Kerstin och Emil är ett ekipage som ridit för mig till och från i ett par år. De tränar först och främst på kommunikation, förståelse och självkänsla i ridningen med mål om att släppa på alla mentala och fysiska spänningar.
Emil är en nordsvensk av den klassiska tunga typen men är ändå lätt och följsam i ridningen, en perfekt skolhäst när du ska veta om du gör rätt eller fel. Han speglar tydligt sin ryttare och det blir lätt för mig som står på marken att se en helhet hos ekipaget.
Kerstin som suttit väldigt spänd i sadeln har lärt sig massor om tillit av Emil. Vi har genom åren kämpat för att uppnå en så pedagogisk ridning som möjligt så utrustning och tillvägagångssätt har vi varit och omstrukturerat.
De rider idag med en dressyrsadel för att sadeln inte ska arbeta emot sitsen, långa stigläger för att komma djupare och i mer balans. En lätt hand med en halvlång tygel, sits och hand tillsammans, logiskt tänkande och en inkännande sits.
Två individer som idag har arbetat upp en gemensam balans och Emil har behandlats en period hos Morgan Strålman för lite inre obalanser, samtidigt som jag och Kerstin har gått igenom och “gjort om” mycket som man en gång lärt sig utan att egentligen veta vad det är man gör, hur man gör det eller varför!?
De har färdats tillsammans på en helt otrolig resa och senast jag var hos dem fick jag den bästa belöningen en tränare kan få – nämligen att min kära elev tog egna initiativ, förstod vad hon gjort och varför, hon gjorde rätt, korrigerade sig själv och sin häst, var avspänd och inkännande och med det största leendet på läpparna gjorde hon övningar tillsammans med sin häst som hon aldrig vågat hoppas på – helt på egen hand!!
Jag stod i mitten av ridbanan med hakan i backen, medan ett ekipage fullt av tillit, självförtroende, fin självkänsla och ödmjukhet red runt omkring mig i alla tre gångarter.
Rädslan som från början varit Kerstins största fiende fick inte längre något fäste i henne och Emil som stelnar till när hon stelnar till följde henne som ett rinnande vatten, vilket skvallrar om en mycket god och pedagogisk sits och avspändhet.
Vill delge er detta och visa att ridning är inte bara ridning som så många tror, vill ha det till eller är rädda för. Ridning är att vara ett tillsammans med sin häst, precis som i vilken annan relation som helst! Ta fram dina känslor och börja arbeta med dig själv och din vän så når ni till stjärnorna 🙂
När vi är sanna mot oss själva och våra hästar kan vi bli de bästa instrumenten för att lära och lära ut. Vare sig du vill stå på en prispall, mysa runt i skogen eller vad annars som tilltalar dig tillsammans med din häst – så lyssna till ditt hjärta!
Bildtext: Emil (bild lånad av Therese)
