Vi påbörjade morgonen med att ta in Compadre och Zebastian
så att de skulle hinna torka under dagen. Därefter gav vi oss iväg till Jullan
igen, för att försöka få på henne på transporten. Isabella upptäckte här hur
mycket introduktionen hon brukar göra faktiskt ger. Jullan var tillbaka på ruta
ett igen och till slut fick ägarna ta med sig sin andra häst – Pistolen – som moraliskt
stöd. Då gick lastningen bättre och de kom iväg till Vaggeryd.
När Jullan hade lastats av åkte vi hemåt igen för att fixa i
ordning hästarna. De borstades ordentligt och snyggades till med svansflätor
och täcken. Zebastian fick dessutom lindade ben och Compadre hade dagen till
ära en helt ny grimma.
Vi anlände till Vaggeryd några timmar innan clinicen skulle
börja och Isabella jobbade lite med hästarna i ridhuset. Jag fick öva på den
komplicerade konstformen att hålla Zebastian, som var något avundsjuk på all
uppmärksamhet Compadre fick. Väl färdigtränade lastades hästarna på transporten
igen, så åkte vi bort för att installera dem i dagens boxar. Oturligt nog
råkade stallet vara ordentligt låst när vi kom fram, så det blev lite trevlig
väntetid ute i kylan. Där fick jag se ett av Zebastians omtalade skakande
anfall. Något liknande har jag aldrig sett förut, väldigt läskigt men väldigt
intressant.
Clinicen inleddes med en presentation. Jag höll mig något på
avstånd för att sköta videokamerorna (batteribyte, kamerabyte, snurrigt värre!)
och Isabella satte så småningom igång med introduktionen. Eftersom hon hade
träffat Jullan två gånger redan hade hon hunnit bildat sig en liten uppfattning
om vad det var för en häst hon hade framför sig. Största fokus i picaderon blev
att få Jullan att slappna av och sluta stressa igenom alla övningarna. Det tog tid och tyvärr gjorde det ihärdiga
regnet det lite svårt för publiken att höra vad som sades, men till slut var
det dags att introducera transporten. Efter en stunds fortsatt träning där
kunde Jullan och Pistolen lastas och åka hem lugnt och fint. Fortsatt
uppföljning av träningen är vad som återstår nu för att helt och hållet få
lastningen säker.
När själva clinic-delen var avslutad åkte vi för att fika.
Därefter var det några glada kvar som även ville se Isabellas arbete med
Compadre och Zebastian. Sagt och gjort, de lastades på transporten och det bar
av till ridhuset igen. Där blev det en liten show med mer detaljer om hur
Isabella jobbar och även med möjlighet för de kvarvarande åskådarna att själva
prova på både inkallning, stegring och lastning. Mycket trevligt med sådana
entusiastiska människor som verkligen vill lära!
En fin kväll fick ett fint avslut och vi däckade ganska
omgående när vi väl kommit hem.
Tyvärr ville minneskortet till kameran inte samarbeta med mig denna afton, så några bilder blev det inte.
