Lördagsmorgonen spenderades hos Millan igen. Den här gången
började Isabella arbeta direkt med transporten och lade stort fokus på att
verkligen få loss alla de kvarvarande spänningarna i ponnyn. Träningen gick
väldigt bra och som avslutning fick matte prova på att lasta och att leda
Millan på ett mer korrekt sätt, utan att hon sköt ut bogen och försökte springa
före.
Dagens andra träning var hos en hingst som också hade lastningsproblem.
Han var dessutom halt och behövde därför kunna åka transport till veterinären inom kort.
Isabella började som vanligt med introduktionen i picaderon innan hon gick
vidare till träningen utanför transporten. Spänningarna i den här hästen satt väldigt hårt och det tog lång tid innan de släppte. När avslappningen väl kom
var han väldigt trött och höll nästan på att somna, men det syntes på honom att
det var en välbehövd trötthet.
När Isabella arbetar med just lastträning
berättar hästarnas muskler oerhört mycket för henne. Det visade sig att den här
hästen som föl hade transporterats tillsammans med sin mamma. Han hade inte
velat gå på transporten och därför blivit lyft in, för att sedan skiljas abrupt
från mamman då hon lastades av på en plats och han på en annan. Under hans
uppväxtår hade han alltså gått omkring och burit på den här spänningen, som
inte visade sig förrän han stod utanför en transport igen.
Efter lastningen med hingsten var vi tvungna att åka ut för
att stämma av läget med hästen som skulle medverka på söndagens clinic. Ägarna
hade försökt lasta henne på en lastbil på morgonen, för att i den kunna ta
henne till clinicen dagen därpå, men inte ens det hade fungerat. Det var
quarterhästen Jullan vi möttes av. En mycket stressad häst, som ville vara till
lags så mycket att hon inte hann tänka efter en sekund själv. Att quarterhästar är
bra på att backa var väl ingen direkt nyhet och backade, det gjorde hon – ut ur
transporten så fort som möjligt. Eftersom det här var ett litet specialfall,
när hon skulle vara med på clinic dagen därpå, hoppade Isabella för första
gången över introduktionen. Kvällen ägnades istället åt självlastning och åt att hästen
skulle förstå att pisken som lades mot rumpan betydde att hon skulle stanna
kvar och inte kasta sig ut. Träningen avslutades då hon stod kvar hyfsat lugnt
och det återstod att se om vi verkligen skulle få med oss henne iväg till Vaggeryd
på söndagen.
