olika.

Min tanke är att arbeta efter ett sätt – och det är hästens!
..för att sedan anpassa mig till varje individs särskilda behov och på så vis kan vi skippa alla normer om tränare och träningformer. Se er om! Se mig! *blink* ..vare sig du vill stå på en prispall eller på en stubbe i skogen – och låt mig få coacha er till att bli vinnare med VÄRDIGHET tillsammans med era hästar!