Morgonen började med att återvända ut till Sanne. Dagens
träning resulterade i en hel uppsittning utan spänningar. Isabella ställde
tillbaka hästen i boxen och skulle just stänga boxdörren när någonting hände.
Plötsligt var den vanligtvis så snälla Sanne som förbytt – arg som katten
stungen av ett bi. Eller något åt det hållet. Det blev ytterligare en
halvtimmes träning inuti boxen där många aggressioner kom upp till ytan. Till
slut stod hästen och gäspade, helt lugn och fin igen, och en chockad ägarinna
undrade om det var Sannes inre demoner de plötsligt väckt till liv. Oerhört
häftigt att se vilka vändningar hon kunde ta i humöret – tänk vad mycket som
pågår innanför hästarnas pannben som vi faktiskt bara kan ana oss till.

Efter Sannes pass var det dags för lastträning med Magic
igen. Träningsupplägget var samma som under den tidigare träningen, att försöka
ta loss de spänningar som fanns kvar i honom efter de trauman han fått av att
åka transport. Än en gång blev det väldigt svårt för honom att trampa igenom åt
höger, men till slut släppte det och han kunde självlastas igen. Den här
träningen fick även matte öva på att lasta och att lasta av utan att spänna
sig. Dessutom stängdes baklämmen och luckan för första gången utan nämnvärda
reaktioner från Magics sida.

Nästföljande träning var hos Roman igen. Dagens pass
handlade om öppnor, slutor och förvända slutor. Även ryggning och
skänkelvikning baklänges fick provas på. Mycket att tänka på, tyckte
ryttarinnan, men hennes positiva inställning försvann inte för en sekund och
det såg väldigt fint ut.

Dagen avslutades med longering av Compadre i hagen. Zebastian
tyckte minsann att han också skulle få vara med, men till slut nöjde han sig
med att stå och titta på från lite avstånd. Det bjöds även på lite fri lek och
det var väldigt härligt att se vilken fin relation Isabella har till sina
hästar.