Naturligtvisabellas blogg

Näst sista dagen här för min del. Vi började med lastträning
hos det arabiska fullblodet Etan. En väldigt inspirerande och tankeväckande träning
med lite mer detaljer om lastningsarbetet. Matte fick dessutom själv känna på
och reda ut ett kast ut ur transporten.

Vi åkte vidare till Magic, som idag fick prova på att åka en
runda i transporten. Allt gick hur bra som helst och jag fick en chock då jag uppskattade
hans ålder till sju år, när han faktiskt bara var tre.

Efter lunch (”ja men vi vet ju att snabbmat är onyttigt, så
då gör det inget om vi äter det”) var det dags för ett helt nytt
träningsuppdrag igen. Det handlade om hästen Rubin, som hade väldiga problem
med att våga gå ut och in ur boxen, stallet och andra trånga utrymmen. Detta på
grund av att hon kastade upp huvudet så extremt att hon helt enkelt hade slagit
upp nosryggen och pannan flera gånger.

Redan på väg in i ridhuset fick vi se hur invant hennes
beteende var, då hon knappt vågade sig in genom dörren. Väl inne byggde vi upp
en picadero och Isabella satte igång med introduktionen. Det dröjde inte länge
innan den från början lite oroade hästen slappnade av och blev mycket tryggare
i situationen. Några timmar senare hade många av spänningarna släppt och det
var dags för dagens eldprov – att gå ut ur ridhuset, in i stallet och in i
boxen. Rubin tvekade lite innanför ridhusdörren, började nästan kasta upp
huvudet, men ångrade sig sedan plötsligt och höjde istället ryggen och gick ut
i fin form. Helt otroligt vilken skillnad. Samma sak hände i stalldörren och
även in i boxen.

Måndag, måndag, måndag. Regn, regn, regn. Välbehövlig sovmorgon
innan vi tog itu med ordentligt stallarbete – för första gången under hela
praktiken (!). Det handlade helt enkelt om att packa en väldig massa hösilage i
påsar, balansera oss uppför en väldigt blöt och väldigt hal träramp till logen
och sedan lägga ut det på tork på en presenning. Träningsvärk? Kanske lite…

Lösdriften städades också i ordning innan Isabella åkte iväg
till dagens första träning, medan jag stannade kvar för att blogga och städa ur
transporten som skulle lämnas tillbaka på eftermiddagen.

På kvällskvisten åkte vi iväg till ponnyn Millan igen. Det var dags för sista
träningen för den här gången. Hon hade en dålig dag, vilket resulterade i några
steg tillbaka sedan förra träningen, men kvällen avslutades lika positivt som
senast och både ponny, ägare och Isabella verkade väldigt nöjda.

Vi påbörjade morgonen med att ta in Compadre och Zebastian
så att de skulle hinna torka under dagen. Därefter gav vi oss iväg till Jullan
igen, för att försöka få på henne på transporten. Isabella upptäckte här hur
mycket introduktionen hon brukar göra faktiskt ger. Jullan var tillbaka på ruta
ett igen och till slut fick ägarna ta med sig sin andra häst – Pistolen – som moraliskt
stöd. Då gick lastningen bättre och de kom iväg till Vaggeryd.

När Jullan hade lastats av åkte vi hemåt igen för att fixa i
ordning hästarna. De borstades ordentligt och snyggades till med svansflätor
och täcken. Zebastian fick dessutom lindade ben och Compadre hade dagen till
ära en helt ny grimma.

Vi anlände till Vaggeryd några timmar innan clinicen skulle
börja och Isabella jobbade lite med hästarna i ridhuset. Jag fick öva på den
komplicerade konstformen att hålla Zebastian, som var något avundsjuk på all
uppmärksamhet Compadre fick. Väl färdigtränade lastades hästarna på transporten
igen, så åkte vi bort för att installera dem i dagens boxar. Oturligt nog
råkade stallet vara ordentligt låst när vi kom fram, så det blev lite trevlig
väntetid ute i kylan. Där fick jag se ett av Zebastians omtalade skakande
anfall. Något liknande har jag aldrig sett förut, väldigt läskigt men väldigt
intressant.

Clinicen inleddes med en presentation. Jag höll mig något på
avstånd för att sköta videokamerorna (batteribyte, kamerabyte, snurrigt värre!)
och Isabella satte så småningom igång med introduktionen. Eftersom hon hade
träffat Jullan två gånger redan hade hon hunnit bildat sig en liten uppfattning
om vad det var för en häst hon hade framför sig. Största fokus i picaderon blev
att få Jullan att slappna av och sluta stressa igenom alla övningarna. Det tog tid och tyvärr gjorde det ihärdiga
regnet det lite svårt för publiken att höra vad som sades, men till slut var
det dags att introducera transporten. Efter en stunds fortsatt träning där
kunde Jullan och Pistolen lastas och åka hem lugnt och fint. Fortsatt
uppföljning av träningen är vad som återstår nu för att helt och hållet få
lastningen säker.

När själva clinic-delen var avslutad åkte vi för att fika.
Därefter var det några glada kvar som även ville se Isabellas arbete med
Compadre och Zebastian. Sagt och gjort, de lastades på transporten och det bar
av till ridhuset igen. Där blev det en liten show med mer detaljer om hur
Isabella jobbar och även med möjlighet för de kvarvarande åskådarna att själva
prova på både inkallning, stegring och lastning. Mycket trevligt med sådana
entusiastiska människor som verkligen vill lära!

En fin kväll fick ett fint avslut och vi däckade ganska
omgående när vi väl kommit hem.

Tyvärr ville minneskortet till kameran inte samarbeta med mig denna afton, så några bilder blev det inte.