Bildtext: Dora, ponnyn med humor OCH humör (bild lånad av: http://teamnyrk.blogg.se)

Sara & Dora
Pappa Klas kontaktade mig angående deras relativt nya D-ponny Dora, som de hade problem med i lastningen – och urlastningen! När de ska gå på transporten var det den vanliga historien om att frysa fast, inte vilja gå på med baktassarna på rampen, gå åt sidan, stegra, vända runt och så vidare.. Men vid utlastningen berättade Klas om ett mer sällsynt problem!

Dora har nämligen tagit för vana att istället för att backa ut ur transporten när man öppnar bakom henne, så vänder hon sig om och går ut åt “rätt håll”. Detta beteende tor de att hon skapat av att ha åkt lastbil i Tyskland, som hon är importerad från, och därför aldrig lärt sig att backa ut. Hos förra ägaren hade de åkt brett och låtit henne vända runt och de hade även sagt att det fungerade att vända henne med en mellanvägg i, fast vidöppen.

En dag när de skulle lasta ur Dora hade hon för bråttom och tros drabbas av panik när det var så trångt. Så hon kastade sig åt sidan, snett över mellanväggen och fastnade så hon trillade baklänges på rampen. Personen som lastade ur henne var nära på att få hela Dora över sig i kaoset, men tur i oturen så fick hon endast Doras hals på sig.

Med denna historien berättad för mig, bokade vi en en tredagars-lastträning veckan därpå. Alltid spännanade att stöta på problem som inte är så vanliga!

Introduktions-analysen..
..gick så klockrent till att börja med att jag nästan trodde att jag var bortskämd. Med med tanke på alla detaljer som jag fått berättade för mig väntade jag egentligen bara på “att bomen skulle sprängas” 😉 Ibland blir det inte som man tänkt sig utan allt är precis sådär gott hela tiden, men ofta kryper det ena eller det andra fram tillslut.

Dora gick lugnt, nästan lite för lugnt, i skritt på volten. Lyssnade lagom på halter och igångsättningar, hon tog allt cool. När det sedan var dags för det stillastående momentet med nedåt och framåt-sökningen tog hon det fint också, även att hon gick emot aningens först, men hon lättade snabbt.

Ryggningarna och flytta tassar var desto värre, så här blev det “upp till bevis” vad Dora kunde hitte på, hehe! Hon blev irriterad och frustrerad när jag bad henne flytta sig och hon valde att inte lyssna. Jag bad om en stick för att nå henne lättare utan att behöva kliva in i hennes zon och då fick lilla damen nog. Hon tyckte minsann inte att jag skulle komma och be henne flytta sig och hon visade tydligt hur hon brukade göra när hon inte orkade lyssna mer.

Det är precis detta som är så unikt med hästarna och vår träning med dem, det är verkligen samma i allt. Vi fick fram hur hon gör i lastningen, hanteringen när hon gör som hon själv vill, när hon inte vill vara med mer, när hon bestämmer sig för att smita då hon blir hämtad från hagen m.m. – och allt detta genom lite grundläggande träning i en liten inhägnad.

Eftersom jag går igenom hästens muskulatur och mentalitet så stöter man förr eller senare på problemen som ägarna upplever med sina hästar!

Så fort vi kom igenom dessa invanda beteenden/olater så kände vi oss redo för att börja blanda in transporten. Dora blev väldigt yvig så fort någonting hände som hon inte fick SE PÅ TILL 100 % och Klas berättade även att han har en liten show med Dora varje gång han ska hålla i henne på en tränings- eller tävlingsplats.

Själva lastningen..
..gick bra, och det visade sig som så ofta vara den gamla vanliga historien om att hästen låser sitt bogparti och tappar bakbenen. I detta fall berodde det på att hon inte ville ta in baktassarna i transporten, och helst inte upp på rampen heller, för då visste hon att det blev läskigt och obehagligt. Hon visste ju nämligen inte att man lätt kan backa ut ur transporten. Hon betedde sig som om det var ett stup bakom henne och det fanns ingen väg som ens kallades bakåt. Så hon hon kom in var hon redo att gå ut, framåt genom att svänga runt. Detta försvann väldigt snart och desto mer balanserad hon blev i urlastningarna, desto mindre kikade hon ens åt sidan när vi kommit in.

Vi avslutade första dagen med att Sara fick gå in med Dora i transporten och backa ur henne, med mig bredvid eftersom jag inte ville riskera något missförstånd i utbackningen 🙂

Andra dagen..
..upprepade jag snabbt alla steg vi tagit första dagen, vilket såklart nu gick i racer-fart eftersom Dora blivit så trygg så snabbt! Även när Klas körde fram transporten stod hon mycket duktigare utan att stimma runt. En trygg centrerad energi 🙂

Sara fick träna mer idag tillsammans med Dora och det är inte bara mycket att hålla reda på med longerlina, häst och stick. Utan även att tänka, andas, känna in, analysera och berömma m.m.

Dagens träningspass avslutade vi med att åka en “fem-metare” och här märktes att Dora blev lite oroad av själva stängningsprocessen, så den gjorde vi om en gång och bad alla inblandade att prata och göra Dora delaktig så det inte bara blir att stänga in henne. Detta lugnade henne avsevärt och urlastningen efteråt gick fint den också 🙂

Tredje dagen..
..blev till och med en åkdag 🙂 Så efter lite lastträning på stallplanen for vi iväg till ett ridhus där det brukade krångla. Dessutom passade vi på att ha ett träningspass från ryggen som blev en hel del upprepning av vad vi gått igenom i lastningen. Dora har nämligen en tendens att lägga sig på bettet och hänga i handen, precis som hon gör mot grimman i lastningen. Skritten och traven fungerade bra, så Sara kunde påverka på rätt sätt. Men i galoppen visade Dora att hon tyckte att det var smidigt att matte galopperar åt henne. Så då visade jag en övning från marken istället som Dora tyckte var mindre kul eftersom hon nu fick göra arbetet och Sara fick se hur svårt hon verkligen hade det på egen hand, så då är det inte så lustigt att det blir lite tungt för Sara 🙂

Det är lätt hänt på pållisar som Dora att antingen ha för mycket fart och fläkt så det blir energi överallt, eller för lugnt och energifattigt så det inte händer något och precis som Sara uttryckte det – att det blev tråkigt. Att centrera energin i ridningen precis som i hanteringen gör att man tar tillvara på energin istället för att den går till spillo eller inte nyttjas alls.

Lastningen hem..
..blev lite knölig eftersom Dora växte fast lite i marken och blev seg, precis som vi just gått igenom i ridningen. Så, så fort hon insåg att hon inte kan fastna och bli seg mot Sara så knallade hon på hur fint som helst.

Avlastningen hemma gick fint, backeliback 🙂 Men här kom, precis som jag redan innan talat om för ägarna, att Dora backade lite för mycket på egen hand utan att lyssna helt och då fick vi gå på igen och upprepa en gång. Även här handlade om att hon fastnade i linan, och precis som innan blev det finfint så fort vi gjorde henne självständig men ändå delaktig!

Nu är det hemläxa för Sara och Dora i att vara lätta och mjuka mot varandra. Så ser vi om det behövs ett återbesök eller om allt flyter på framåt. Oftast kan det vara skönt med ett återbesök för att färska upp minnet på sig själv med alla väsentliga detaljer, eftersom det är lätt att börja slarva lite, eller glömma av små viktiga delar som gör att hästen påverkas direkt. Det jag menar med det är att om hästen har en tendens att fastna, så är det vår uppgift att inte fastna i handen 🙂