På söndag kommer jag, Kajsa – 19 år,
ursprungligen från Göteborg, utvandrad till Jämtland – att flytta hem till
Isabella i tio dagar. Det är nämligen dags för höstterminens praktikperiod.

Så länge jag kan minnas har jag varit
intresserad av djur och natur. Min mamma har alltid hållit på med hästar,
vilket ledde till att jag själv började rida när jag var runt åtta år. Från
början var det ridskola som gällde. När jag blev lite äldre blev jag även
medryttare på ett flertal hästar, men jag kände alltid att det var någonting
som saknades. I mitt huvud behandlade vi människor inte hästarna på rätt sätt,
men jag var alltid lite för rädd för att säga vad jag tyckte. Vändpunkten blev
när jag för första gången läste Dansa Med Hästar av Klaus Ferdinand Hempfling.
Plötsligt fanns det bara där, mitt framför näsan på mig. Allt det där jag hade
letat efter. Jag blev enormt imponerad av det som stod i boken och började
därefter läsa allt jag kunde hitta om hästkommunikation.

Något förblindad av all inspiration
började jag försöka se och förstå alla hästar jag stötte på, men gnistan
slocknade relativt fort när jag insåg hur mycket lättare det hade varit att
utvecklas om jag faktiskt hade en egen häst. Det dröjde ett år eller två år,
sedan träffade jag Uni.

Jag och mamma hade pratat till och från om
att faktiskt ta steget och köpa den där frieserhästen eller welsh coben vi
alltid hade drömt om. Vi satt och drömde om vackra svarta springare med
flygande man och svans. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.

Mamma övertalade mig att åka med neråt i
landet för att prova på det där med att rida islandshäst – någonting som jag
aldrig ens ägnat en tanke åt att vilja göra tidigare. Sagt och gjort, vi tog
bilen till Falkenberg, spenderade en dag i sadeln och blev totalt sålda. Han
var på något sätt allt vi ville ha. En vecka senare stod han där på
gårdsplanen. Den förste, den ende. Våran Uni.

Det dröjde inte lång tid efter hästköpet
innan jag började tvivla på mitt gymnasieval. Under höstterminen i tvåan
bestämde jag mig till slut – jag flyttade 80 mil uppåt i landet, till en liten
by utanför Östersund, och började om gymnasiet från scratch. Numera går jag
tredje året på Travskolan Wångens islandshästprofil.

Från början hittade jag till
Naturligtvisabella genom bilddagboken.se. Hennes texter och tankar inspirerade
mig mycket och jag började så småningom även följa henne på hemsidan och på
facebook. När det nu var dags för att söka de sista praktikplatserna på gymnasiet
blev valet för min del självklart. Jag ser fram emot att få dela hennes vardag
under de kommande tio dagarna och hoppas på att hitta ännu mer inspiration till
att fortsätta mitt eget arbete med Uni.