Bildtext: Pålle på väg! Den övre luckan var knasig, därför nere.. (4 feb 2012)
På förmiddagen fick jag ett meddelande om bråskande lasthjälp så jag ringde upp och vi bestämde att jag skulle komma så snart jag kunde. En timme senare stod jag på plats tillsammans med en lite oroad hästägare som lämnade över hennes 7-åriga lettiska halvblodssto, Corlita, till mig.
Jag blev kontaktad eftersom det var dags att flytta till ett annat stall och under gårdagens försök till att åka kastade hon sig ut gång på gång till hon skadade tassen. Nu behövde hon åka till nya stallet omgående för att låtas undersökas av veterinär och eftersom det nuvarande stallet låg i ett läge mellan två distrikt var det svårt att få ut veterinär dit.
Eftersom detta var en akut-hjälp skippade vi analysen och gick igenom nedåt och framåtsökning, samt ryggning på stallplanen, för att sedan börja lastträningen direkt. Hon hade mottryck i kroppen mot linan, drog sig åt höger, var stel i vänstersidan och skeptisk till saker bakom henne.
Att tvinga in en häst, kommer inte på fråga. Därför får det ta den tid det tar när jag “skyndar för dagen” så som det blir när man står i ett akutläge. Det handlar om vad hästen har för känslor, rädslor, fobier osv. beroende på hur lång tid det tar! När vi kommit igenom de första stegen i processen är det upp till ägaren om man vill “stänga in hästen”.
Jag anser att jag hellre hjälper till än att folk tar till desperata metoder eller att saken skapar problem på andra sätt, men hjälpen är alltid på hästens villkor!
Vi fick loss otroligt mycket, det kom liksom på köpet! ..så när vi stod med Corlita i transporten efter ett par timmar var det en lugn och stilla stämning i luften 🙂
Urlastningen gick som en dans, precis som transporteringen. Alla glada!
