Naturligtvisabellas blogg

71 nya bilder i Compadre album på facebooksidan Naturligtvisabella 🙂

www.facebook.com/Naturligtvisabella
Bildtext: Compadre, min tango-stjärna hihi (11 okt 2012)

Morgonen började med att återvända ut till Sanne. Dagens
träning resulterade i en hel uppsittning utan spänningar. Isabella ställde
tillbaka hästen i boxen och skulle just stänga boxdörren när någonting hände.
Plötsligt var den vanligtvis så snälla Sanne som förbytt – arg som katten
stungen av ett bi. Eller något åt det hållet. Det blev ytterligare en
halvtimmes träning inuti boxen där många aggressioner kom upp till ytan. Till
slut stod hästen och gäspade, helt lugn och fin igen, och en chockad ägarinna
undrade om det var Sannes inre demoner de plötsligt väckt till liv. Oerhört
häftigt att se vilka vändningar hon kunde ta i humöret – tänk vad mycket som
pågår innanför hästarnas pannben som vi faktiskt bara kan ana oss till.

Efter Sannes pass var det dags för lastträning med Magic
igen. Träningsupplägget var samma som under den tidigare träningen, att försöka
ta loss de spänningar som fanns kvar i honom efter de trauman han fått av att
åka transport. Än en gång blev det väldigt svårt för honom att trampa igenom åt
höger, men till slut släppte det och han kunde självlastas igen. Den här
träningen fick även matte öva på att lasta och att lasta av utan att spänna
sig. Dessutom stängdes baklämmen och luckan för första gången utan nämnvärda
reaktioner från Magics sida.

Nästföljande träning var hos Roman igen. Dagens pass
handlade om öppnor, slutor och förvända slutor. Även ryggning och
skänkelvikning baklänges fick provas på. Mycket att tänka på, tyckte
ryttarinnan, men hennes positiva inställning försvann inte för en sekund och
det såg väldigt fint ut.

Dagen avslutades med longering av Compadre i hagen. Zebastian
tyckte minsann att han också skulle få vara med, men till slut nöjde han sig
med att stå och titta på från lite avstånd. Det bjöds även på lite fri lek och
det var väldigt härligt att se vilken fin relation Isabella har till sina
hästar.

Första träningen för dagen var hos ett akademiskt ekipage. Det
blev mycket fokus på ryttarens sits, då framför allt hennes skänklar. Här
poängterade Isabella hur fel det är att vi på nästan varenda ridskola i landet
lär oss att trycka ner hälen. I själva verket ska ju vår balans sitta i fotens
bredaste del – alltså är det mer rätt att be eleven stå på tå.

Mellan dagens två träningar hade vi en lång paus. Då passade
Isabella på att rida sina egna pållar. Först ut var Compadre. Det var väldigt
kul att få se honom i verkligheten, efter att ha läst en del om honom på nätet.
Inte hade jag kunnat ana hur mycket studsboll det fanns i den hästen, men det
visade han upp ordentligt när han både reste sig och hoppade på stället i
princip samtidigt.

På Zebastian blev det en barbackaträning som hette duga.
Allting började väldigt fint, så Isabella vågade sig på att säga ”galopp”.
Plötsligt förvandlades han till en annan häst – öronen veks bakåt och han kröp
ihop som en boll samtidigt som han slingrade sig i luften som en orm. Svårt att
beskriva, men väldigt intressant att se. Isabella åkte i backen och Zebastian
sprang mot utgången, där han stannade och bokstavligt talat såg förtvivlad ut. Döm
om min förvåning när Isabella då kom på fötter och gick fram och började
berömma hästen. Det är faktiskt första gången jag får se en ryttare som inte
blir förbannad av att trilla av och det värmde verkligen i hjärtat. Hon talade
om för honom hur duktig och fin han var och satt sedan upp igen för att avsluta
träningen på ett avslappnat och positivt sett. Tänk om det fanns fler med den
inställningen!

Efter bravaderna med de egna pållarna var det dags för ännu
en träning med Roman. Den här gången var det dags att sitta upp. Fokus blev avslappnad
ridning på lång tygel och både häst och ryttare hade sedan mycket att tänka
igenom inför det sista passet för veckan.

På kvällskvisten bestämde sig Isabella för att passa på att
verka sina hästar. Själv har jag bara fått lära mig att banka på tappskor, så
det var roligt att få se mer hur man tänker när det gäller barfotaverkning.

Första träningen under min praktik var hos Frieserhästen
Sanne, som är under nyinridning efter mycket stress och press. Isabella övade
här på att få henne helt avslappnad med att ha sadel och en hängande ryttare på
ryggen. Till slut kunde hon skritta ett varv i stallet hängandes över hästen,
som hela tiden var väldigt avslappnad och mån om vart hon satte ner fötterna.

Andra träningen för dagen blev Morganhästen Magic som hade
problem med stress vid lastning efter att ha varit med om jobbiga transporter.
Här blev det fullt arbete med att försöka lösgöra Magics väldigt stela vänstersida, genom att få honom att trampa åt sidan genom hela kroppen, utan att
för den sakens skull kasta ut rumpan. Jobbigt, tyckte Magic, men till slut
fungerade det och plötsligt stod där en mycket lugnare och mer tillfreds häst.
Träningen avslutades med att Magic fick lasta sig själv, vilket han verkade
väldigt stolt över.

På eftermiddagen åkte vi iväg till ett helt nytt ekipage,
både för Isabella och för mig. Roman Jemy är en korsning mellan Frieser,
Connemara och Welsh Cob som tidigare stått på ridskola. Numera ägs han av en
väldigt glad kvinna som han verkade väldigt fäst vid. Isabella jobbade med
introduktion den här kvällen, stämde av hur Roman fungerade från marken och
lade mycket fokus på att han skulle skritta helt avslappnat. Vid slutet av
träningen var det en eftertänksam Roman som gav sig av hemåt med sin matte.