Det spelar ingen roll hur väl vi vill om kunskap saknas. Det spelar heller ingen roll hur väl våra hästar vill om de inte känner sig bekväma i sig själva.
Rubin är en praktexempel på “världens snällaste häst” men som det ändå gått lite snett med!
En stor dam på säkert över 170 cm i mankhöjd, endast 6 år men mer som en erfaren dam än en oerfaren unghäst. Men så gick någonting snett..
Hon hade varit på prov hos sina tänka nya ägare i några månader och sedan köpte de henne, verkligen en kanonhäst. Alltid hade hon varit lite svårlastad men det var ingenting som kändes som ett stort problem.
Problemen började med att Rubin hade sår på huvudet.. hon började slå upp huvudet mot dörröppningar, boxöppningen och även i transporten när de lasttränade. Det slutade med att hon till slut slog upp sig så att det blev ett stort problem att det blev farligt att bara gå in och ut genom boxöppningen..
När jag kom ut arbetade vi igenom hela Rubins kropp i rörelseterapin och det var en hel del saker att ta igenom. Gå mot tryck både i lina och kropp, att flytta tassar, balansera sig, hitta en överlinje, sänka sig nedåt framåt utan att tappa överlinjen. Introduktionen höll på hela första och halva andra träningspasset. Sedan var problemet inte längre ett problem utan mest en oro då det sitter mycket i “tixet”/idén också, men så länge musklerna är i gott skick och man inte betér sig klumpigt så samlade hon sig nu istället genom portarna, som hon innan kastat sig flackt upp mot.
Vi fortsatte med att träna bort “problemet” = nu en fobi, mer exakt och anordnade därför ett mjukt lätt lakan att slå upp huvudet i. Dessutom tog vi ett ridpass med viktiga övningar att gå igenom så hon inte faller tillbaka i kroppen rent muskulärt.
Igår och idag har jag varit och lasttränat Rubin och hon går numera in och ut som en klocka, med ledare och på egen hand, lyssnar till en mjuk hand och för drivande och/eller placerande skänkel/förlängd arm i kombination och hjälpgivning.
Blir hon osäker drar hon sig ur ett steg lite för fort med försiktigt och detta är endast precis där taket tar vid eller slut. Lika bra gick det med mig som med matte!
Åkte en tremetare också vilket gick felfritt, samt lärde matte att “dansa med sin häst” så de kommer i samklang och samförstånd – speciellt i utlastningarna 🙂
